När ovädret med benämningen Alex dragit förbi varslade väderappen om att måndagen skulle bli solig med 15-16 grader så där. Det räckte för att bli övertygad om att dagen skulle ägnas åt vandring på Ramsvikslandet vid västerhavet. Det var verkligen härligt ute på granithällarna och så gott som vindstilla.
Vi hade också tankar om att fylla på syltförrådet med björnbärsvarianten. Björnbär fanns det gott om men inga mogna sådana. Märkligt ... de borde vara plockfärdiga nu men överallt lyste de bara röda och inte blåsvarta som vi vill ha dem. Nyponen lyste dock härligt röda. Vi mötte ett par som också var ute efter björnbär men de gick omkring med tomma kärl. Dock kunde de lämna besked om att björnbären just denna höst inte har mognat av någon underlig anledning.
Vi gav upp i jakten på blåsvarta bär och siktade istället på att bestiga den högsta bergsknallen på Ramvikslandet "Sote bonde". Trots sina beskedliga 58 meter över havet har man en vidunderlig utsikt från toppen. Just denna dag var det dessutom så gott som vindstilla så vi dröjde oss kvar en bra stund.
På väg ner från den ståliga knallen passerades en och annan jättegryta. Enligt folktron sägs det att man kan hitta gamla mynt i jättegrytor, eftersom det ansågs medföra tur om man lämnade en slant i offergåva och i skärgården gav det i regel en god fiskelycka om man skänkte ett mynt. Nu brydde vi oss inte om att köra ner handen i de vattenfyllda håligheterna och kan därför vare sig dementera eller bekräfta sanningshalten i folktron.
När eftermiddagen började lida mot sitt slut och solen förberedde nedgång hade molnen "lekstuga" på himlavalvet. Det blev inga björnbär denna höstmåndag utan istället en härlig vandring - Ramsvikslandet levererar!
