Genom åren möter man många människor i skolan, under lumpen, på arbetsplatser, i föreningslivet, på semesterresor osv. Vissa lär man känna väl, man samverkar, är tillsammans och har nära kontakt. Men så skiljs vägarna av olika skäl. Nära vänner blir bekanta, bekantskapen ebbar ut och blir genom åren kanske bara ett "hej" när och om man råkar synas. Förmodligen är det ett antal som bara "försvunnit" och som helt glömts av.
Under den gångna veckan har jag vid två tillfällen mött "bekantskaper" från förr. Dels Bernt från tonåren i OK Gipen samt Per-Arne som fanns i ledarstaben när jag var förbundskapten.
Bernt och jag möttes av en tillfällighet i tisdags när OK Gipen hade sitt klubbmästerskap. Han hade fixat till ett besök med världsmästaren i sprintorientering, Isac von Krusenstierna, i samband med tävlingen. För många år sedan la han löpskorna på hyllan och satsade på en framgångsrik affärskarriär. Men orienteringsengagemanget finns fortfarande kvar. Nu ska hans företag sponsra von Krusenstierna i hans satsning och när Isac var på besök fixade han till en träff och inte bara det, han stod för suveränt god förtäring efter loppet. Vi hann ventilera ett och annat minne och kunde konstatera att senast våra spår korsade varandra var i Riga för några decennier sedan.
Sent en kväll klingade messengersignalen i mobilen. Det var Per-Arne som snappat upp att hans son och vår Martin numera var arbetskamrater. Dessutom hade våra barnbarn sprungit i samma stafettlag vid någon tävling. Han hörde alltså av sig och vi uppdaterade varandra om nuläget. Han springer inte lika många tävlingar nuförtiden i jämförelse med förr men kapaciteten att toppa resultatlistan har han kvar. Förhoppningsvis syns vi på riktigt vid någon kommande tävling.
Så häftigt det var med dessa två "återseenden"!
