Bärskogen lockade även under gårdagen och skörden blev stor. Ett och annat blåbär följer dock med när plockaren håvar in lingonen ... utbudet är minst sagt stort detta år. Har funderat på varför lingonet kallas "skogens röda guld".
Det påstås att det förr kunde vara riktigt lönsamt att ägna sig åt lingonplockning. Den stora exporten av lingon startade i slutet av 1800-talet och ökade under många år. 1903 exporterades mer än 10000 ton, främst till konservfabriker i Tyskland. I samband med första världskriget rasade handeln och fram till andra världskriget exporterade Sverige cirka 2000 ton lingon per år.
Skogsbären tillhörde under en period markägaren och 1916 fanns ett förslag till lagstiftning som skulle ge markägarna ensamrätt på de vilda bären. Förslaget gick aldrig igenom eftersom man befarade att det skulle kunna leda till svårigheter för många familjer i skogsbygderna, där bärplockning var ett viktigt försörjningskomplement.
Att lingonen kunde bli så värdefulla har sin förklaring i att de tål ganska tuff hantering. Bären är relativt hårda och går inte sönder av normal plockning och transport. Tack vare ett högt innehåll av det naturliga konserveringsämnet bensoensyra kan de också lagras under ganska lång tid. Hållbarheten på lingonsylt är ännu längre. När lingonen har kokats med socker kan de stå sig i flera år. Intressant!
Efter timmarna med bärplock behövdes lite avkoppling och en annan syssla. Under sen eftermiddag drog vi till Stumpebo i Skaraborg där Bengt och Birgitta huserar. Från deras idylliska ställe hade sonen Johan lagt en orientering för Främmestads IK. Vi brukar delta då och då i deras poängtävling och det var bara så härligt med ett lopp igår kväll med behagligt höstväder.
Vår klubbs eget arrangemang närmar sig. Förberedelser pågår på många olika fronter och förhoppningsvis ska allt vara klappat och klart under söndagsmorgonen då deltagarna anländer. Vi räknar med uppåt 800 startande i alla åldrar ... äldsta tävlingsklassen är D85!
