Det var skönt att under måndagskvällen få slå sig ner i TV-soffan och kolla in Daniel Ståhls monsterkast i diskus. Ett kast som säkrade ett VM-guld. Tävlingen var spännande ända in i det sista ... så dramatiskt ... så tillspetsat ... så laddat!
Som vanligt var annars måndagen en "återställardag" efter en intensiv tävlingshelg. Tre tävlingar hade avverkats i Göteborg O-meeting.
När allt var återställt och tvättat väntade förberedelser inför tävlingen Vänersborgsmedeln. Jag får spela rollen som allt-i-allo-side-kick till Gunilla som är tävlingsledare. Det är många bitar som ska falla på plats och styras upp. Ett antal mejl landar med önskemål från deltagare om olika saker typ barnpassning, vill-starta-tidigt och banornas svårighetsgrad.
Vi kommer att ha så kallad fri minutstart på tävlingen. Det innebär att man inte som brukligt lottar startordningen bland de anmälda i respektive klass. Istället få var och en välja en starttid. Naturligtvis kan inte flera välja samma starttid. Detta är kontroversiellt och många rynkar på näsan åt metoden. Man menar bland annat att det inte är rättvist och/eller sportsligt. På vilket sätt det inte är sportsligt/rättvist är för mig en gåta trots att jag ofta ber om förklaringar/argument/omständigheter/orsaker. Men, men vill man inte ha fri minutstart så låt gå för det ... det är ingen primär fråga!
Dock finns det anledning att höja på ögonbrynen en och annan gång. Deltagare som med emfas är motståndare till "fri start" har ändå mage att via mejl vädja till arrangörer och då "prata till sig" en starttid som på något sätt passar de egna syftena/avsikterna. Alltså vill man ta sig rätten att obstruera mot den lottade startordningens princip. Förstå att man emellanåt inte kan förstå!
