Alla verksamheter och organisationer har sina höjdpunkter och vågdalar och detta i 8-10 årscykler om man gör fördjupade studier av statistik och årsberättelser. Orsakerna är sannolikt många. Allt ifrån månniskors förändrade önskemål och förväntningar till konkurrerande aktiviteter och inte minst en förenings prioriteringar och resurser. Vissa saker kan man påverka andra får man vackert anpassa sig till.
Träffade av en händelse en gammal vän idag. Vi möttes för flera decennier sedan i orienteringsskogarna men så skildes våra vägar. Han fann andra intressen, jag blev kvar i jakten på kontroller. Dock följer han fortfarande skogssporten utan att vara aktiv.
Han hade noterat den nedgång och stagnation som just nu råder ... och han hade sina teorier och förklaringar:
Orientering är en riktigt tuff och utmanande idrott även om den kommuniceras typ "passar alla" och "alla kan vara med" ... så är det inte ... sanningen är att sporten ställer jämförelsevis extraordinära och höga krav på utövarna av karaktären slitsamt, uthållighetskrävande, man måste vara disciplinerad och så måste man stå ut med att vara en utomhussport med allt vad det innebär. Det är betydligt lättare och mera bekvämt att spela exempelvis innebandy, vara simmare eller lira tennis.
Orientering kostar (precis som många andra idrotter) men den kommuniceras ofta med begrepp som billigt, överkomligt och en lågprisaktivitet ... så är det inte ... den kostar faktiskt en hel del vad gäller utrustning, start- och tävlingsavgifter samt rese- och boendekostnader.
Orientering är svår att lära sig, trösklarna är höga innan man man "knäckt koderna" och lärt sig tekniken.
Det var tuffa utmaningar och uppmaningar han framförde och frågan är vilka slutsatser man drar av detta. Men, tillade han till sist; orientering är en av de tuffaste idrotterna!
