onsdag 18 december 2024

Tungt, trist, dystert …

Igår var en sorgens dag. Vi tog farväl av Gunillas brorsson i St Peders kyrka. Det är så tungt och så trist när en ung människa lämnar jordelivet. Många var på plats ... släkt, vänner, kompisar och hela den hemvärnspluton han tillhörde.




Tobias var en äventyrare och friluftsmänniska. Han hade eget flygplan, hoppade fallskärm, han har seglat över Atlanten och mycket annat. Musikintresset var stort och det var väldigt känslosamt och mäktigt när begravningshögtiden avslutades med en ljudinspelning där han själv spelade och sjöng visan om Metta Fock (Text och musik: Stefan Andersson) med refrängen:


glöm inte mig, glöm inte bort mig

glöm inte mig, glöm inte bort mig

tisdag 17 december 2024

Böcker på gång ...

På boklyssnarfronten har jag som vanligt två böcker på gång, en av karaktären skönlitteratur/roman/deckare och en mera fakinriktad/dokumentär. Sinnesstämningen avgör vilken som blir lyssnad på.




Har genom åren läst/lyssnat på de flesta böckerna av Dabid Baldacci. Han är en amerikansk författare och jurist och arbetade som det i nio år, innan han blev författare på heltid. Genren är deckare/kriminalromaner. 

Hans senaste bok "Processen" är en fiktion och handlar om den amerikanska södern som i slutet på 60-talet är skakat av rasmotsättningar. Jack Lee, en vit advokat, tvingas försvara Jerome Washington, en svart man anklagad för dubbelmord. Offren, ett förmöget äldre par, var djupt respekterade och illdådet väcker avsky.

Lee, som tidigare inte bekämpa rasismen omkring sig, ser inte hur han ska kunna försvara sin klient. Med en helvit jury är utgången given. Jerome kan räkna med att hamna i elektriska stolen.  Först när Desiree DuBose, en svart advokat, erbjuder sin hjälp tänds en strimma av hopp.

En mycket välskriven och känslomässig bok som visserligen är en fiktion men ändå uppenbarligen realistisk.


Journalisterna Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö har ägnat mer än fyra år åt att granska vad som pågick bakom kulisserna när oligarkmiljarderna snurrade genom Swedbanks konton, händelser som de ansvariga gjort allt i sin makt för att försöka dölja. Snart växer misstanken att Swedbank – den svenskaste av alla banker – systematiskt utnyttjats av FSB och blivit en bricka i Vladimir Putins krigföring mot väst

"Honungsfällan" är historien om Swedbank, Ryssland och världens största penningtvättskandal är en berättelse om svindlande affärer, spioneri och rysk imperialism. Men framför allt en berättelse om den moraliska stormakten Sverige och en folkrörelsebanks brutala uppvaknande till en ny och farlig värld, där naivitet och penninghunger fick förödande konsekvenser. En synnerligen intressant bok som skulle kunna vara en fiktion men som är en dokumentär ... man fullständigt häpnar över vad som hänt!


Alltså två böcker ... en fiktion och en dokumentär ... det skulle kunna vara precis tvärtom!

söndag 15 december 2024

Skön dag ...



Morgontimman var ovanligt färgstark denna tredje advent över hustaken i Vänersborg. Vi har nu helt återhämtat oss efter andra sprutan mot bältros som vi tog i torsdags. Under fredagen var vi däckade ... ingen överraskning då vi efter första sprutan visste att reaktionen kunde bli stark. Gårdagen var OK även om det inte kändes hundra ... idag OK.


Vi tillbringade dagen idag på Livered ... Gunilla och övriga tjejer spelade bridge medan vi gossar var på långpromenad. Efter några timmar förenades hela sällskapet och en delikat lunch avnjöts ... god mat ... härliga samtal ... många skratt. En dag med mycket mening trots att det inte var någon orientering 😉.

lördag 14 december 2024

Skinklopp och Lusse …

En lördag präglad av det traditionella "Skinkloppet" och luciafirande. De 65 deltagarna fördelade sig jämt på de tre banorna. Den som gissat sin tid vinner. I år var det tajt, minst sagt. Andrea E. var bara 3 sekunder från sin gissade tid och kunde åka hem med en skinka.




Efter loppet väntade grötfat, lussekatt, pepparkaka och luciatåg. Barnbarn #2 krönte årets lucia Lovina och hon förärades ett halssmycke.

fredag 13 december 2024

Nostalgi i Vara …

I samband med fikat efter veteranorienteringen igår meddelade Ingrid och Robert J. så där i förbigående att de på kvällen skulle till Vara konserthus och lyssna på en "hyllningskonsert" för Hep Stars. Wow ... vi tände på alla cylindrar ... kollade biljettbeställningsappen ... det fanns platser kvar ... några timmar satt vi på parkett rad #9.




Bandet tillhörde favoriterna under tonårstiden och fortfarande har vi både LP-skivor samt singlar i källarförrådet. Men ... det är inte så ofta vi nuförtiden lyssnar på låtarna så det var härliga lyssnande tillbakablickar. Låttexterna fanns kvar i minnesförrådet så det var inga problem att igenkännande nynna med. Nu var det inte så avancerade texter, snarast banala  som i "Farmer John" och "Bald headed woman". 

Konserten inleddes med Malaika, en sång på swahili, och kan man tänka sig att jag kunde nästan hela texten.

Många var låtarna som spelades under nästan tre timmar och avslutningen var häftig; alla i publiken sjöng stående "I natt jag drömde" och så kom då sista låten ... äntligen ... "Kadilacken". Då var det tryck i konserthallen som huvudsakligen befolkats av de som var tonåringar för så där 50-60 år sedan. Det blev en häftig afton mitt på Varaslätten!

torsdag 12 december 2024

Löp och spruta …

Graderna var några under noll, vindstilla och barmark alltså inget som talade emot en resa till Skatås i Göteborg för årets sista veteranlöp. Nästan 100 andra hade hörsammat inbjudan från GMOK. Det bjöds på helt snöfria marker och utmanande banor i den kuperade terrängen. 




Efter loppet väntade "lussefika" med skinkmacka, lussekatt och pepparkaka. Det passade perfekt i samband med eftersnacket som kretsade kring tänkbara orienteringsresor kommande vintermånader. Ett tidigare dissat "projekt" väcktes till liv ... Portugal i början på mars. Vi får se vad tankarna resulterar i.


Under eftermiddagen väntade så vaccination #2 mot bältros. Nu ska risken vara liten att få denna sjuka som kan drabba alla som någon gång i livet haft vattkoppor men ... det är inte helt gratis. Närmare två "lakan" kostade det!

onsdag 11 december 2024

Det missar man inte …

Som vanligt tillbringades kvällen framför TV:n den 10 december. Nobelfesten kollades in och framförallt de kortare inslagen med olika pristagare och andra inblandade. 



"AI" var en gemensam nämnare med både förhoppningar och farhågor. En del begrep man men det mesta var kryptiskt och mystiskt.

Noterade två saker i talen och intervjuerna:

Pristagare poängterade vikten av samspel, teamarbete och öppenhet i forskningsarbetet.

Ekonomipristagarna underströk att framsteg och innovationer bygger på ett demokratiskt synsätt och varnade för vad som nu händer med flera diktaturer runt om i världen.

Sammantaget ytterligare en spännande och intresseväckande Nobelfest i TV-soffan!

tisdag 10 december 2024

Slappa appar …

Kan någon förklara för mig varför man överhuvudtaget ska köra in i centrumdelarna av någon stad för att handla i en butik. Inte beroende på dåligt utbud eller kass service utan på att det är så krångligt. Jag tänker då på parkeringsmöjligheterna. Har full förståelse för att utrymmena är begränsade men … ack om slapp parkeringens app. Hur kan det komma sig att kommuner tillåter appar som är så sanslöst obegripliga med alla anvisningar och usel användarvänlighet.



Har noterat att det inte bara är jag som kliar mig i huvudet och tillbringar en bra stund för att få klartecken från appar. Under tiden har all lust att kolla in och handla försvunnit. Bättre och lättare att åka till stora köpcentra vid infarterna än in i stan. Det är bara att instämma med nedanstående rader som någon klottrat på en P-skylt:

P-appens värld, denna digitala fälla.
Det måste vara irritationens källa

Parkeringsstöket blir en evighet.
Frustrationen växer till bitterhet.

Ingen att nå, ingen att fråga.
Parkera bilen är idag en plåga!


måndag 9 december 2024

Att vara med och styra …

Efter kvällens spinningpass blev det snack om att vara med i en styrelse. Lyssnade mest då en i gänget pratade på och detta synnerligen engagerat och länge. Helt uppenbart att han var både upprörd, irriterad om inte frustrerad. 




När jag traskade hemåt i vinternatten funderade jag en del på vad jag hade hört och fångat upp. Väl hemma plockade jag fram ett häfte jag skrev för många år sedan. I förordet stod det bland annat följande:


Innan match klargör ett fotbollslag spelpositioner och roller i laget. Insikten finns om vem som är måltjuv, vilka som är bryt- och passningssäkra och vem som ska vara spelfördelare. Samspel tränas mellan olika lagdelar och olika saker övas. Detta är en självklarhet men tillämpas inte i alla sammanhang där en grupp, exempelvis en styrelse, förväntas prestera något.


Bläddrade vidare och hittade ett avsnitt rubricerat "Fem ledstjärnor":


En styrelse som väljs vid ett årsmöte får medlemmarnas förtroende att leda och driva föreningen till nästa årsmöte eller stämma. I stadgarna anges grundläggande uppgifter. En styrelse har i allmänhet fem ledstjärnor. Den ska:


• levandehålla - det sammanhållande kittet i en förening är medlemmarnas gemensamma intresse och behov av att bedriva någon aktivitet eller ett engagemang för någon idé – föreningen är skapad för ett speciellt syfte. En uppgift för styrelsen är att säkerställa detta.


• förvalta - genom åren skaffar sig en förening tillgångar av olika slag. Det kan exempelvis i förordet vara klubbhus, idrottsanläggningar, redskap och utrustning. Dessutom skapas i större eller mindre omfattning en kassabehållning. Styrelsen har det yttersta ansvaret för skötsel, tillsyn, drift och underhåll.


• genomföra - Vid årsmötet väljs inte bara en styrelse utan beslut fattas också om en verksamhetsplan eller ett handlingsprogram. Styrelsen ska säkerställa att saker händer - ord ska bli liv. Detta innebär inte att man ska vara operativ och göra allt själv men man har det yttersta ansvaret.


• företräda - styrelsen är föreningens representant. Man ska företräda föreningen och kanske förhandla med intressenter av olika slag. Det kan vara myndigheter, kommunen, sponsorer eller andra sammanslutningar. Oftast är det någon från styrelsen som representerar föreningen i organisationer man är medlem i eller gentemot anställda.


• utveckla - saker och ting förändras. Nya behov och önskemål växer fram. Faktorer som på ett eller annat sätt skapar nya förutsättningar för verksamheten. Styrelsen har ett speciellt ansvar att vara uppmärksam på förändringar samt utveckla existerande men också nya verksamheter. Detta inte bara för sin mandatperiod utan också i ett mera långsiktigt perspektiv.


Uppmaningen för en styrelse är följaktligen att besvara fem frågor:


• Vad ska levandehållas?

• Vad ska förvaltas?

• Vad ska genomföras under verksamhetsperioden?

• I vilka sammanhang ska styrelsen företräda föreningen?

• Vad måste utvecklas/förändras/förbättras?

söndag 8 december 2024

Mentalt tufft …

En replik uppfångad idag efter andra etappen av inomhusorienteringen på Lindholmen nedanför Karlatornet i Göteborg: Was it fun ... not so fun! Bland de omkring 800 deltagarna fanns alltså några internationella inslag. 




Jag är benägen att ställa upp bakom bakom omdömet, idag var det "not so fun". Samma "terrängområde" fast nya bansträckningar. Upplevde det som betydligt knepigare idag än igår. Tävlingsformen kräver superfokus och man märker att efter någon halvtimma är det svårt att upprätthålla koncentrationen trots att man vet att det krävs. Det är en mentalt jobbig disciplin och det späs av nyckfullheten man upplever med själva kartan och bansträckningarna. 

Det blir tufft två dagar i rad fast då inte ut det fysiska perspektivet. Därför blir det knappast något liknade lopp i närtid ... alltså inom ett halvår! En stor eloge måste slutligen tilldelas arrangörerna ... oj vilket jobb det krävs med karta och banor och två etapper med närmare 1900 starter.

lördag 7 december 2024

Nyckfull orientering …

En dag präglad av inomhusorientering tillsammans med över 800 andra hugade. Min relation till denna speciella orienteringsform är milt uttryckt ambivalent. Jag blir aldrig riktigt klok på sättet att återge olika våningsplan, trappassager och dessutom brukar banläggarna göra det än mer komplicerat genom avspärrningar av olika slag. Är emellanåt också tveksam på hur kartritaren återger olika områden ... helt klart att vi inte ser/tolkar saker  på samma sätt.
Så trots, vis av erfarenhet, låg förflyttningshastighet tappades mycket tid. Lyckades dock fånga in alla kontrollerna i rätt ordning.



Omdömet blir trots allt en kul och underhållande och lekfull aktivitet med barn och barnbarn med mycket eftersnack och funderingar.

Imorgon väntar ytterligare en etapp och förhoppningsvis lärde man sig något under dagen.

torsdag 5 december 2024

Tillbaka …

Den 28:e september 1978 avgjordes natt-SM med målet vid Väne-Åaska skola. Den kvällen-natten var jag speaker och kungjorde radiotider, sluttider, resultat och intervjuade både segrare och förlorare.

Genom åren har jag många gånger passerat den lilla orten och skolan men inte deltagit i någon orientering där. Igår kväll var det dags.

Främmestads IK arrangerade sin nattcup av sprintformat med start och mål vid idrottsplatsen Åsevi belägen alldeles sydväst om skolbyggnaden. Det var ett kul arrangemang i krispigt väder och två minusgrader. Dock var det knappt 15 löpare som kom till start ... de som inte var där missade en fin bana. 




Letade fram den gamla SM-kartan och noterade att vid den sista kontrollen finns inte längre den lilla höjden där kontrollen var placerad. Sedan flera år tillbaka är det en storslagen villa  där.

onsdag 4 december 2024

Sponsorjakt …

Att vara orienterare handlar bara inte om att tävla-resa-träna och tävla-resa-träna ännu mer. Speciellt under vintermånaderna handlar det om mycket klubbarbete. Just nu är exempelvis Gunilla fullt upptagen med sponsorarbete:



Under flera år har hon haft ansvaret för att säkra "annonsörer" på sponsortavlan strax utanför Skidstugan i Vänersborg. Det är enträget jobb som kräver uthållighet och engagemang. Många är timmarna hon lägger på samtal och kommunikation. Utfallet av hennes ansträngningar ger sig efter årsskiftet: blir det "fullt hus" även 2025?

tisdag 3 december 2024

Årets bragd …

Idag utsåg tidningen "Svenska Dagbladet" årets bragdmedaljör. En utmärkelse som delats ut ända sedan 1925. Det blev en återvinnare, stavhopparen Armand Duplantis. Han fick utmärkelsen 2022 och så även i år. Hans OS-guld och samtidigt ett nytt världsrekord var ju otroligt enastående eller som juryn uttrycker det: För historiskt OS-guld och världsrekord. En förtrollande höjdare och bragd i särklass!


Regelverket säger att bragdguldet kan utdelas två gånger men för att bli "återvinnare" krävs "en prestation som är i särklass" ... men man kan inte få det ytterligare en gång.

Jag tillhör kategorin som tycker att man bara ska få bragdguldet en gång. Synonyma begrepp till bragd är "stordåd" och "mirakel". Det är något som någon/några gör som är synnerligen oväntat ... helt otroligt ... en "övernaturlig" händelse. Det kan naturligtvis göras vid ett flertal tillfällen och därför har gränsen kompromissats fram: bara två gånger ... ologiskt på något sätt tycker jag.




Så i min värld hade bragdmedaljören inte hetat Duplantis detta år utan istället Truls Möregårdh för bragden att ta silver i bordtennis vid OS i Paris.


Det är inte lätt att vara med i en jury och då enas om ett namn och en bragd. Blickar man bakåt i tiden finns det två "bragder" som kan ifrågasättas:


1959 Fotbollsspelaren Agne Simonsson "för den avgörande insatsen mot England på Wembly". Det var ingen avgörande mästerskapsmatch utan en träningsmatch mot dåtidens giganter.


1986 Brottaren Tomas Johansson "för hans bragdfyllda seger i starkaste konkurrens". Han vann VM i tungvikt detta år ... men två år tidigare vid OS i Los Angeles blev han diskad på grund av doping. Han tog sitt straff, avstängning i 18 månader, men kom tillbaka och vann guld. (Gissar att juryn som utsåg honom idag tycker att det var ett makalöst misstag och feltänk).


måndag 2 december 2024

Återträff …

Mobilen hörde av sig och rösten sa: dax för en återträff - en reunion! Det var en ledarkollega från landslagstiden som tyckte att det passade bra nu nästan 30 år efter det avslutade kapitlet. Jag slutade som förbundskapten 1995 efter nio år "i tjänst" - åren går!




Även om det var ett intensivt decennium med orienteringslandslaget så ligger det såpass långt bak i tiden att jag sällan tänker på det. Visst är det en och annan jämnårig som påminner mig när vi möts men det är synnerligen mycket "dåtid".

Följer dock det nuvarande landslaget och dess ledning. Kollar in VM på plats när det är möjligt, senast 2022 i Danmark. Naturligtvis försöker jag också att kolla in alla TV-sändningar.

Inför återträffen kan det vara intressant att göra några jämförelser mellan "då" och "nu". Konstaterar lite snabbt följande:


Antalet mästerskap och antalet discipliner har nästan fördubblats - en stor skillnad!


Sättet att jobba och förbereda sig är ungefär detsamma - ingen större skillnad!


Mästerskapen och World Cup tenderar att allt oftare avgöras i Europa - det har inte spridits runt om i världen som var en ambition för några decennier sedan - en klar skillnad!


Nationerna som konkurrerar om medaljerna är i stort sett desamma - ingen skillnad!


Möjligheterna att följa upp och utvärdera träning och tävling har drastiskt förändrats tack vare internet, gps-teknik osv - en otrolig skillnad!


Exponeringen i TV har blivit mycket större men minskat i tidningar - stor skillnad!


Gissar att det blir ett innehållsrikt dygn i mitten på januari ... det saknas inte samtalsämnen!


söndag 1 december 2024

Första advent …

Vad gör folk som inte orienterar ... brukar Gunilla uttrycka då och då. Idag gjorde vi det som folk som inte orienterar gör.



Dagen inleddes med julmarknad i Hjärtums Bygdegård, ditlockade av Leena som jag känt sedan tonåren. Hon gör allehanda saker av saker som slängts, hon är en uttalad "återbrukare". Inför julen så handlar det naturligtvis om julprylar typ ljusstakar och julprydnader. Vi åkte hem med en för längesedan uttjänt rubank som nu hade försetts med fyra smidda ljushållare och då blev det simsalabim en adventsljusstake.
Det blev därefter en lång fikastund med några härliga bekanta som vi inte möter allt för ofta.

Färden fortsatte söderut till Bäckebol och ett besök på IKEA ... där blev det för första gången i våra liv också varuhusets julbord. Vi var inte ensamma men det gick smidigt fint och dessutom var det riktigt smakfullt.

Mätta, belåtna fast utan fyllda kassar åkte vi till Tuve Idrottshall. Barnbarn #4 hade innebandymatch och vi har aldrig kollat henne spela. Laget spelade bra och hon skötte sig med den äran som lagkapten.
I unga åldrar kungörs/meddelas inte ställningen i matchen men det bekymrar inte Lova ... vi räknar ändå själva hur många mål vi gör och hur många motståndarna gör! Idag vann Nödingelaget med 5-1.



Så blev det då afton och med ett ljus tänt i "staken" kunde vi summera hur det känns att göra saker som folk som inte orienterar gör!