Gunilla är en lika hängiven bridgespelare som orienterare. Nu handlar ett medlemsskap i bridgeklubben inte enbart om att spela kort utan också om klubbarbete typ vara med i styrelsen.
Klubben ifråga har haft en något turbulent tillvaro och hon ombads för knappt ett år sedan att åta sig rollen som ordförande. Med sedvanlig energi har hon styrt och ställt, stramat upp och strukturerat verksamheten. Bitar, eller är det korten, har nu fallit på plats och manegen är krattad om man nu kan uttrycka sig på detta sätt.
Vid julavslutningen tidigare i veckan fick hon många lovord och belönades/uppvaktades med blommor och annat ... välförtjänt tycker jag för jag har på nära håll sett allt jobb som krävts och gjorts.
Själv får jag dock inte ta del av den ordning-och-reda som skapats. Kortspel är och har aldrig varit min grej. Kanske var det ett ständigt kortspelande när jag gjorde lumpen som gav avsmak, varaktig sådan.
Förhoppningsvis kan nu bridgeklubben till 100 procent gå in för spelet och då slippa tjafsa om inriktning, former och upplägg.
