Det var fullt drag ... hög volym ... högt tempo ... under gårdagskvällen på Lorensbergsteatern i Göteborg. Han hyllades och porträtterades: Errol Leonard Norstedt med artistnamn Eddie Meduza ... gräsrotsbarnet ... provokatören ... musikälskaren! Han var mycket produktiv och skrev fram till sin död över 900 visor och sketcher fördelat på nära 90 album och kassetter.
Vi lyssnade på honom framförallt under 80-talet men det var inte förrän efter hans död 2002 som han blev extra intressant. Under en sen hemresa från en orientering för snart tjugo år var det mörkt, regnigt och blåsigt. Det gick inte så fort och av en slump valde vi att lyssna på en radiodokumentär med rubriken "Mera brännvin". Frilansjournalisten Bo Sjökvist hade träffat flera personer i Meduzas närhet, som tillsammans gav en bild av ett livsöde där text, musik och egensinnig humor fungerade som en ventil i en utsatt tillvaro. Vi hörde också hans egen röst i form av utgivet material, tidigare intervjuer och egna bandupptagningar, som påträffats efter hans död. Vi blev väldigt fascinerade av detta livsöde ... och för ett halvår sedan dök annonsen upp:
"Shåwen" uppfyllde alla våra förhoppningar. Det var en blandning som speglade hela personen Errol och naturligtvis spelades många av kompositionerna ... flera var av den ekivoka karaktären ... de humoristika som exempelvis "Volvon" ... och de med mera allvarligare texter som "Ingen plockar en maskros". Det var riktigt bra!
