Hur står det egentligen till med denna ärevördiga konstform som går ut på att kasta pajer på makthavare med ord, gester och bilder. Tänk dig en komiker som står på scenen och imiterar en politiker, men med så överdrivna gester och så löjliga påståenden att publiken vrider sig av skratt. Det är satir i sitt esse!
Men ... i en tid som denna när verkligheten överträffar den vildaste fantasi, kan man undra om satiren inte har blivit arbetslös.
Hur ska man kunna parodiera makthavare som redan beter sig som karikatyrer? Hur ska man kunna överdriva lögner när de redan är så absurda att man tror att man har hamnat i en Monty Python-sketch? Det är nästan som att försöka sälja sand i Sahara eller is till en eskimå.
Makthavare runt om i världen levererar dagligen materialet och det är direkt redo att användas. Så ... har satiren spelat ut sin roll? Kanske inte helt, men den har definitivt fått en tuff konkurrent i form av den verklighet vi dagligen får ta del av.
Kanske måste satiren utvecklas, bli ännu mer absurd och galnare för att kunna konkurrera med det spektakel som pågår runt omkring oss ... eller så lutar man sig tillbaka och njuter av det komiska skådespelet.
