Idag fanns möjligheten att springa en veteranorientering i ett inte tidigare karterat område söder om Mariestad och då i den lilla orten Tidavad. Den är känd som cyklisten Bernt Johanssons hemvist. Han vann OS-guld 1976 och minnesbilden när han solo närmade sig målet finns bevarat i starkt minne.
Naturligtvis dök den vanliga diskussionen upp vid morgongrötens intagande: är det inte väl långt att åka så långt för en veteranorientering? När det gäller den typen av överväganden brukar jag själv inte ha några större eller djupare tvivelsmål; det är aldrig för långt till en skärmjakt!
Resan dit tog 92 minuter och naturligtvis var det lika långt hem igen efter löpet i det småkyliga och gråa vårvädret.
Rådfrågade en annan långväga bekant vad han tyckte. Han konstaterade krasst att avståndet både för honom och för oss ligger inom ramen för det som kan betraktas som helt OK.
Arrangörerna hade hittat ett läckert småkuperat område med fin och lättframkomlig terräng och vid målet konstaterade det absoluta flertalet bland de 152 deltagarna att det var riktigt bra!
