Årsslut i snömiljö ...

Dagarna är fulltecknade med skidåkning. Mest utför då terrängen runt Idre Fjäll bara täcks av någon decimeter av den vita varan. Barn och barnbarn är med och det är storhushåll som gäller. Skoparen är många vid stugingången för att inte tala om alla mössor, vantar, hjälmar mm. Juniorerna går dagligen i skidskola, ännu är det en utmaning att åka knapplift och svänga. Undrar hur länge kommentaren "Vänta på mig, farfar!" kan höras innan den byts ut till "Hur länge måste vi vänta på farfar?" Nåja, något år till ska man hålla dom stången ...

Utförsåkning har en alldeles speciell tjusning. De för året nya carvingskidorna känns bara så bra. Trots att det är mycket konstsnö i backarna är pisterna överraskande bra. Alla nedfarter är inte öppna men vinterkänslan är där trots snöbrist. 

Efter att under närmare 50 år tillbringat åtskilliga timmar i backar och pister är det intressant att göra några konstateranden.

- Skidorna och skidtekniken har verkligen förändats, vilken skillnad det har blivit!

- I ungdomens dagar var det barhuvat som gällde, sådan var trenden. Att åka med hjälm fanns inte ens i sinnesvärlden. Idag har så gott som alla huvudskydd. Vem sa att det var bättre och klokare förr?

- Under 80-talet var det färgglatt i backarna. Idag är det mörkt som gäller; skiddressarna är gråa, mörkblåa, svarta, bruna osv. När blir det färgglatt igen?