Såg en bild på Obama och Trump när de möttes i Vita Huset. Den avgående och den tillträdande. Åldrarna var 55 och 70. Men vänta nu, den unge ska bort och den gamle in. Det borde vara tvärtom. På något sätt känns det fel och bakvänt. Är det sunt, vitalt och framtidsorienterat? Nej, knappast. Visst finns det många kloka och insiktsfulla gammgubbar och gummor men varför är det så svårt att hitta en yngre upplaga ... eller är det så att man inte vill? Fru Clinton tillhör ju också gammgänget och hennes främste interna konkurrent Herr Sanders är 75. Oh my god!
Nu är det inte bara "over there" som nationer och organisationer låter sig ledas av en grånande skara och då oftast män. Svensk Idrott leds också av en gammgubbe och många är föreningarna som valt snarlika styrelseordföranden. Tolka inte detta som att man inte ska utnyttja och ta tillvara kvalitéer som 65-plussare har men varför på ledande och styrande poster? Det finns ju ett otal andra positioner och funktioner där rutin, erfarenhet och arbetsinsatser verkligen behövs. Men, jag kan förstå situationen i den ideella världen. Unga brukar inte stå på kö till styrelseposterna. Det är inte heller särskilt glamoröst och många äldre som ställt sig till förfogande gör det oftast av lojalitet mer än att man brinner och är hängiven.
