Tävling # 70 för året är avklarad. Det blev årets tuffaste beroende på vädret som var minst sagt jävligt. Snöglopp, någon enstaka plusgrad och pissvåta sankmarker. Uddevallatrofén är en partävling med gemensam start. Sprang med äldsta barnbarnet som nu fyllt 10. Banlängden var 5,2 km men i praktiken blev det 6,8 utan misstag och med optimala vägval. Det blev hans hittills tuffaste OL-upplevelse. Hoppas nu bara att det inte blev en erfarenhet med alltför mycket minusladdning. Fick uppbåda all kraft för att peppa och uppmuntra utifrån slagordet: When things get going tough, the tough gets going!
Kan inte undanhålla mig från att ha en del synpunkter på arrangemanget. Det började med en halvtimmas busstransport rätt ut på Herrestadsfjället. Där släpptes alla av 30-35 minuter innan start. Flertalet huttrade och frös rejält då man hade minimalt med överdrag på sig. Fortfarande en gåta varför man skulle vänta så länge.
Banorna var av karaktären ovanligt jättesvåra med långsträckor i stiglös vildmarksterräng tvärs över bergspartier och sankmarker. Inga vägvalsmöjligheter där stigar och andra lättframkomliga stråk kunde utnyttjas. Det är verkligen vågat som arrangör att den här tiden på året ha banor som ur säkerhetssynpunkt starkt kan ifrågasättas. Hur agera ifall någon skadat sig och blivit liggande?
Väl i mål var det gott och värmande med blåbärssoppa men sedan väntade 1,5 km gång/jogg tillbaka till samlingsplats och dusch. Hur hade man egentligen tänkt där?
Sammantaget: det är kul med utmaningar av olika slag men den här lördagen hade man tagit i lite väl mycket. Hade kunnat undvikas genom att redan i inbjudan ange nivå på banor, transporter, förflyttningar, väntetider etc.
Så till sist några reflektioner kring tävlandes utrustning. Är förvånad att många hade så undermålig löputstyr. Tunna tröjor, inga löphandskar och vanliga strumpor och detta i ett sällan skådat skitväder. Inte undra på att tårna var stelfrusna och fingrarna inte gick att röra.
Efter härlig varmdusch och ärtsoppa återvände kroppen till vanliga grader. Barnbarnets leende kom tillbaka och så kom den förlösande kommentaren som ställdes som en fråga men var menad som ett påstående: Vi ska väl vara med på tävlingarna i Borås nästa helg?
