En bra ekonomi är en varningssignal! Gissar att det är en och annan som nu sätter kaffet i vrångstrupen och kinderna blir feberheta av indignation och upprördhet.
Nu handlar det inte om att det bör råda ordning och reda i exempelvis en förenings finanser. Det är viktigt att ha kontroll över penningströmmar och satsningar.
Faran är dock att man ensidigt betraktar "sista raden" i bokslutet på samma sätt som man exempelvis gör i företag.
I den ideella sektorn kraschar organisationer sällan på grund av pengabrist utan orsaken är oftast brist på engagemang. Nedgången kommer smygande. Den syns inte så tydligt i resultat- och balansräkningar. Tvärtom brukar det många gånger vara så att ett ekonomiskt överskott eller en ökning av det ekonomiska kapitalet inger förhoppningar och en bild av att det står bra till, men sanningen är oftast den motsatta. I allmänhet är det så att stora ekonomiska överskott och en växande kassakista är en dålig måttstock på medlemmarnas viljekraft och verksamhetens omfattning.
Det finns en tendens att man inom föreningslivet och den ideella sektorn anammar företags sätt att redovisa och mäta hur verksamheten går, och detta redovisas då strikt i kronor och ören. Alltså betraktas föreningsverksamheten som bra om det har blivit ett ekonomiskt överskott eller om budgeten har hållits.
En klok och eftertänksam klubbledning tittar inte bara strikt på bokslutet utan gör också en "revision" vad gäller föreningens aktiviteter. Det kan exempelvis handla om antalet tävlingsstarter, tävlingsframgångar, uppslutning vid träningar, utnyttjande av klubbanläggningar osv.
Upptäcker man nedgång, minskning och stagnation bör alarmklockorna och varningssignalerna omedelbart aktiveras och man ska inte huka sig bakom en bra ekonomi.
