Sprintfokus ...

Många är sprintarrangemangen denna tid på året när det så kallade datumstoppet inte tillåter orientering i skogsområden. Detta märkliga beslut som Länsstyrelserna runt om i landet levandehåller trots avsaknad av vetenskapliga fakta, studier och underlag. Hur länge ska det vara? Det märkliga är att man samtidigt tillåter omfattande skogsavvverkningar med tunga maskiner, militärövningar etc. Aktiviteter som verkligen utsätter naturen för betydligt mer påverkan än skogssporten.

Dock är sprintalternativ kul, omväxlande och utmanande. I Vänersborg arrangeras träningsarrangemanget Frida City Sprint sedan flera år tillbaka. Gårdagens upplaga lockade över 160 löpare på lättorienterade och löpbetonade banor bland hyreslängor och gräsytor. 

Tycker att sprintarrangemang i bebyggelse är särskilt bra för nybörjare. Moment som "passa kartan" är betydligt lättare att introducera än när man står på en stig i storskogen. Ganska snart kan också vägvalstänkandet tränas in typ vänster eller höger om byggnaden.

Även dagens veteranorientering hade sprintprägel. Dock med få kontroller vilket oftast bruka leda till enkel och löpbetonad orientering  på gator och vägar. Ett och annat grymt och en och annan suck hördes från veteraner som vill ha lite mer teknisk utmaning.

Man funderar ...

Hur står det till med rättsväsendet i Svea rike? Det finns verkligen anledning att bli betänksam. På kort tid har tre fall varit i fokus; Quick, Kevin och Linna. Hur kan det komma sig att åklagare och polis gör vad som tycks vara oprofessionella och schablonmässiga utredningar? 

När man läser deckare och ser på deckare brukar en vanlig ingrediens vara polisens rädsla att inte tillräckligt snabbt kunna sätta dit någon för brottet. Media ligger på, beslutsfattare ligger på och allmänhet ställer krav vilket leder till press och stress och naturligtvis misstag. Så är det i den fiktiva och påhittade världen men uppenbarligen gäller det även i verkligheten. 

Förnuft och brådska brukar sällan gå hand i hand. Det gäller i så gott som alla verksamheter och det kan man leva med i mindre eller större omfattning. Men inom rättsväsendet blir konsekvenserna oerhört allvarliga då enskilda oskyldiga individer får sin tillvaro och sina liv förstörda. 

Med ett utifrånperpektiv och som amatör vad gäller rättsärenden kan man tycka att  fall där det råder brister, oklarheter och tveksamheter borde kräva extra mycket förnuft, tålamod och jakt på klara och otvetydiga bevis.

Bra fixat ...

Grannklubben Trollhättans SOK har i dagarna distribuerat en Hitta ut-karta till alla hushåll i kommunen. Ett imponerande jobb har gjorts för att sammanställa kartbladet, fixa finansiärer och sätta ut kontroller eller checkpoints som det så vackert heter.

Ett bra initiativ och en perfekt motionsform som många kan ta del av. Ett hälso- och friskvårdsprojekt med målet att få människor i rörelse och upptäcka nya platser i sin omgivning.

På kartan finns gröna checkpoints som är enklast och oftast placerade utmed vägar eller stigar. Därefter kommer blå och röda checkpoints placerade i skogsområden. De allra svåraste är svarta, en rejäl utmaning för de flesta!

En checkpoint är markerad med en stolpe med bokstavskod. Denna kod registrerar deltagaren på en webbsida och kan jämföra sig med andra deltagare i topplistor samt vara med i utlottning av priser.

Gissar att det är en och annan i grannkommunen Vänersborg som kommer att utnyttja aktiviteten.

OL och Grand Prix ...

Idag var solen het hela långa dagen. Mitt på lördagen avverkades Rambergssprinten på Hisingen i Göteborg. En annorlunda sprint eller kanske mera en medeldistans med mycket omväxlande terräng som framgår av kartan. Dock var terrängen runt den 18:e kontrollen ingen höjdare. Brant, stenigt, pinnigt, bushigt, soptipp och faktiskt något farligt. En plump för banläggaren som annars hade fått till utmanande stråk.

Hemma igen under sen eftermiddag och då väntade ett Grand Prix-lopp mitt i Vänersborg. Spännande värre under varvloppet som kördes 50 minuter + två varv. Imponerande fart och teknik i vassa kurvor. Det var behagligt att stå vid sidan om och agera publik.

Ur led är tiden ...

Åter en vecka med veteranorientering eller "Antikrundan" som en och annan benämner aktiviteten. Till viss del är det modernt vad gäller utnyttjande av ny teknik som OCAD, Sportident och Livelox men också antikt. 

Man levandehåller gamla förlegade betalningssystem. Startavgiften ska betalas med kontanta medel, därmed basta! Detta trots att orienteringsrörelsen och alla aktiviteter sedan flera år tillbaka tillämpar ekonomiska transaktioner via Eventor och de senaste åren också via Swish. Men på veteranorienteringar ska det vara som på den gamla goda (?) tiden alltså hederliga mynt och prasslande sedlar. En berättigad fråga är: varför?

Nu är det som det är och mitt onsdagsproblem är att fixa kontanter. För något år sedan kom jag dragandes med en femhundring för att betala de tjugo kronorna. Möttes av mutter, suckar och tilldelades en rejäl laddning av onda ögat samt kommentaren: vi vill helst ha jämna pengar!

I veckan när grannklubben arrangerade var gammgubbarna på plats. Radade upp 20 skimrande enkronor och hade lärt mig läxan: det är jämna pengar som gäller! Möttes återigen av mutter, suckar och tilldelades en rejäl laddning av onda ögat samt kommentaren: vi vill inte ha en massa enkronor! Fick dessutom en skopa onämbara tillmälen. 

Fick till slut ändå starta, hustrun fixade fram en femhundring och det som inte dög förra året dög denna dag?!? Ur led är tiden!

Skaraborgssprint ...

Nossebro invaderades av närmare 300 sprintorienterare på Kristi Himmelsfärdsdagen. Start och mål var beläget mitt i det flacka samhället. Området är orienteringstekniskt ganska så lätt men banläggaren hade fixat till många riktningsförändringar som krävde extra fokus från löparna.

Arrangörerna var något besvikna. Man hade räknat med fler deltagare. Men en orsak är förmodligen arrangemangets namn: Skaraborgsmästerskapen. Gissar att en och annan som inte tillhörde berörda klubbar uppfattade det som en "sluten" tävling. Men så var det inte. Kanske skulle man istället kallat tävlingen:

NOSSEBROSPRINTEN

med Skaraborgsmästerskapen

Förmodligen är det fler arrangemang som använder liknande etiketter och därmed signaleras någon form av begränsning vilket leder till att de som önskar inte känner sig kallade. Alltså borde alla lokala och regionala mästerskap inordnas under ett mera allmänt hållet tävlingsnamn.

WOD ...

Idag är det World Orienteering Day (WOD). Ett projekt som drivs av Internationella Orienteringsförbundet som syftar till synliggöra orientering runt om i världen. Skolaktiviteter är en huvudingrediens men naturligtvis alla andra träningsorienteringar, tävlingar och allt vad det heter. Tanken är att varje arrangemang ska registreras på WOD:s hemsida med plats och antal deltagare. Allt summeras och tanken är naturligtvis att ge en bild av orienteringens bredd.

Mycket promotionmaterial har skapats typ flygblad, anvisningar och tröjor. Har noterat att många väljer att presentera sporten genom en pröva-på-aktivitet i form av labyrintorientering i parker,  på gräsytor och skolgårdar. 

Logga in på http://worldorienteeringday.com/ och kolla vad som händer runt om i världen denna majdag. Vet ännu inte om veteranorienteringen i Trestadsområdet kommer att registreras.

Glappet ...

Vardagsarbetet i en genomsnittlig förening kan inte jämföras med tillvaron i ett företag eller inom en myndighet. Arbetet som utförs sker huvudsakligen på människors begränsade fritid och många gånger med bristande tillgång på hjälpmedel och andra resurser. Det är svårt för en klubbledning att ställa krav; man kan inte beordra; man kan inte kräva (möjligtvis vädja); man kan inte tvinga människor att vilja. Tiden för föreningsarbetaren är starkt begränsad. Även om man skulle vilja medger inte omständigheterna att tid alltid kan avsättas till diskussioner om exempelvis inriktning, värderingar och förhållningssätt. 

Här finns ett glapp mellan idrottens överbyggnad (Riksidrottsförbund och Specialförbund) och föreningsarbetaren. RF och SF med anställda medarbetare och funktionärer kan på sin arbetstid ägna en hel del tid åt att tänka, fundera, diskutera inriktningsfrågor, förhållningssätt och så vidare. Man har också tid och en skicklighet att formulera PM, anvisningar och riktlinjer som ”trycks ner” till föreningslivet. Mottagaren, föreningsarbetaren och utföraren, känner oftast en otillräcklighet i att hinna med. All ordinarie verksamhet ska rulla på och/men samtidigt ska man tänka om och tänka nytt, utveckla och förnya.

Detta glapp är en stor utmaning för idrottsrörelsen men också en förklaring till att saker överhuvudtaget inte händer eller kräver lång, lång genomförandetid.

Bingorisk ...

Så har då två sprintorienteringar avgjorts på samma dag med Stångenäs AIS som arrangör i Lysekil vid Bohusläns kustband.

Sprintarrangörer har det tufft. Det blir ofta diskussioner och tvetydigheter oftast beroende på arrangörstabbar/misstag. Dels handlar det om kartkvalitén och tolkningar av hur olika detaljer ska markeras dels handlar det om banläggningen där löpare mer eller mindre omedvetet lockas in i olika fällor och svårigheter som inte kan förutses, alltså blir det lite av "bingo". Även från helgens dubbeltävling kan ett antal arrangörstabbar noteras. 

En ny form av "banläggarlurendrejeri" lanserades denna dag. En "falsk" kontroll i anslutning till en stenmur med kodsiffran 35 var placerad bara 7-8 meter från den riktiga kontrollen vid stenmuren med kodsiffran 85. Upplagt för misstag och ett antal löpare diskades. 

Diskussionen efter etappen var om det var en medveten åtgärd eller inte. Från arrangörshåll hävdades att man glömt att ta in en kontroll från den första etappen men också att det var en kontroll på knattebanan. 

Vidare var det ett antal regelbrott under loppet typ hoppa över svartmarkerade murar samt passage av förbjudet område. Detta hade sannolikt kunnat undvikas om man utnyttjat blågula band som avspärrning. Nu är orienterare snälla mot varandra och man anger inte gärna någon annan. Dessa misstag faller tillbaka på arrangören och bankontrollanten.

Sprint i urbana miljöer är kul men sannolikt krävs lite "sunt förnuft" och mer utbildning av banläggare samt bankontrollanter som är extra noga och rådgivande. Om inte riskerar sprintorientering bli bingoorientering.

Inte lätt ...

På Riksidrottsmötet diskuterades som vanligt jämställdhetsfrågor. Trots alla beslut och goda intentioner som förekommit de senaste decennierna har uppsatta mål inte nåtts vad gäller representation i olika beslutande organ. Jämställdhet går uppenbarligen inte att kommendera fram.

Man kan fundera på varför, att trots rörande enighet, det ändå går trögt och långsamt.

Jag tror inte att någon egentligen idag är emot jämställdhet med allt vad det innebär. Tror att det mera handlar om att man inte orkar!

Man kan många gånger i samhällsdebatten få uppfattningen att föreningar i allmänhet finns till och har bildats för att vara ”good guys” i samhället. Man ska vara en faktor som värnar och ombesörjer människors behov av mötesplatser och gemenskap och man ska vara en aktör som är med och skapar ”det goda samhället”. 

Nu finns det sannolikt många föreningar som har denna ambition och effekten av det man gör är gott men det är inte alls säkert att detta är/var den bidragande faktorn till att föreningen bildades. 

Det är eller var sannolikt andra bevekelsegrunder, som till exempel att man i första hand vill idrotta, vara med i ett idrottsligt sammanhang, tävla, eller som förälder slussa in barnen i en utvecklande verksamhet. Detta vill man göra tillsammans med andra som delar eller är hängivna samma intresse. 

Föreningen bildades inte, och verkar inte i första hand, för att till exempel säkra allas rätt att vara med eller verka hälsobefrämjande i ett vidare perspektiv. Frågor som rör exempelvis jämställdhet, jämlikhet, mångfald och integration är underordnade. 

Än en gång, det betyder inte att det finns ett ointresse eller brist på empati utan man ser föreningsengagemanget i första hand som ett sätt att kanalisera de egna intressena och behoven.

Inget är nytt under solen ...

Uttrycket syftar på att allt egentligen upprepar sig, att det så kallade nya som vi tror oss se och höra endast är krusningar på ytan. Organisationer är och förblir sig lika, även när det gäller idéer; det vi tror oss ha kommit på är föga mer än ekon av vad av vad som tidigare tänkts eller sagts.

Ja, det var intrycket efter att ha följt Riksidrottsmötets första dag. Har varit med om många möten i mitt tidigare yrkesliv och i allra högsta grad varit mitt i smeten som tjänsteman. Det var kul att följa förhandlingar och skeenden med ett utifrånperspektiv, utan lojaliteter eller ansvar.

Kan konstatera att utveckling och förändring tar tid. Frågor som varit aktuella de senaste decennierna är fortfarande heta frågor typ elitstöd och ekonomisk fördelning till specialförbunden. Samma retorik, samma argument och samma förslag till utredningar. Man skruvar lite i systemen och de monetära strömmarna men absolut inget omvälvande eller ögonbrynshöjande. Tolkningen kan antingen vara trögrörlighet eller att det som gäller trots allt är OK. 

Inledningsdagen var lugn och präglades av en rörande samstämmighet. Även när det gäller nomineringar till styrelse och andra organ var det odramatiskt. Inget var nytt under solen!

Sportmässa ...

Let´s move är en fritidsmässa för barn och unga i Vänersborgs kommun. Här får alla en möjlighet att prova på idrotts- och sportaktiviteter för att hitta sin idrott och på så sätt motiveras och inspireras till ett liv i rörelse och integration med andra. De barn och ungdomar som redan finns i föreningslivet får en möjlighet att utmana sig själva med att pröva något nytt.

Den egna klubben arrangerade på torsdagskvällen Let´s move-loppet i strålande sommarväder. Barnen fick välja hur långt de ville springa; 1,5 km, 3km eller 4,5 km. Alla deltagare fick medalj och en goodie-bag när de kom i mål.

En succéfylld mässa med intensiv aktivitet. Nu är det bara att hoppas att deltagarna kittlades och lockades av någon aktivitet.

Sommarvärme ...

Solen flödade och graderna pendlade mellan 24 och 27 och Lerums SOK arrangerade veteranorientering i Härskogen. Det krävdes inte så mycket övertalan från Per Ivarssons sida att hänga på. Som pojkklassare och junior tillbringades många lägervistelser där men sedan har inte besöken varit så många. Kul att återvända!

Några minnesbilder av terrängen fanns där men inga detaljer. Banorna var lagda i ett smalt område söder om LSOK:s klubbstuga. Kartan var förvånansvärt nog inte av högsta klass. Lite märkligt med tanke på att det är ett frekvent utnyttjat träningsområde. Särskilt borde "grönområdena" uppdateras. Nu blev det lite av ett lotteri att bedöma framkomligheten. Och så var det pinnigt på backen!

Sommarvärmen slog till som en klubba. Oj, vad jobbigt det var att springa. Många undrade vad som hade hänt med orken och uthålligheten. Den hade liksom bara försvunnit. Men som alltid med kroppen så måste den ges lite acklimatiseringstid. Den senaste tiden har anpassningen gjorts till kyla, blåst och regn. Nu väntas ytterligare några dagar med gött väder så nu är det bara "pure nylon" som gäller.

Föräldrastöd ...

Tredje etappen av SAKO-serien i orientering för barn och ungdomar avgjordes vid Bergagården på Hunneberg. Det envisa regnandet fanns där men graderna låg över tio så det var bra löpväder. Sedan bjuder naturen just nu på enorm vårgrönska vilket höjer upplevelsen.

Många är nybörjare och funderingen finns över hur många som kommer att fastna för skogssporten. Det är tufft att passera tröskeln där man någorlunda förstår kartan och känner en utmaning. Det var hög klass på banorna som banläggaren skickligt hade anpassat för olika ålderskategorier. 

Föräldrastöd är viktigt och kanske är det där avgörandet så småningom kommer. Avgörandet om man kommer att fortsätta eller inte. Ett föräldraengagemang krävs i bemärkelsen att stötta, uppmuntra och stimulera även om man som mamma eller pappa inte gör vågen.

Full rulle ...

Det sägs att skolungdomar rör sig för lite. Larmrapporter kommer med jämna mellanrum och budskapet är tydligt. Allt fler rör sig allt mindre! Få lär dom vara som leker på skolgårdar och grönytor. 

Men det finns undantag. När jag svettas på gymmets löpande band och kollar genom  anläggningens panoramafönster ser jag massor av aktivitet på friskolans ytor strax intill. Så fort det är rast väller kidsen ut från lokalerna. Olika kreativa lekredskap står till förfogande och det byggs och man hoppar och man springer. Förutom gräsytor finns en konstgräsmatta med mål som fylls med fotbollsentusiasterna. Några väljer att cykla i följa-john-formation på gångstigar och andra stråk. Vakthavande lärare är aktiva och instruerande.

Denna iakttagelse har inte bara gjorts vid ett tillfälle utan varje tisdags- och fredagsförmiddag under de senaste månaderna. Härligt att se och man funderar på varför denna sprudlande aktivitet. Gissar att det dels handlar om en attityd och ett förhållningssätt på skolan; det är viktigt att röra sig och vara aktiv! Man har också skapat en miljö med redskap och utrymmen som inbjuder till rörelse, lust och handling.

Förundran ...

Kollade igår in partiledardebatten i statstelevisionen. Under två timmar pågick diskussionerna och pajkastningen. Två saker förvånar mig:

Det bollas mycket med statistik, siffror och miljarder hit och dit. Saker bekräftas, förnekas och förkastas. Som tittare har man ingen aning om partiledarna vet, tror eller tycker. Framtida debatter skulle vinna mycket om det fanns någon neutral part typ Statistiska Centralbyrån som kan bekräfta eller dementera det som påstås utifrån alla undersökningar, studier och mätningar som görs och har gjorts.

De regerande partierna har en märklig retorik. Man pratar och agerar som om det var en valkampanj. Man har ju mandatet att fatta beslut och agera. Energin och kraften borde därför inriktas på att göra och verkställa. Upplever att det är "för mycket prat och för lite verkstad".

Fler politiker borde orientera. Det är en mycket fostrande sport som straffar den som inte agerar, som inte vet var hen är eller som inte kollar kartan och följer kompassen.

67 år ...

På dagen för 67 år sedan slog jag upp mina blå ögon på Dundee Missionssjukhus i Sydafrika. Dryga decenniet senare flyttade familjen till Sverige. En rejäl kontrast och en stor omvälvning för en linlugg som präglats och fostrats i en kultur som skiljde sig rejält från svenska sedvänjor.

Dock höll livet på att ta slut redan som fyraåring. Det var på den tiden det varken fanns barnbilstolar, säkerhetsbälten eller säkerhetslås för bildörrarna. Satt och fingrade på dörrhandtaget, dörren öppnades och jag kastades ut av farten på den gropiga grusvägen i den ödsliga Tugeladalen. Det var en fruktansvärd skräckupplevelse för mina föräldrar. En händelse som ofta återkom i deras drömmar och tankar. 

Födelsedagen firades tillsammans med barn, barnbarn och broder. På programmet orientering naturligtvis. Inte bara ett lopp denna dag utan två. Först individuell sprint och sedan en sprintstafett vid Hafstens Resort och Camping väster om Uddevalla.

Det blev kontrastrikt. Den lättlöpta och lättframkomliga individuella tävlingen kontra stafettsträckan som huvudsakligen gick i skogsterräng som bitvis var riktigt stenig.

Ett specialkomponerat lag med yngste sonen Martin på startsträckan, svärdotter Emelie på den andra, jag själv på den tredje och gode vännen och konkurrenten Per Ivarsson på slutsträckan. Kul, riktigt kul!

Test ...

Gårdagens eftermiddag ägnades åt att låta barnbarn pröva på golf. Det var första gången man testade och ganska snart blev det bollträff. Efter några tekniska anvisningar från klubbens pro så började svingen bli riktigt hyfsad och ett och annat slag var lysande och nådde långt.

För två-tre decennier sedan spelade jag en del golf men det ebbade ut. Orienteringen tog tid men framförallt var möjligheterna begränsade när jobbet krävde mycket resor och långa arbetsdagar. Men kanske är det dax igen om nu barnbarn tycker det är kul och vill ha stöd och support. 

Tycker det är viktigt att man möjliggör för barn att pröva och testa olika idrotter även om orienteringen ligger varmast om hjärtat.

Skogskarlsträff ...

För många år sedan, 1977, blev jag invald i Bohusläns Skogskarlars klubb. Sedan dess har jag varit medlem fast bara sporadiskt kunnat delta vid träffar och sammankomster av olika skäl. Oftast har jag varit iväg på arbete eller resor.

Men igår kväll gavs tillfälle i samband med vårträffen i Lyckorna-Anfasteröd. Flera av karlarna träffar jag varje helg på OL-tävlingar men det var speciellt kul att möta gamla bekantingar som inte setts på länge. Det var mycket kommer-du-ihåg och jag-drar-mig-till-minnes. 

På programmet stod inledningsvis en skogsvandring där vi under sakkunnig ledning fick en intressant genomgång och synade olika trädbestånd. Särskilt intressant att få höra och och lära om hur eken planteras, vårdas och drivs upp.

Efter halvannan timma vankades räkmacka på Golfrestaurangen och naturligtvis fortsatt eftersnack. En kul kväll!

Lite om SKK: Skogskarlarnas Klubb, bildades den 15 december 1930 vid Erstaviksskogen utanför Stockholm, på initiativ av Lorentz Göransson, Ernst Killander och Torsten Tegnér.

Skogskarlarnas klubb har betecknats som en "orden" med allt vad det innebär av slutenhet. Uppenbarligen har stiftarna personligen varit influerade av seder och bruk i någon orden och känt en lust att med en viss parodisk inriktning föra över dem till en skoglig kamratorden. Någonstans i regelverket står det: "Höga krav skall ställas på den som upptas i skogskarlarnas led. Ingen kan själv begära inträde. Det är karlarna själva som föreslår och beslutar. Inte bara fina prestationer räcker. Medlemskap i SKK ska utgöra höjdpunkten i en framgångsrik karriär i skogen". Antalet SKK-klubbar i Norden är för närvarande 47, varav 24 i Sverige.

Svårstyrt ...

Kommande helg samlas hela idrottsrörelsen till Riksidrottsmöte för att slå fast och besluta om en framtida inriktning. Många kloka och utvecklande åtgärder kommer sannolikt att diskuteras. Men frågan är vilket genomslag besluten kommer att få.

I organisationsskisser finns oftast Riksidrottsförbundet (RF) överst i systemet och under denna nivå alla specialidrottsförbund (SF) och distriktsidrottsförbund (DF). Under respektive SF finns föreningarna. 

När man ser denna struktur likställer man den ofta med det som är karaktäristiskt för företag eller myndigheter; topp styr botten. Beslut och inriktningar som fastslås i toppen ska följas och verkställas av leden nedanför. Det finns ett antagande att organisationsled längst ner i systemet följer direktiv och anvisningar. Man lyder och är lojal! 

Detta synsätt och förhållningssätt blir oftast en chimär. Föreningar är och vill oftast vara självständiga och inordnar sig i systemen så länge det passar de egna önskemålen och intressena. 

RF/DF som övergripande paraplyorganisation spelar oftast en undanskymd och marginell roll utifrån föreningens perspektiv. SF har ett större inflytande men även gentemot ett SF värnar föreningen om sin självständighet. Det finns stundtals en avvaktan och tveksamhet till det egna förbundets agerande. 

Konsekvensen av detta är att det är svårt att föra ner intentioner, ambitioner och inriktningar ”uppifrån” till vardagsarbetet i föreningen. Sannolikt lutar sig föreningen främst till det egna förbundets inriktningsdokument (om man nu över huvud taget gör detta) men ytterst styr man sig själv utifrån egna önskemål, antaganden, värderingar och traditioner.

Det är inte lätt att styra folkrörelser!

Brant, brant ...

Det blev många timmars gå och stå som funktionär på Vårruset. Dessutom var det kyligt, riktigt kyligt trots flera lager vinterkläder. Därför var kroppen lite halvseg när den vaknade upp. Men när det vankas orientering då spritter det till.

Denna onsdag väntade veteranorientering vid Toröd öster om Stenungsund. Där är bergen höga och branta. Femmeterskurvorna är verkligen fem meter! Banorna var inte av det snällare slaget men med rolig kartläsningskrävande orientering. Den som inbillar sig att pensionärs-OL är något lättvindigt bedrar sig. Som vanligt dök ett 80-tal gamlingar upp och man imponeras av de som ligger runt 80-strecket. Trots tuffa förutsättningar vikar man inte ner sig.

Flickrus i framtiden ...

Så är det åter dax för Vårruset. Ett lopp som den egna klubben varit med och arrangerat sedan 1991. Det är kommunens deltagarmässigt största idrottsevenemang. Ungefär 4600 tjejer är anmälda för att förflytta sig de fem kilometrarna i Vänersborgs norra stadsdelar. Även i år lär det bli kyligt. Vänersborg är vindarnas stad och nu i dagarna ska blåsten ligga på lite extra. Det är bara att hoppas och hålla tummarna så att det dessutom inte blir någon nederbörd.

Många är engagerade som funktionärer. Mycket ska fixas till även om grundkonceptet är detsamma för alla Vårrus runt om i landet. Det hela avverkas under några kvällstimmar och utfallet blir ett gott tillskott i klubbkassan. En inkomst som säkerställer verksamheten ytterligare ett år.

Har alltid hyllat de som en gång "uppfann" arrangemanget. Så smart att ha fått tusentals tjejer att år efter år betala en rejäl startavgift för att gå/jogga/springa fem kilometer utan tidtagning. Lockbetet är gemenskapen, varuprover och en matkasse att inmundiga efter loppet.

Men utmaningar finns. Deltagarantalet stagnerar år för år. Inte konstigt med tanke på alla konkurrerande lopp. Men varumärket är starkt och det ska man utnyttja.

Tror att den stora potentialen finns i målgruppen unga tjejer. Ser att man i framtiden  ska arrangera "Flickruset" strax före det stora Vårruset med samma förutsättningar fast kortare bana (omkring två kilometer), billigare startavgift (75-100 kr) och ett ålderstak på 12 år. Det skulle vitalisera denna vårliga tjejaktivitet.

Massage ...

Sedan tiotalet år görs var 4-5 vecka ett besök hos massören Viola för en tvåtimmarsbehandling. Hon är skicklig och har hårda nypor!

Hon jobbar utifrån ett synsätt lanserat av Sven Lundin. Han utvecklade en teknik som löser upp s k ”cirkulationsspärrar” som kan uppstå av många olika orsaker: träning, ensidig belastning, stress osv.

Som orienterare och idrottare råkar man då och då ut för sträckningar och andra skador på muskler och leder. Då är det bara så bra och skönt att låta Viola fixa till detta. 

När man närmar sig 70 blir kroppen också stelare och mera orörlig för varje år. Förutom regelbunden aktivitet och träning behövs uppenbarligen knådning och massage.

Tror starkt på tanken att massören inte bara ska besökas när smärtan kommit eller skadan inträffat utan också i förebyggande syfte. Därför finns en månatligt besök alltid inprickat i den tajta pensionärsalmanackan.

JA är svaret ...

En helg är över igen. En helg med orientering i Högsäter, Dalsland och i Borås. Nyttar det något till säger hustrun på väg hem från Borås. Åka långa vägar, springa i 35-45 minuter, plåga sig på lång spurtsträcka, duscha ute och sedan känna sig jättetrött på eftermiddagen. Svaret är enkelt och behöver inte förklaras/utredas/analyseras: JA!

Barnbarn kämpar på. Lär sig och förkovras. GPS:en fångar den exakta löpvägen som läggs in på applikationen Livelox. Så suveränt bra att ha i eftersnacket. Ovan Liams stråk från Ymers jubileumstävling i Borås. 

Under de närmaste veckorna bjuds det på många sprinttävlingar i urban miljö och lättframkomliga parker. En kontrast till skogsbanorna. En annorlunda teknik. En utmaning att snabbt fatta beslut och ha hög löpfart. 

Inskolningsplan ...

Det är frustrerande! Många orienteringsklubbar har horder av barn/ungdomar som deltar i nybörjarkurser och liknande aktiviteter. Man kämpar med karttecken, kör olika teknikövningar och gör allt för att skapa positiva upplevelser. Men ... det är svårt att få flertalet att i nästa steg delta i det ordinarie tävlingsutbudet. Naturligtvis är det en och annan som upptäcker att det här med orientering inte är lockande. Andra har inte reella möjligheter då stödet från föräldrar inte är stort, ja kanske till och med obefintligt.

Men det finns också ett antal trösklar som måste passeras typ tävlingsanmälan, resor, tillgång till utrustning och naturligtvis att förstå och lära in alla "koderna". På samma sätt som ledare lägger ner massor av tid och energi på att träna basmomenten behövs sannolikt mycket introduktionshjälp in i tävlingssystemet. Min känsla är att man inte tänker på detta eller kanske inte orkar. Man har en "läroplan" för OL-inlärningen men man bör också ha någon form av tävlingsinskolningsplan eller strategi.

Många plus ...

Uddevalla OK bjöd på härlig veteranorientering på Stadsfjället norr om stan. Man hade lämnat kända klubbstugeområden och det är verkigen ett plus. Det är bara så trist att ofta behöva återkomma till kända marker. Under kyliga höst- och vintermånader går det an men inte annars. 

Man bjöd på kul banor i relativt flack vildmarksterräng. Det var löpvänligt alltså mycket lite sten och inte en massa ris och kvist på backen. Skönt med denna kontrast till de senaste veckoslutens tävlingar som bjudit på stark kupering, ris och bush, mycket sten och en hel del "grönt".

Naturligtvis ett alldeles extra plus till vädergudarna som fixade till massor av solsken och värme. Det blev en riktigt lång fika- och eftersnacksstund och många passade på att ge extra cred till arrangörerna.

Under sen eftermiddag blev det ytterligare en skogstur. Kontroller sattes ut inför torsdagens ungdomsträning.

Man får det man förtjänar ...

Som medarbetare i en lokaltidning de senaste tre-fyra åren har jag mött olika idrotter och intrycken och upplevelserna varierar och det rejält. Exempelvis är fotboll, bandy och ishockey riktigt duktiga på att marknadsföra sig. Man är "på" och agerar! 

Tyvärr tillhör flertalet orienteringsklubbar, inte alla, de sämre i klassen och borde egentligen tillhöra "hjälpklassen". Förvånande med tanke på all organisatorisk skicklighet och mängden duktiga och energiska medlemmar. 

Ibland tycks man tro att en tidnings sportredaktion har tid, resurser och möjligheter att leta upp och söka upp aktiviteter som klubbar håller på med. Det är en omöjlighet, en chimär. 

Offensiva och proaktiva föreningar sitter inte på arslet och tror/hoppas/önskar att media ska rikta blickarna på dem. Istället tar man initiativ, informerar, kontaktar, ringer upp och inbjuder till möten. 

Lite krasst skulle man kunna säga att man får den uppmärksamhet man förtjänar!

Majlopp ...

Vilken härlig orienteringsdag på första maj. OK Orinto inbjöd till svårorienterad medeldistans i Bollebygd. Kuperad terräng med mycket sten och pinnigt på backen ... men suveränt fin karta och utmanande banor. Hela 97 kontroller var utsatta så det gällde verkligen att ha koll på läget och kodsiffrorna.

Nu återstår inte så många tävlingar innan det förkättrade så kallade datumstoppet sätter stopp för OL-arrangemang. Ett oerhört märkligt och konstigt förbud från myndigheterna. Ett beslut som tagits för flera decennier sedan i syfte att skydda flora och fauna. Dock saknas studier och några som helst vetenskapliga belägg för effekten och behovet av en sådan bestämmelse. Är det något vårt Orienteringsförbund borde göra är att snarast se till att få bort detta.