Första etappen av O-Ringen bjöd på massor av solsken, härlig öppen terräng och långdistansbanor. Inga som helst köer och nära till det mesta. En arrangörsfullträff!
Träffade en en lumparkompis. Kommer du ihåg 1970? Jovisst, minns jag det. Vi var nyinryckta på I 15 i Borås. O-Ringen närmade sig och i god tid söktes permission för deltagande. Trodde att det enbart var en formalitet men så var det inte. Militärerna pratade alltid så bra om orientering, att man skulle träna och hålla igång osv. Men steget från prat, snack och floskler till verklighet var gigantiskt. Det blev avslag. Men då satte vi igång att överklaga från den ena instansen till den andra. Massor av papper skrevs och det var riktigt roligt att formulera och argumentera. Vi skickade våra dokument högt upp i den militära hierarkin och massor av tid ägnades uppenbarligen åt dessa. Allt verkade kört men sent på söndagseftermiddagen före den första tävlingsdagen kom klartecknet undertecknat av någon högre underhuggare. Vi drog iväg, övernattade i Falkenberg och fortsatte tidigt på morgonen till Skåne. Det blev en kul och bra vecka i Kristianstadstrakten.
Tillbaka i lumparvardagen en vecka senare. Blev uppkallad till bataljonschefen majoren Gabrielsson. Han var rosenrasande, gormade och svor, halspulsådern var spänd som en fiolsträng, han frustade, skrek och gapade. Fattade ingenting, varför denna ilska? Så småningom förstod jag att han var störd av de överklaganden vi gjort och han hade tydligen fått smäll på fingrarna av någon överordnad.
Det är snart 50 år sedan. Majoren har lämnat jordelivet. I 15 har avvecklats. Värnplikten har tagits bort. Visserligen har man nu skapat någon lättvariant och det är bara att hoppas att killarna och tjejerna får möta majorer, kaptener och allt vad dom kallar sig som är rekryterade ur de högre begåvningskvartilerna.
