Tänkvärt ...

Patrik Hall, professor i statsvetenskap på Malmö högskola, konstaterar i ett debattinlägg:

Alltfler personer ägnar alltmer tid åt att utforma dokument om vad andra ska göra och hur denna verksamhet ska kontrolleras, snarare än att utföra själva verksamheten. Förlorare blir kärnverksamheter som exempelvis utbildning, vård, omsorg och brottsbekämpning.

Detta är i och för sig inget nytt. Som samhällsmedborgare märker man detta i många olika sammanhang. Så också inom idrottsvärlden och då är orienteringssporten inget undantag. Det finns massor av anvisningar, regelsamlingar, styrdokument, PM, handledningar, körscheman och allt vad det heter.

Naturligtvis finns det i grund och botten en god tanke med alla dokument. Avsikten är att kvalitetssäkra och styra upp. Men den goda tanken blir den goda sakens fiende precis som Patrik Hall antyder. Det läggs så mycket kraft, energi och engagemang på att dra upp riktlinjer, formulera, förankra och reglera att man till slut inte orkar med att verkställa och skapa liv i orden. När man väl ska göra blir saker oftast omständiga, komplicerade och tungrodda.  

Här finns ett glapp mellan exempelvis centrala orienteringsförbundet (SOFT) och föreningsarbetaren. De förra med anställda medarbetare och funktionärer kan på sin arbetstid ägna en hel del tid åt att tänka, fundera, diskutera inriktningsfrågor, förhållningssätt och så vidare. Man har också tid och en skicklighet att formulera PM, anvisningar och riktlinjer som ”trycks ner” till föreningslivet. Mottagaren, föreningsarbetaren och utföraren, känner oftast en otillräcklighet i att hinna med och så rinner de goda intentionerna ut i sanden.

Bokmässa ...

En av årets givna höjdpunkter är Bokmässan i Göteborg. Genom åren har det blivit många besök som inspirerat, har varit tankeväckande samt vidgat perspektiven på olika sätt. Det har också varit en mötesplats där man mött skolkompisar, tidigare kollegor och andra med samma intresse. Miniseminarierna på 20-30 minuter är oftast riktiga höjdare där man under en kort stund får olika författares reflektioner kring sina egna alster. Höjdaren denna dag var presentationen av Per Schlingman och Britt-Marie Mattsson och deras böcker som speglar den politiska maktkampen och alla intriger.

Häftigaste montern hade utan tvekan Storytel. Hur ska man presentera en ljudboksprodukt på ett inspirerande sätt? Man valde att efterlikna verkligheten. Alltså körde man miniföreläsningar där man satt med författarna framför sig men lyssnade på samtalet genom hörlurar. Det hade en annan positiv effekt. Allt  surr, snack och ljud från andra montrar försvann helt. 

En dag på mässan tröttar. Det är mycket stå och gå och lyssna men oj så kul och inspirerande.

Vänersborgsmedeln ...

Kommande helg arrangerar den egna klubben sin sedvanliga hösttävling. Det blir en medeldistans i anslutning till Bert Karlssons bad- och campingprojekt. En bra arenaplats samt en småskuren och detaljrik terräng som utmanar orienteringsskickligheten. Knappt 400 är föranmälda. En viss besvikelse kan utläsas bland de huvudansvariga, man hade hoppats på fler. Nu är det inte helt optimalt att arrangera den här tiden på året, det kan statistik och erfarenheter från tidigare år visa.

Det är senhöst veckan före 25-manna där många har en tuff rese- och tävlingshelg framför sig. Vidare lockar en lördagstävling färre deltagare än ett söndagsarrangemang, flertalet väljer att bara tävla en helgdag. 

Gårdagseftermiddagen ägnades åt att fixa till kontroller. Dels handlade dels om en extra lägeskoll men också vilken typ av kontrollställning som krävs. Genomgången visade att vanliga kontrollpinnar räcker i området jag tilldelats vilket underlättar utplaceringen på lördagsmorgonen. Gillar verkligen att sätta ut kontroller speciellt när höstvädret visade upp bästa sida. Solsken, vindstilla, värmegrader över tio och lite krispigt i luften. Skönt att slippa jäkta sig igenom betinget. Det är behagligt att förflytta sig i gåtakt och verkligen kolla in alla detaljer på kartan. 

Kul, kul ...

Det är inte varje måndagsförmiddag man ges chansen att för lokaltidningen ttela skriva om två SM-medaljörer. Elvira Björklund och Malin Kristiansson från Trollhättans SOK sprang hem en silver-, respektive bronsmedalj på medeldistansen som avgjordes utanför Hallsberg. D20-vinnaren Line Cederberg tävlade tidigare för Vänersborgs SK men återfinns nu i OK Pan Kristianstads tävlingsdress samt i danska juniorlandslaget. Hon omnämns naturligtvis men störst fokus läggs självfallet på de lokala klubbarnas löpare. Riktigt kul med dessa framgångar. Malin överraskade mest med sin tredjeplats i D18. Hon är fortfarande 16 år vilket understryker hennes prestation.

Eftermiddagen gick i städningens tecken. Utflyttningen från sommarstugan pågår. På onsdag är det visning och förhoppningsvis är det någon som raskt slår till. Har tidigare ojat mig över mängden prylar som sparats och förvarats genom åren och efter dagens röj finns det ingen anledning att dra in på ojandet.

Debut ...

Så har då debuten skett på veteran-SM trots att åldern närmar sig 70. Det har aldrig varit aktuellt tidigare då mera attraktiva arrangemang haft förtur. Denna helg var dock tävlingsutbudet sällsynt klent i väst. Därför passade Motala bra då vi också planerat att hälsa på några av de syrienflyktingar som efter perioden i Vänersborg flyttat österut.
Dessutom har jag alltid betraktat mästerskapstävlingar som en bland många andra. Själva mästerskapskaraktären har aldrig triggat eller lockat.  Arrangemangen är också precis som vilken annan tävling som helst.

Den egna klassen var en av SM-tävlingarnas största med över 100 deltagare. Arrangören hade på medeldistansen valt att ha två minuters startmellanrum. Det innebar ett över tre timmar långt startdjup. Någon form av klubblottning existerande inte så det blev en evighetsväntan innan start sent på lördagseftermiddagen. Vädret var regnpissigt så väntan fördrevs huvudsakligen med vistelse under paraplytält. Passade på att följa "riktiga" SM på iphonen och kunde glädjas åt lokala framgångar genom grannklubbens Elvira Björklund och Elias Bäcklund Ekvall. Det är dessa två som säkrar artiklar på lokaltidningens sportsidor och som är till stor glädje för en så kallad radskrivare.
Också glädjande att tidigare klubbkompisen Line Cederberg vann D20. Hon tävlar numera för OK Pan Kristianstad och är med i det danska juniorlandslaget.


Imorgon avslutas Vet-SM-tävlandet med långdistans. Nu blir det förmiddagsstart men sedan lång väntan innan Gunilla startat och genomfört sitt lopp. Det blir att ladda mobilen så man kan ta del av SM-stafetten. Tyvärr inga deltagande lag från den egna klubben. Det är trist att elitverksamheten taggats ner så tummarna får istället hållas för Trollhättans SOK.

Svårbegripligt ...

I en av de dagliga avisorna läser jag:

Regeringen vill satsa fem miljarder på miljö och klimat nästa år. En ny satsning är ett bidrag för köp av elcyklar.

– Det är viktigt att också stödja en omställning till mindre fordon som elmopeder eller elcyklar så att man har det som ett realistiskt alternativ till bilen, säger klimatminister Isabella Lövin (MP).

Varför inte ett bidrag till köp av vanliga cyklar?

– De flesta människor har redan en vanlig cykel. En elcykel eller en elmoped erbjuder ett alternativ på längre distanser än vad en cykel gör. Den som inte är fysiskt tränad och behöver lite hjälp på uppförsbackar kanske avstår från att köpa bil och istället köper en elmoped, säger Isabella Lövin.

Jag har lite svårt att hänga med i resonemangen och förstår inte logiken. Jag har inte heller noterat något större folkuppror eller demonstrationer där medborgarna begärt subventionerade elcyklar.

Ibland tycks politiker och deras underhuggare tro att elfordon själva genererar ström. Alltså att el alltid finns där på något konstigt sätt. Men det krävs ju regelbunden laddning och tillförsel av el som i sin tur kommer från exempelvis från kärnkraftverk eller vattenkraft. Hur energismart är det då?

Jag har också svårt att föreställa mig en människa stå där på gatan och tveka mellan att gå in till cykelhandlaren eller bilhallen när man avser att investera i något fortskaffningsmedel. Det är naturligtvis helt andra bevekelsegrunder som avgör om man ska välja en cykel eller en bil. 

Undrar vem eller vilka det är som lyckats övertala energiministern att göra denna satsning. Är det elcykelbranschen som haft några riktigt skickliga lobbyister eller är det ett desperat försök från miljöministerns eget parti att göra ett avtryck och kanske få sin röst hörd?

Oj, oj, oj ...

Så mycket saker det har köpts in, samlats på och sparats genom åren. Man blir matt, fundersam och eftertänksam. Har verkligen alla saker verkligen behövts? Hur många gånger har man egentligen använt vissa klädesplagg? Har det överhuvudtaget varit klokt och vettigt att spara på många av prylarna?

Förestående försäljning av sommarstugan har medfört åtskilliga timmar av att städa och slänga. Inget höjdarjobb precis men förhoppningsvis kommer det att kännas bara så skönt när allt är avklarat. Tankeställaren och uppmaningen är nu att fundera, inte bara en gång utan flera gånger, när man står inför ett köpbeslut; behövs det verkligen införskaffas och om svaret är "JA" på vilket kommer det i så fall höja livskvalitén?

Undrar om det inte är just den egna generationen som känner störst frustration. Som efterkrigsbarn och boende på södra halvklotet under spartanska förhållanden var påbuden ständigt att spara och inte slänga. Så kom då 60-talet med hög levnadsstandard och stort utbud av varor och prylar. Man drogs med i köpfesten som kontrast till barnaårens knapra förhållanden. Man köpte och köper (!) ständigt nytt men sparar/sparade samtidigt allt gammalt. Förvaringsutrymmena blev fler och boendeytan blev bara större och större genom åren. Ytor som användes för förvaring och lagring om det nu egentligen borde kallas magasinering.

Tiden är inne för någon form av trendbrott eller paradigmskifte!

Nostalgi ...

På dagen sex år sedan VSK arrangerade SM-stafetten. Den nostalgiske kan klicka på länken till höger "SM-arrangemang 2011" och få sig en uppdatering. 

Mycket arbete gjordes av många bidragande huvuden och händer. Många var dokumenten, mejlen och skrivelserna som skickades till höger och vänster.

Bläddrade igenom en SM-pärm och hittade bland annat en diskussionstråd mellan SOFT:s tävlingsansvarige och vi som arrangörer. Från centralt håll ville man att vi skulle satsa på en storbildsskärm på arenan. Man var riktigt påstridig. Kostnaderna skulle belasta oss som arrangörer och vi skulle också bemanna alla funktioner typ passerkontroller ute i skogen, dra kablar osv osv.

Vi kollade upp förutsättningarna. Det skulle inte bli billigt, närmare en kvarts mille för att täcka alla kostnader. Dessutom fanns tveksamheter vad gällde bärigheten på ängar och åkrar vid arenan. Det handlade inte om en 2-3 tons lastbil med släp som skulle köras in utan en långtradare av storformat som vägde åtskilliga ton. Vi identifierade för- och nackdelar samt de ekonomiska förutsättningarna. Till slut var vi tvungna att konstatera och meddela SOFT att vi inte grejar detta. Det får bli ett arrangemang utan storbildsskärm.

Beslutet triggade igång SOFT:s tjänsteman som på ett arrogant och stockholmsstöddigt sätt ondgjorde sig. Han menade att vi var bakåtsträvare ... det var en självklarhet att ett värdearrangemang skulle ha storbildsservice ... bla, bla, bla ... det kommer historien visa!

Så här i efterhand kan bara konstateras att det var helt rätt att skippa idén. Ekonomiskt hade det inneburit en brakförlust för arrangemanget. Det har också visat sig att storbildsskärmar är ytterst sällsynta vid OL-arrangemang. Det är bara vid VM och Tiomila som det är aktuellt.

Ingen höjdare ...

Genom åren har begreppet "göteborgsarrangemang" blivit vedertaget. Det innebär en tävling av medioker karaktär typ långa avstånd, undermålig arena, dålig skyltning, inga duschar etc. Dagens tävling i Sävedalens AIK:s regi utgjorde inget undantag. Det var mediokert! Långt, långt från parkering till start. Litet tävlingscentrum beläget på någon form av stenigt underlag med en hel del lera.  Ingen dusch ... OK det erbjöds en möjlighet dryga kilometern från arenan.

Många fick jäkta på för att hinna i tid. Tycker riktigt synd om barnfamiljer som ska traska dessa långa sträckor med andan i halsen. Vi pryade idag som föräldrar då vi hade hand om de två yngsta barnbarnen. Än en gång förstärks tanken om att tillämpa så kallad fri start. Varför ska det vara så trögt med denna innovation som inte påverkar det sportsliga på något sätt. Är fullständigt övertygad om att metoden kommer att tillämpas inom 3-4 år. 

Överhörde ett samtal mellan två ungdomsledare; Märkligt att det är så få ungdomar med ... man måste få ut dom på tävlingarna! Tänkte för mig själv; det var en jäkla tur att vi inte hade nybörjare eller debutanter med på detta arrangemang. 

Göteborgsklubbarna har lite utvecklingsarbete att göra!

Teknikkväll ...

Ibland undrar man som ledare/instruktör/tränare om kidsen lär sig något om kartans mysterier och orienteringens teknikaliteter. Torsdagskväll är träningskväll med fokus på orienteringsteknik. Skärmar hängs ut, kartor trycks upp, startordning bestäms och banan springs. Några är snabba och några kommer alltid "offside". En och annan följer inte instruktionen och avsikten med träningsbanan. Suck och pust ... gör dessa torsdagskvällar egentligen någon nytta?

Gårdagskvällen var en enda lång och intensiv regnskur. Där stod man ute i skogen, dyblöt och skickade ut kidsen på en bana för att träna förståelse av höjdkurvorna, kartans svåraste tecken. Området hade valts med omsorg typ att sikten skulle vara någorlunda god. Kartan hade justerats genom att sankmarker, stenar och andra detaljer hade tagits bort för att fokus enbart skulle inriktas på höjdkurvorna. Först sprang var och en enskilt och därefter gick vi tillsammans banan ytterligare en gång. Extra långa stopp gjordes för att kolla in sänkor och punkthöjder. Då plötsligt skiner en av kidsen upp och säger; nu fattar jag! 

Tänk att dessa tre ord kan innebära så stor glädje för en ledare/instruktör/tränare!

Städ och flytt ...

Mäklaren jobbar snabbt med sommarhusförsäljningen. I måndags  fotografering och idag ute på nätet. Stylade bilder minsann: http://fsbf.se/ID=1812420

Nu är det bara att hoppas att brådskan handlar om att det finns få objekt och därmed många intressenter. Skulle vara skönt med en snabb affär.

Dagligen sker utflyttning i form av städning och koll av prylar. Släktingar inbjuds för att plocka åt sig saker som man anser sig behöva. En rekyleffekt har uppstått. Även det fasta boendet genomgår lägeskontroll. Vad kan slängas? Vad kan ges bort? Vad ska skänkas bort? 

Det är jobbigt att kolla igenom, besluta och städa bort. Man blir riktigt matt. Därför skönt att kunna dra iväg till dagens veteranorientering i utkanten av Trollhättan. Över hundra startande denna gråtrista dag med inslag av mörka moln och regnskurar.

Försäljning ...

Idag var det professionell fotografering av sommarhuset. Mäklaren behövde några aptitretande bilder för att locka hugade spekulanter.

Tanke har blivit handling. Tidigt under våren poppade funderingarna  upp om att sälja huset. Genom åren har vi haft mycket nöje där men ... det krävs regelbundet underhåll inte minst under sommarmånaderna när exempelvis gräsmattan ska klippas. Dessutom har vi noterat att vi inte är där så ofta. Orienteringsengagemanget och en massa andra saker lockar. Detta är i och för sig ingen nyhet men sommarboendet känns därför mindre och mindre angeläget. 

Nu är beslutet fattat och förhoppningsvis blir det försäljning under senhösten.

Redan har arbetet med att rensa ur börjat  men oj så mycket prylar av allehanda slag det har samlats i skrymslen och vrår.

Vänkretsen spekulerar i att vi nu ska investera i stor husbil men på den punkten är beskedet tydligt; absolut inte aktuellt!

Intensivt ...

En tajt DM-helg med tre tävlingar. De två första i sällskap med massor av regndroppar och på nattävlingen även höstkyla. Den avgjordes på Hökensås öster om Tidaholm och terrängen bestod huvudsakligen av större och mindre gropar med utmanande orientering i nattmörkret. Trots ljusstark pannlampa var det svårt att få en bra överblick och det var lätt att dra iväg i fel riktning. Kartan var dessutom inte av högsta klass. Så det blev en del botaniserande sent på fredagsnatten.

Sprintdistansen var förlagd till de centrala delarna av Tidaholm. Banorna gick i industriområden samt i parkterrängen längs med ån Tidan. Bra banor och särskilt inledningen krävde att man var fokuserad och kollade in vägvalen. Det blev ett väl genomfört lopp.

Långdistansen avslutade årets DM-tävlingar i småkuperad terräng norr om Mullsjö. De senaste dagarnas intensiva regnande gjorde sankmarkerna rejält tunglöpta. I terrängen fanns också en hel del stenbundna områden. Tog "min mats ur skolan" i inledningen av banan. Tokstressade till starten. De 2,3 kilometrarna tog betydligt längre tid än förväntat. Hade nollkoll i början och plötsligt stod jag mitt i skogen utan  strategi eller ambition. Beslutet att lägga av var lätt denna dag. Trist att bryta, det är inte ofta det händer. Men när man inte lyckas så kanske man ändå har lärt sig något typ att vara i tid till start.

Nattlöp ...

Helgen närmar sig. Nu har man vilat upp inför tre DM-tävlingar. Extra förberedelse i form av att pannlampor ska laddas. Det är dyrbara hjälpmedel som inte används så ofta. Utvecklingen på pannlampsfronten har varit enorm sedan nattpremiären i mitten på 60-talet. Då handlade det om svagt ljus, läderremmar och ett 4,5-volts plattbatteri.

Nu gäller det lampor med väldigt, väldigt många lumen om man nu ska tro tillverkaren. Dessa ljusstarka  tingestar har förändrat mycket vad gäller orienteringstekniken. Lite krasst handlar det nästan om dagorientering. Det har förts diskussioner om att begränsa ljusstyrkan men det har visat sig vara ogörligt.

Det som kan förväntas är ännu starkare lampor. Lite mer utvecklingsarbete krävs vad gäller batterierna och nedkylning av lamporna enligt fabrikörerna men det ska man lösa. 

Tillbaka till 60-talet. Då markerades kontrollerna med röda fotogenlyktor. Tipset från ärrade veteraner var att om man missade skulle man ställa sig still och sniffa. Oset från fotogenet spred sig och det gick inte att ta miste om man var i närheten. Efter fotogenlamporna följde små röda batterilampor och nu är det reflexer som gäller. Men hur länge? Tankar finns att bara ha en kontrollskärm som i dagsljus. 

Nattorienteringen förändras ... överlever disciplinen?

Ö-OL ...

Regnet bara öste ner. Prognosen pekade mot ihållande dagsregn. Frågan var om man skulle sätta sig i bilen för halvannan timmas färd till Tuvesvik, parkera bilen och sedan åka personfärja i 45 minuter till Käringön. Aldrig i livet ... om det nu inte var veteranorientering på ön och det var det denna dag.

Klipporna var slippriga till och med snorhala för att uttrycka sig milt. Metalldubb var förbjudna då ingen önskade bohusklippor med skrapränder. Ett 50-tal tappra hade sökt sig till ön och fick en härlig orienteringsupplevelse trots omständigheterna. Svårt och kartläsningskrävande på klipphällarna med många sänkor och skrev. Banorna drog också igenom bebyggelsen och det var inte helt lätt att navigera mellan uthus, dass och boningshus.

Efter loppet var det några tappra (inte jag) som kastade sig i Västerhavets böljor. Enligt samstämmiga rapporter var det helt OK typ salt och friskt! Så bar det iväg till Ö-krogen där det vankades mustig fisksoppa garnerat med räkor. Det satt mycket gott och naturligtvis ägnades mycket tid åt analys och eftersnack av dagens banor.

Lokalbefolkningen ruskade på huvudet; så tråkigt för er som "tvingas" springa ute på klipporna i detta väder! Man förstod inte riktigt vad dom menade ...

Väderbyte ...

Helgens superfina väder byttes mot höstpissig måndag. Regn, blöta och kyla hela dagen lång. Men ändå tur att helgen var befriad från nederbörd. DM-tävlingarna på medeldistans och stafett blev orientering när det är som bäst.

Återigen en kul helg tillsammans med de två äldsta barnbarnen. Intressant att höra deras reflektioner och kommentarer om både det ena och andra. Som exempelvis vid besöket på Hemmakväll för inköp av lördagsgodis. Förmaningarna var många från farmor; inte för stora påsar och inte för många bitar! Då kom repliken från Gabbe; vi är inte med dig nu, vi är faktiskt med farfar!!!

Kul också att se deras umgänge med övriga VSK-kids i 10-årsåldern. De har verkligen kul ihop. Dessutom utvidgas kontaktnätet när man diskuterar banor, vägval och placeringar med konkurrenter från andra klubbar. Wow, så bra orienteringssporten är om nu ingen redan visste det!

Bra, bra, bra!

Årets DM inleddes med medeldistans i OK Rävens regi. Det blev en höjdartävling! Terrängvalet var perfekt; medelkupering, omväxlande och lättframkomligt. Kartan suveränt bra, signerad Carl Henry Andersson. Banorna omväxlande med riktningsförändringar och kartläsningskrävande. Vädergudarna var på humör och det blev en härlig dag i Bollebygd.

Efter loppet ställdes kosan till Borås där övernattning väntade. Men innan dess konstvandring med barnbarnen som hade föräldrafritt. Vidare besök på en lek- och aktivitetspark tillsammans med övriga VSK-kids. Som avslutning på dagen jacuzzibad på hotellets översta våning med fin utsikt. Efter detta var farföräldrarna matta och spaka inte av dagens lopp utan av alla aktiviteter.

Mästerskapshelg ...

Två DM-helger väntar. Undrar om det finns någon annan idrott där DM fortfarande värderas högt och som något riktigt viktigt. Mästerskapen är nästan heligförklarade och man vågar knappt säga typ: det är väl som vilken annan tävling som helst! Då får man onda ögat ungefär på samma sätt om man i Vänersborg skulle säga att bandy är rena sömnpillret. I alla fall nu vankas fem mästerskap i närtid bland annat stafetter.

Stafetten, eller kavlen för att uttrycka sig lite gammalmodigt, varierar från distrikt till distrikt. Detta blir uppenbart på söndag då tre distrikt kämpar om plaketterna på samma plats. Något distrikt har exempelvis H- och D10-klass andra inte. Det varierar också vad gäller för den sammanlagda minimiåldern för de äldre löparnas klasser. Det ska bli spännande att se hur de över 50 klasserna kommer att följas upp och redovisas. 

Kan inte låta bli att så här dagen efter kommentera fotbollslandslagets, eller som dom kallar sig "Nationalsporten", insats i kvalmatchen mot Bulgarien i Sofia. Så dåligt, så illa dåligt! Man kunde ana att det i laget fanns en hel del underskattning; Bulgarien ska vi klara av! De flesta så kallade experterna hejade på i förhandssnacket och hade redan innan kickoff hämtat hem tre poäng. Det blev noll. Nu är det bara att innerligt hoppas att VM-platsen nästa år inte rök all världens väg. Sverige har missat två VM på raken i Sydafrika och Brasilien. Det skulle vara trist om man hamnade på läktaren även 2018.