Förestående försäljning av sommarstugan har medfört åtskilliga timmar av att städa och slänga. Inget höjdarjobb precis men förhoppningsvis kommer det att kännas bara så skönt när allt är avklarat. Tankeställaren och uppmaningen är nu att fundera, inte bara en gång utan flera gånger, när man står inför ett köpbeslut; behövs det verkligen införskaffas och om svaret är "JA" på vilket kommer det i så fall höja livskvalitén?
Undrar om det inte är just den egna generationen som känner störst frustration. Som efterkrigsbarn och boende på södra halvklotet under spartanska förhållanden var påbuden ständigt att spara och inte slänga. Så kom då 60-talet med hög levnadsstandard och stort utbud av varor och prylar. Man drogs med i köpfesten som kontrast till barnaårens knapra förhållanden. Man köpte och köper (!) ständigt nytt men sparar/sparade samtidigt allt gammalt. Förvaringsutrymmena blev fler och boendeytan blev bara större och större genom åren. Ytor som användes för förvaring och lagring om det nu egentligen borde kallas magasinering.
Tiden är inne för någon form av trendbrott eller paradigmskifte!
