Övertygelser är farligare fiender till sanningen än lögnen, sa föreläsaren och spände ögonen i oss åhörare. Därför, fortsatte hon, gäller det att inför varje konstaterande man gör, varje påstående man uttalar och varje slutsats man drar frågar sig själv:
Är det något jag vet, tror eller tycker?
Alltså, vad finns det för "bevis" eller fakta som kan bekräfta konstaterandet, påståendet eller slutsatsen – är det något som man verkligen vet, eller tror man eller tycker man bara?
Hon avslutade med att säga reflektion, eftertanke och besinning är speciellt viktigt när man ska fatta beslut och föreslå åtgärder kring känsliga saker, kring dilemman och där uppfattningar går starkt isär.
Hittade dessa anteckningar och drog mig till minnes en kurs/utbildning jag deltog i för snart ett decennium sedan. Tänk vad mycket klokt man lärt sig genom åren men frågan är varför man inte alltid agerar så klokt?
