Idrottsrörelsen tappar tjejer, framförallt i junioråldern, står det på lokaltidningens TTELA:s förstasida. Detta framförallt inom lagidrotterna.
Det är allvarligt för det finns redan i dag många tjejer och kvinnor som mår dåligt, fysiskt och psykiskt, och det här leder i slutändan till större problem med folkhälsan. Kan vi däremot få fler att fortsätta längre så är idrotten ett enkelt recept för bättre hälsa. Vi måste självklart ha tjejerna med oss där, säger Eleonore Tammermo.
Det är naturligtvis trist att man lägger av att idrotta och hålla igång men jag undrar om det är så drastiskt. Anar att många lämnar föreningsidrotten men man väljer inte passivitet. Vågar faktiskt påstå att många istället söker andra former för träning. I gymmen med gruppträningar dominerar tjejerna. Det är förmodligen inte ett lokalt fenomen utan det gäller generellt. Formen och uppläggen tycks tilltala mer än föreningarnas utbud.
Detta är egentligen inget nytt. Det senaste decenniet har allt fler, både killar och tjejer, lämnat den organiserade idrotten och valt andra associationsformer. Former med större individuell frihet utan krav på att man förutom idrottsutövandet också ska engagera sig i traditionellt föreningsarbete. Ett bekymmer naturligtvis för klubbar och föreningar men något som uppenbarligen passar äldre tonåringar.
Tror att mönstret och agerandet kommer accentueras än mer i framtiden. Under barnaåren och de yngre tonåren är man föreningsaktiv men sedan söker/hittar man det som passar de egna syftena och önskemålen. Finns dessa inom idrottsrörelsen stannar man kvar annars drar man.
