Är det en höjdare att arrangera OS? Frågan är berättigad efter ett reportage på TV-sporten för några kvällar sedan. Det gjordes en uppföljning av vad som hänt sedan OS i Rio de Janeiro 2016. Svaret var dystert. Anläggningarna utnyttjas inte. De står där som tomma monument. Rio är inte den första staden som låter sina olympiska arenor förfalla. Många av arenorna i Aten (2004) och Peking (2008) lär vara övergivna.
Bidragen till idrotten har idag starkts skurits ned i Brasilien. Fler inskränkningar är att vänta. Det var knappast det som utlovades eller vad man hoppades på.
Egentligen borde Olympiska kommittén vara djupt bekymrade. Vad har man egentligen åstadkommit? Var det bara festen under några veckor som var det viktiga och intressanta? Antar eller hoppas att åtminstone några delegater ställer frågan i interna möten.
Många är länderna som traktar efter arrangemanget inklusive Moder Svea. Vad är det egentligen man bländas av och hoppas på som nation speciellt när det finns så många andra internationella arrangemang som står till buds?
Tolka nu inte dessa rader att man inte ska kämpa om att få evenemang till Sverige. Men gigantiska OS kostar uppenbarligen mycket mer än det smakar oavsett om det är ett stort eller litet land. Risken är stor att visionen blir en illusion.
