Överhuvudtaget är det märkligt vad prylar man samlat på sig genom åren. OK, visst håller det igång världsekonomin men ändå. Naturligtvis finns det många saker som underlättar och är till hjälp men sällan-använda-sakerna är också åtskilliga.
Kanske är det en reaktion från den egna generationens barndom då utbudet inte var så stort och föräldrarnas hushållskassa var begränsad. Detta har man tagit igen genom att köpa på sig det ena efter det andra när man genom åren fått ekonomiska muskler.
Dock upptäcker man så småningom att de viktiga sakerna i livet inte är saker. Men varför har det tagit så många decennier att lära sig detta?
