Han föddes in i orienteringssporten och har avancerat den vanliga vägen via knattebanor, nybörjarbanor, U1 och U2. Det har blivit ett antal gånger som jag har ”skuggat” honom och gett de grundläggande instruktionerna och handgreppen. Sakta men säkert har han anammat detta och det är nu andra året han springer själv. Det blir många tävlingar under året och det är särskilt kul med det stora kompisgänget i orienteringsklubben.
Intressant att följa hans och andra jämnårigas utveckling som orienterare. Steg för steg lär de sig mer och mer och jag vet att den dagen kommer när han säger; men farfar hur kunde du ta det vägvalet ... såg du inte den långa sänkan rätt in till kontrollen!
