Längst ut ...

Idag bar det iväg mot Lidköping för att nå den yttersta spetsen på Hindens rev. Denna smala utlöpare från Vänerns södra delar har besökts några gånger genom åren. Dock var det nog 25 år sedan sist. Kan minnas den långa vägen på slingrande stenig stig genom bushig skog. Det var inget fel på minnet utan det var precis så det var. Det tog drygt en timma att förflytta sig från bilparkeringen till udden längst ut.

Där var det het sol, blåsiga vindar och rejäla vågor. Ett klart häftigt och naturskönt ställe. Där blev det fika och ryggläge bland stenar och karg växtlighet. 

Väl tillbaka vid bilen ställdes kosan mot Kållandsö och det lilla fiskesamhället Spiken. Många semesterfirare var på plats bland bodar och badvikar. Platsen är inte längre så idyllisk utan har anpassats för att möta turister som kommer dit antingen sjöledes eller med sina husbilar på den smala vägen.

Tanken var att en cykeltur skulle göras till Läckö och andra platser men graderna var 29 och grusvägarna dammiga så det äventyret ställdes in. Trösten blev kulglass i skön skugga.