Ord & tankar ...

Har idag rotat fram mina gamla små anteckningsböcker med hårda pärmar som förr alltid fanns på armlängds avstånd. Där gjordes anteckningar och noteringar som passerade i olika sammanhang. Det var klokord, citat, eftertankar, idéer och uppslag. Sågs något intressant eller hördes något underfundigt eller tänktes något klurigt då åkte pennan fram och rader skrevs.

Så dök iphonen upp med många möjligheter. Nu behövdes inte längre svartpärmade notisböcker. Mobilen var suverän på att bevara anteckningar, foton och ljud så valet var enkelt. Eran med penna och papper var över.

Nu är ambitionen att göra några djupdykningar och plocka fram särskilt kloka klokord och tankeramsor. Öppnade på måfå ett uppslag och på en rad stod det ”Makt blir aldrig mätt ...”. Vet inte när eller i vilket sammanhang de fyra orden skrevs. Kanske var det när någon makthavare, chef, ledare eller beslutsfattare tog i lite för mycket och inte kunde låta bli att lägga sig i eller stoppade fingrarna för långt ner i syltburken.

Skitväder ...

Idag var tanken och förhoppningen att springa Göteborgarnas veteranorientering i Kungälv. Vädret de senaste dagarna med några minusgrader och krispig luft bådade gott. 

Men, men vädergudarna ställde till det och satte käppar i hjulet. Vaknade upp till pissigt väder med underkylt regn. Vädertjänsterna varnade för blixthalka och det enda och goda rådet var: stanna hemma!

Så fick det bli och kosan ställdes till gymmet istället. Där fick det löpande bandet sig en omgång eller var det tvärtom?

Noterade dock senare på dagen att ett 60-tal hugade gamlingar hade sökt sig till Fontinskogen. Alla fegar inte ur men idag vann den egna hjärnan över hjärtat!

Förr och nu ...

Antingen sviker minnet mig eller så var det bättre och enklare förr. Jag tänker på flygresor. Förr köpte man en biljett. Då ingick en 20-kilos väska och handbagage. Vid incheckningen togs man emot, fick sitt boardingkort och väskan togs om hand. På planet serverades frukost eller lunch eller middag utan att behöva krångla med betalning.

Idag ... pust ... kö och väntan ... krånglig biljettbeställning via nätet med en massa rutor som ska markeras och riktigt svårt (omöjligt) att få en överblick ... ankomst till flygplats och uppställning framför automat med boardingkort, peka in bokningsnummer på skärmen, markera antalet väskor och oj nu fastnade bagageremsorna i maskinen, leta upp personal som låser upp och konstaterar att klisterremsorna tagit slut och sätter dit ny rulle ... ny kö för väskinlämning, oj remsorna på fel plats, riva upp och sätta rätt ... så är det dags att strippa vid insläppet, ta av livrem, packa upp ipaden, hålla upp armarna, ta bort myntet som råkat gömma sig längst ner i byxfickan ... efter passagen "påklädning" och invänta ny väntan vid inpassering till gaten ... oj det elektroniska systemet kan inte läsa streckkoden ... personal ingriper, viker och slätar ut boardingkortet, fungerar ändå inte, slår in låååång kod på tangentbordet och äntligen grönt för inpassage ... planet i luften, nu vankas frukost, förberedelser har gjorts med kreditkortet lätt tillgängligt, tyvärr har frukostlådorna tagit slut, vad har ni då: ja kaffe och ett kexpaket, OK då, kortterminalen fungerar inte, går det att betala kontant, har pengarna i ryggan på hatthyllan, är det den svarta, japp, rota och leta upp en tjuga och äntligen kan man njuta av en pappersmugg med ljummet pulverkaffe och snustorra kakor.

Undrar vilket flygbolag som först återgår till som det var förr. Det kommer naturligtvis kosta en extra slant men är helt övertygad om att en form av bekväm "all-inclusive" blir en realitet.

Energidränage ...

Hur går det med visionerna, intentionerna och ambitionerna att skapa det goda samhället på olika nivåer. Alltså har de folkvalda tid, kraft och energi att ställa de viktiga frågorna, resonera, föra dialog och fatta beslut?

Det finns anledning att fundera kring detta med tanke på det politiska spelet som pågår på EU-nivå vad gäller Brexit ... på nationell nivå i Sverige med försöken att få till en regering ... på lokalnivå vad gäller kommuners styrning.

Kan inte gissa men däremot ana att det den senaste tiden gått åt herostratiska mängder tid och kraft till formaliteter, procedurfrågor, tillvägagångssätt och förhandlingsordningar. Det är naturligtvis viktigt att ha klarat ut strukturfrågor men risken är uppenbar att energin inte räcker till för att ta itu med de så avgörande sakfrågorna. 

Det senaste dygnet har den politiska ledningen i Vänersborgs kommun hamnat i en situation som kan utvecklas till en formidabel energislukare samtidigt som inriktningar ska slås fast och beslut ska fattas om skola, omsorg, vård osv.

Bakgrunden är påståenden/anklagelser/insinuationer om en kultur med rasistiska och sexistiska uttalanden och kommentarer. Anklagelser möts naturligtvis med förnekanden. Angrepp möter försvar. Ord står mot ord. Det verbala kriget eskalerar.

Risken är uppenbar att man kan förvänta sig en period där massor av tid och energi bland de berörda åtgår för reda upp och komma tillrätta. 

När stormen så småningom väl har lagt sig brukar dyningarna dåna. Det tar tid, ibland lång sådan, innan saker har glömts och sår har läkts.

Pessimisten i mig ser en stökig tid framöver för EU, Sverige och Vänersborgs kommun men förhoppningsvis orkar man så snart som möjligt gå "all-in" för att ta itu med alla viktiga politiska utmaningar.

Ett år har blivit fem ...

Snart december, tävlingssäsongen är över och då är också tidningsskrivandet på måndagar över. För fem år sedan uppstod en vakans på lokaltidningen TTELA. Ingen orienteringsskribent fanns på lut. Tillfrågades om att tillfällighetsvis, under ett år, åta mig uppgiften. Tyckte att det var viktigt att den kära skogssporten fick uppmärksamhet och publicitet så svaret blev ja. 

Det tillfälliga inhoppet har nu varat i fem år med 40-50-talet reportage årligen. 

Ett beting som tar 3-4 timmar varje vecka under tävlingssäsongen. Det är kul och detta mycket beroende på sportchefens engagemang. Han värnar verkligen om en bred bevakning och gillar orientering. Han brukar själv följa O-Ringen på plats varje år.

Reportage och foton publiceras vanligtvis på tisdagar men också i webbupplagan.

Särskilt högt läsvärde lär resultatredovisningen ha. Det har överraskat mig då jag trodde att de som är intresserade kollade in detta på nätet. Men tydligen föredrar man sammanställningen där en sortering gjorts med ett urval av alla löpare från klubbarna i tidningens spridningsområde. Detta oavsett klass eller placering.

Tillbaka ...

Så är då Therese Jouhaug tillbaka i världstoppen efter sin dopningsavstängning. Hon vann säkert premiärtävlingen i Finland.

Det stora diskussionsämnet har varit om det var ett misstag eller en medveten handling att dopingtestet var positivt. Själv tillhör jag skaran som tror att det var ett misstag.

Jag har mycket, mycket svårt att tro att Johaug medvetet skulle ha tagit otillåtna medel. Inte utifrån positionen som världsetta samt insikten om hur "övervakad" hon var från alla möjliga håll.

Men belackarna finns där och har frikostigt vädrat sina åsikter på sociala medier. Förvånas emellanåt av det hårda tonläget, de kategoriska slutsatserna och den hatiska attityden.

Kul att hon nu är tillbaka. Kan ana att det varit en riktigt tuff och lång väntan.

Nytt steg ...

Äldsta barnbarnet har sprungit närmare 70 tävlingar under året. Det var sista året i H12 och resulterade i hela 27 segrar. Av dessa var det fem DM-segrar - storslam!

Men allt har inte haft guldglans. Inga träd får växa till himmelen och det har blivit några rejäla bottennapp ... som lärdom, till eftertanke och en påminnelse om hur viktigt det är med ödmjukhet inför både banor och konkurrenter.

Nästa år väntar nya utmaningar. Klassbyte och tuffare konkurrens. Steget från 12- till 14-klass brukar betraktas som ett riktigt tufft och svårt steg. Svårighetsgraden på banor ökar markant just i detta skede. Kanske det mest utmanande under en hel orienteringskarriär som börjat i unga år.

Nu är det bara att hoppas att lusten och hängivenheten till skogssporten hänger i. Som farförälder kan man uppmuntra, trösta, ställa upp, stötta och ständigt betona vikten om att utvecklas och lära sig mer ...

Fundring ...

Alla ekvationer går inte ihop ... i alla fall inte i min värld. Det handlar om mat. De flesta TV-kanaler frossar i matlagningsprogram där det ena goda efter det andra avlöser varandra. Detta under ackompanjemang av kändisar av olika generationer.

Byggvaruhusen tokexponerar köksinredningar med alla praktiska matlagningsattribut. Husgerådskedjornas utbud av redskap, skopor, mått, mixerstavar osv fyller flygbladen och avisornas annonssidor.

Samtidigt kan konstateras att aldrig tidigare har matbutikerna haft så mycket "färdigrätter" i hyllor och frysdiskar. Och inte nog med det. Stora vagnar är inrullade med skålar och plastkorgar med mycket och blandat innehåll så att man själv kan komponera sin måltid utan att det krävs tid för lagning och uppvärmning.

Kvartersrestauranger och snabbmatskedjor vittnar om god omsättning och välbesökta lokaler.

Det är här som ekvationen inte går ihop. Hur kan det komma sig att alla matprogram i TV har/får så mycket livsluft? Är det ett önskemål från tittare eller från vem? Hinner dagens upptagna människor med att ägna tid och mycket tid åt matbestyren? Vittnesmål och uttalanden pekar åt ett annat håll av matbutikernas utbud och erfarenheter att döma. 

Ibland undrar man om TV-kanalernas matlagningsfokusering bottnar i noggranna marknadsundersökningar eller bara görs för att fylla tablåerna när kreativiteten sinar ... eller är det tillverkarna av köksinredningar och matbestick som på ett sofistikerat sätt vill få oss att köpa.

Ett pris till ...

Nomineringarna till Jerringpriset presenterades idag. Många goda kandidater som presterat riktigt bra. Nu är det vanskligt att tippa utgången ... det beror helt och hållet på allmänhetens bedömningar och för vem hjärtat klappar mest. Utfallet handlar emellanåt mer om popularitet än prestation.

Priset brukar också kallas "folkets pris", då det är radiolyssnare som röstar fram den idrottare eller det idrottslag som gjort den för året "bästa idrottsprestationen". Följande lista gäller i år och glädjande nog finns Tove Alexandersson med. 

Tove Alexandersson, orientering

André Myhrer, alpint

Armand Duplantis, friidrott

Björn Goop, trav

Charlotte Kalla, skidor

Frida Hansdotter, alpint

Hanna Öberg, skidskytte

Henrik Harlaut, freeskiing

Herrlandslaget, fotboll

Herrstafettlaget, skidskytte

Johan Kristoffersson, rallycross

Lag Anna Hasselborg, curling

Pernilla Lindberg, golf

Sarah Sjöström, simning

Stina Nilsson, skidor

Tre Kronor, ishockey

Vem har då gjort årets prestation ... min röst faller på fotbollslandslaget! Avgörandet faller på Idrottsgalan i januari.

Brrrrr ...

Två timmar på cykeln idag var kylslaget. Med endast en grads värme lite nordostlig vind och grå himmel var det ingen tvekan om att vintern närmar sig eller så är den här. Det blev en tur på  gångstigar och cykelbanor runt Vänersborg. Det var folktomt, mötte inga andra cyklister och det var få som var ute på lunchpromenad. Kanske var det här årets sista längre cykeltur. Väderprognoserna pekar på ännu fler kyliga dagar och grader som sticker under noll och med det risk för isigt och halt underlag.

Noterade att elljusspåret vid Skidstugan i Vänersborg äntligen fixas till. I många, många år har kommunen inte brytt sig trots att det är väl frekventerat.

Fastighetsenheten skrapar först av spåret med grävmaskin och ska sedan köra ut 600 ton grus. Dessutom ska den gamla belysningsarmaturen bytas ut mot nya moderna ledlampor. Äntligen utbrister många joggare och skidåkare!

Inomhus ...

Gymbesöken har ökat markant de senaste veckorna. Faktiskt skönt att dra inomhus nu när mörker, kyla och nordliga vindar tar över. Kul att träffa och snacka med andra som man inte har mött förut. Men framförallt skönt att på passen, under duktiga instruktörers ledning, få tänja och sträcka på leder och ligament som under orienteringssäsongen varit mer inaktiva än aktiva.

Det är inte klokt så snabbt rörligheten minskar och kraften sinar om man inte håller igång hela kroppen. Noterar också så viktigt det är med balansträning.

Det blir också en del individuella pass där instruktioner, takt och uppmuntrande tillrop kommer från en träningsapp i mobilen.

För ett år sedan flyttade gymmet in i nya lokaler vilket var ett klart lyft. Fräscht, spacigt och med mysig personal.

Uppåt ...

Grannstadens fotbollsstolthet FC Trollhättan har säkrat en plats i division 1 nästa år. Stor glädje naturligtvis för supporters och andra påhejare. Det är på tiden att något av  lagen i Tvåstad lyfter sig och närmar sig Sverigetoppen. Nu tillhör man i alla fall landets 64 toppklubbar. 16 finns i Allsvenskan, 16 i Superettan och 2 x 16 lag i Division 1. Hoppas att man nu kan hålla sig kvar och på sikt avancera.

Även om jag gillar fotboll så lär jag knappast hänga på Edsborg nästa år. Har alltid haft svårt för serieharvandet oavsett lagsport och Division 1 är egentligen division 3 för att använda gårdagens terminologi. Men nu är FCT i alla fall på väg uppåt.

Svart dag eller vecka ...

Black Friday infaller alltid den fjärde fredagen i november alltså den 23:e i år. Det är USA:s viktigaste rea- och shoppingdag som börjar dagen efter en annan urgammal amerikansk tradition, Thanksgiving. Då många är lediga under högtiden passar affärerna på att tjuvstarta julhandeln. 

Fenomenet har spritt sig till resten av världen, och Sverige är såklart inget undantag. Numera har de flesta stora prylkedjorna erbjudanden inte bara under Black Friday, utan även hela veckan som leder fram till shoppinghögtiden.

Mejlboxen, tidningsannonserna och brevlådans reklamblad översvämmas nu av erbjudanden och påbud. Det är uppenbart att det nu inte handlar om bara en dag. Black friday övergår till Black week!

Noterar också motkrafterna typ vägra shoppa och uppmaningar om att inrätta en köpfri dag växer sig starka. 

Systmbolaget red förra året på Black Friday-vägen med en lite annorlunda annonskampanj:

Kulturafton ...

Bokens dag arrangeras i Vänersborg en novemberkväll varje år. En kvällsaktivitet på teatern där ett antal författare berättar om sig själva och sina alster.

Igår var det dags igen. Huvudnumret var advokatparet Lena Ebervall och Per E Samuelson.

Deras böcker handlar om riktiga rättsskandaler, fall som ofta varit mycket uppmärksammade i media. Alla har det gemensamt att de berättas ur ett underifrånperspektiv, alltså den lilla människan som kämpar mot domstolar och myndigheter och blir utsatt för maktmissbruk och orättvisa.

Har läst eller rättare sagt lyssnat på alla fem. Riktigt bra och mycket intressant. Man undrar lite grann utifrån ett nutidsperspektiv hur många rättsövergrepp som pågår just idag i Svea rike. Det lär förmodligen först avslöjas om några decennier ...

Kandidater ...

Nomineringarna till Idrottsgalan som presenteras i början på 2019 har offentliggjorts. Idrottsåret har bjudit på många fina insatser. Nedan har jag i fet stil för respektive kategori markerat vilka jag tror på som vinnare den 21 januari.

Årets Kvinnliga Idrottare

• Frida Hansdotter – Alpint

• Charlotte Kalla – Längdskidor

• Stina Nilsson – Längdskidor

• Sarah Sjöström – Simning

Årets Manlige Idrottare

• Armand Duplantis – Friidrott, stavhopp

• Johan Kristoffersson – Bilsport, rallycross

• André Myhrer – Alpint

• Sebastian Samuelsson – Skidskytte

Årets Lag

• Lag Hasselborg – Curling

• Herrlandslaget – Fotboll

• Herrstafettlaget – Skidskytte

• Tre Kronor – Ishockey

Årets Nykomling

• Jennie-Lee Burmansson – Freeskiing

• Andreas Kramer – Friidrott, 800m

• Josefine Lindgren Knutsson – Thaiboxning

• Elias Pettersson – Ishockey

Årets Ledare

• Janne Andersson – Fotboll

• Håkan Carlsson – Orientering

• Peja Lindholm – Curling

• Wolfgang Pichler – Skidskytte

Årets Prestation

• Armand Duplantis – Friidrott, stavhopp

• Pernilla Lindberg – Golf

• André Myhrer – Alpint

• Hanna Öberg – Skidskytte

Duplantis och Myhrer återfinns bägge i två kategorier. Det kan naturligtvis bli det omvända utfallet. 

Då är det bara att invänta juryns beslut om drygt två månader ... tänker dom "rätt"? 😉

Nattlöp ...

Så var det åter dags för den så kallade Nattcupen för Götaälvdalsklubbarna. Ett träningsarrangemang  som pågår under månaderna kring årsskiftet. Samma upplägg och koncept som alltid; gemensam start, följa John, springa på ryggar, klunga som missar, mörk skog, uppfångad av ny klunga, följa John och klungspurt till mål. Dryga 60-talet löpare kom till start vid Vänersborgs skidstuga. Banorna sträckte sig väster om E45:an i det detaljrika och flacka vildmarksområdet.

Graderna var löpbehagliga 8-9 och underlaget var bitvis vattensjukt när vägvalen gick över sankmarkerna.

Kul, kul att flera av våra yngre förmågor är med trots att svårighetsgraden med råge överstiger det som de vanligtvis möter. Bra att de får känna på och löpa på i obanad terräng som kontrast till stigar och åkerkanter.

Tror dock att fler skulle våga och pröva på nattorientering om träningsarrangemang av den här karaktären då och då genomfördes i urban miljö. 

Ändrat innehåll ...

Jultider närmar sig och med det barnbarn som säljer "jultidningar". Nåja, bläddrar man i katalogerna så kan konstateras att innehållet har ändrat karaktär. Förr, när nu det var, lockades det med Fantomens årsmagasin och 91:an Karlsson. Nu är det främst bra-ha-prylar av diverse slag samt läckra kakor och godis i presentförpackningar.

Naturligtvis vill man stötta ättlingarna i sin iver att sälja och uppnå bonusvinster. Därför blir det inköp av både det ena och andra. Självfallet blundar man för kostnaden. Snarlika produkter är klart billigare i närbutiken på hemmaplan om man nu inte väljer någon internetshop.

Nu återstår att se hur mycket och ofta man kommer att använda den praktiska vitlökspressen eller den återanvändbara och miljövänliga potatispåsen i tyg med plastdragkedja.

Tiderna förändras och sannolikt blir det ingen julhelg med Fantomen och 91:an.

Bokslut ...

Orienteringskartor hamnar aldrig i skräpkorgen eller pappersinsamlingen. Någon har sagt att det är en dödssynd att slänga sina orienteringskartor! Lever man efter den devisen så blir det så här i slutet av året en rejäl hög. Det kan vara kul att göra en djupdykning och kolla upp hur året har varit. 

’Det blev 63 tävlingar och dessutom ett 30-tal övriga lopp typ veteranorienteringar, vinterrace och nattcup. Sen premiär i slutet på mars då snön låg länge det första kvartalet och avslutning i mitten på november med tävlingar i Borås. Fördelningen på olika discipliner blev: 

13 långdistans 

26 medeldistans

21 sprint 

2 natt

1 stafett

Trots flera utlandsresor detta år blev det inte så många tävlingar i främmande land, bara nio race.

Final ...

Nästan 7000 starter fördelade på tre etapper noterades vid säsongsfinalen i Borås. Tre sprinttävlingar står på programmet och dessutom många kringaktiviteter där ungdomar sätts i fokus. Tävlingsområdena är i stort desamma år efter år. Avslutningen sker i Borås Djurpark och det är alltid lite extra spektakulärt.

I år var vädergudarna inte på sitt bästa humör. Det var grått och trist alla tre dagarna. För den som valde att vara kvar på hemmaplan fanns ändå möjligheten att följa tävlingarna live via internet. Bra service! På fotot har äldsta barnbarnet fångats in just vid målstämplingen. Det blev en femteplats. Dock deltog han inte på de två första etapperna på grund av förkylning. Då var det inte roligt att vara hemma.

En lång tävlingssäsong är nu över. Dock väntar en del närarrangemang typ nattcup och vinterrace. 

2 x sprint ...

En hektisk start på helgen. Nattsprint på fredagskvällen och Downhill-sprint på lördagsförmiddagen. Många startande, omkring 2000 på varje tävling varav många ungdomar - kul!

Boråsklubbarna har lyckats skapa ett attraktivt event.

Det var lättorienterat på nattetappen. Det gällde att springa fort och snåla in löpmetrarna. Lite kuperat i början men sedan flackt. Häftigt med mål inne på Borås Arena. Efter loppet sen kvällsvard och övernattning på hotell i centrala Borås.

Det bar utför Rya åsar på nästa lopp. Det gällde verkligen att ha koll på riktningen. Slutet av banan var lättlöpt och flackt. Kul, riktigt kul trots gråväder och 7-8 grader i luften,

Utmaning ...

Dagens upplaga av lokaltidningen TTELA tar upp frågan om bemanningen i idrottsföreningars styrelser. Är det jämställt eller inte? Alltså hur är fördelningen mellan antalet män respektive kvinnor. Man har kollat av klubbar och konstaterar att två av tre styrelseledamöter är män. Det är i och för sig ingen nyhet men trots satsningar och kampanjer genom åren tycks ytterst små förändringar har skett.

Detta är natuligtvis en problematik men ett ännu större problem tycks vara att överhuvudtaget rekrytera människor till styrelser. Många vill uppenbarligen inte åta sig den typen av ideellt engagemang. Det om något är en av idrottsrörelsens stora utmaningar de närmaste åren. 

Min känsla är att många tycker att styrelsearbete blir övermäktigt. Det är så mycket man ska ansvara för och ta beslut om. 

Tror också att ett medlemsengagemang många gånger bygger på att man själv vill utöva/delta, och inte i att skapa förutsättningar/möjligheter för andra. Man vill i första hand få utlopp för den egna eller barnens rörelsevilja och/eller tävlande.

Alltså ... det är inte så konstigt om valberedningar har det lite tufft. Man ska säkra bemanning men också uppnå jämställdhet!

Kväde ...

Sedan många år tillbaka känner jag Ragnar Hallsten tävlande för OK Roto. Han har nu uppnått den aktingsvärda åldern av 88 år. Fortfarande deltar han på veteranorienteringar även om det inte går lika snabbt och lätt som tidigare. 

Ragnar har många strängar på sin lyra. Han skriver och diktar gärna. Vid höstavslutningen i OK Gipens regi reflekterade han i diktens form om veteranorienterarens vedermödor:

Jag snubblar mej fram över risiga hyggen,

och surrar kring skärmar likt försommarmyggen.

I tallmossen känns vildmarkens dofter av skvattran och pors

när jag på gammelmansben haltar mot stigarnas kors.

Jag stämplar med pinnen och känner mej glad och förnöjd

Och fortsätter med karta och kompass till en höjd.

som jag finner ganska lätt. Men aj ,aj –kodsiffran är inte rätt.

Jag frågar: var kan jag vara? Men ingen har tid att mig svara.

Då kommer en Dam som är rund och go. Kan hon säga var jag är måntro?

Ja hon vet precis var hon är. Pekar på kartan och säger: Du är här.

Jag mumlar ett tack och fortsätter på tunga ben,

och finner att punkthöjden jag sökte var en sten.

Ja det är inte lätt att bli gammal och stel. 

Få imma på glaset och läsa fel.

Nu har jag bara sista kontrollen kvar att finna 

skall jag behöva hjälp av ytterligare en kvinna?

Nej jag finner den skärmen vid vattenhålet,

Sen på med pinne och full rulle till målet.

Jag flämtar och stämplar ut med hjälp av en funktionär,

men att hitta ryggsäcken får jag en del besvär.

Tittar på klockan och suckar: Å, så mycket. 

Tar min ryggsäck och gör sista rycket.

Till duschen jag går med ben som känns tunga,

Och möter andra som ännu är pigga och unga.

Tyvärr är varmvattnet slut för dom sista

Jag står där i duschen och kroppen börjar rista.

Sen när jag till resultatskärmen kommer fram,

Å, du milde, FELSTÄMPLAT; jag får stå där med skam.

Jag drar mej undan, jag är ensam från klubben.

Jag dricker sedan mitt the på stubben.

Åker sen hem till ”Inga” i Tjärtakan. 

Och säger det är ju själva fan.

Att de inte kan hänga kontrollerna rätt. 

Banläggarn var väl en ung sprätt.

Lugna dej nu, ät nu den mat som du själv har dukat. 

Var glad att du inte fötterna stukat.

Sen tar jag fram min karta och säger som så. 

Tänk om jag tagit den vägen ändå. 

Nästa onsdag tjuvstartar jag från starten igen. 

Och tittar på startdosans blink som en kär gammal vän.

Vandring ...

Veteranorienteringarna slutade säsongen för två veckor sedan. Dock samlades idag ett 30-tal för sedvanlig höstvandring. Denna gång i Ursandsskogen väster om Vänersborg. Dimman var på plats och graderna omkring 8-10.

Det avverkades dryga elva kilometer under Brors ledning. En trevlig tur med stopp då och då med berättelser om något sevärt. Det blev ett längre stopp vid Ursands Camping där anläggningen visades upp.

Naturligtvis gjordes uppehåll för fika och där bjöds det på grillad korv intill Vänerkanten. Sammantaget en trevlig och uppskattad tillställning där man fick chansen att umgås och pratas vid om annat än vägval och bansträckningar.

Blir det något ...

National Electric Vehicle Sweden AB (Nevs) är en svensk utvecklare av elfordon. Nevs förvärvade huvuddelen av tillgångarna i före detta Saab Automobiles konkursbon år 2012. Nevs ägs av National Modern Energy Holdings, (NMEH), Tianjin Binhai Hi-Tech Industrial Development Area (THT) samt Beijing State Research Information Technology Co, Ltd (SRIT).

Nevs har sitt säte i Trollhättan. Regelbundet rapporterar lokaltidningen TTELA om läget och hur verksamheten utvecklas. Det brukar vara av karaktären "tillstånd har erhållits" och "inom kort kör vi igång". Alltså, lite halvotydligt och diffust.

Man undrar som betraktare utifrån om vad som egentligen är på gång och hur företagets status är. Men det kan också vara så att man inte begriper eller förstår sig på inriktningen och strategin.

Oavsett vilket så ska det bli intressant och se vad alla förhoppningar, uttalanden, visioner och förutsägelser leder till. Blir det en elbil någon gång?

Dagen efter veckan ...

Tillbaka i hemmet efter en intensiv och händelserik vecka i Toscana tillsammans med barn, barnbarn, gamla kompisar och nya sådana. Lite dagen-efter känsla då väskor ska packas upp och kläder i mängd ska in i tvättmaskinen. Som konstaterats efter flertalet tidigare resor används inte allt som ansågs vara viktigt och nödvändigt vid avresan. Men väskorna är rymliga så varför inte fylla på. Nuförtiden shoppar man inte heller loss utomlands. Dels behöver man inte så mycket fler prylar och dessutom är exempelvis kläder och elektronik lika billigt på hemmaplan eller via någon internetshop. Då blir det dessutom levererat till brevlådan. Taxfree är också ett minne blott, alltså ingen större idé att bära och släpa på ädla drycker.

Resor tenderar att snabbt bli historia. Nya resmål och orienteringsresor hägrar. Skogssporten är otroligt häftig med tanke på resor som kan göras och detta över generationsgränserna. Det är en alldeles speciell känsla att som veteran diskutera bansträckningar och vägvalsalternativ med barnbarn och deras kompisar även om det skiljer 55-60 år mellan tävlingsklasserna.

Naturligtvis kan man aldrig styra barns val av idrott eller specialintresse men man kan öppna dörrar samt låta dem pröva och smaka på. Kanske (och förhoppningsvis) tänder man en gnista. En gnista som utvecklas till ett livslångt engagemang. Ett engagemang som erfarenhetsmässigt gör att man blir riktigt rik - rik på upplevelser!

Lång hemfärd ...

Suck och pust. Lååång hemresa. Under gårdagen stod vi uppställda i god tid för avfärd från Pisa 13.00. Klockan 11.17 plingar mobilen till. Mejl från Lufthansa meddelar att det istället blir buss till Bologna och klockan 19.05 flyg till Frankfurt alltså helt ny resväg. Vad som händer i Frankfurt stod skrivet i stjärnorna eller någonstans i Lufthansas cybervärld. Ett dåligt omen var dock att det stod "Standby" på boardingkortet.

Så blev det då landning i Frankfurt och personal som inte visste, ruskade på huvudet och såg allmänt förvirrade ut. Hänvisning hitåt och ditåt och uppåt och neråt och inåt. Vart har den tyska "ordning och redan" tagit vägen?

Sent omsider blev det övernattning på hotell i Frankfurt. Men bara några timmar ... redan 04.45 ringde väckarn.

Flyget denna söndagsmorgon gick i alla fall i tid hem till Sverige och väskorna var med. Gött!

Nu börjar arbetet med kompensationsersättning. Frågan är om vi ska driva det själva eller anlita en av flera aktörer som driver processer mot flygbolag. De ska ha en fjärdedel av beloppet man får ut men frågan är om det inte är värt kostnaden. Sedan återstår att se om Lufthansa går oss tillmötes.

Skönt att vara hemma efter en härlig vecka tillsammans och detta utan några intermezzon. En flygförsening kan i stunden upplevas som jobbig men när det är överstökat så är det inte så dramatiskt. 

Medaljregn ...

Banketter och prisutdelningar brukar inte gå av för hackor i Italien. Gårdagskvällen var inget undantag. Pampigt och högtidligt blev det med mycket folkets jubel. Medaljer och segerdiplom blev det till fem Hogedalare.

Därefter buffémiddag med druvans safter av det finare slaget. När maten skulle smältas drog orienterarnas favoritsångare Nic Manfredi igång naturligtvis fick vi höra hans "You and me ...".

Juniorerna kan texten utantill och sjöng naturligtvis med. Det blev da capo denna morgon innan bussen förde oss till Pisas flygplats.

Långt, långt ...

Idag var det långt till sista tävlingsetappen i Abbadia San Salvatore. Det tog tre timmar - enkel väg. Alltså, upp toktidigt och frukost redan 05.30!!!

Förhoppningar fanns om alldeles speciellt unik och fin terräng men så var inte fallet. Kuperat, brant, bushigt, leriga stigar, hala höstlöv på marken och bitvis stenigt. Ingen höjdare alls där uppe på 1000 meters höjd.

Men, men har man överlevt veteranorienteringarna i Trestad har man härdats och stärkts. Det hjälpte idag!

Dagens tävling var en samverkan mellan två olika vecka 44-arrangemang så det var många deltagare på plats även om det var två separata tävlingar. 

I och med denna etapp så var då ytterligare en femdagars avverkad!

Under sen eftermiddag lååååång resa tillbaka till Cecina för dusch och avslutningsfest med prisutdelning.

Bergsby ...

Den fjärde etappen av Toscanas femdagars avgjordes i den lilla bergsbyn Castagneto Carducci. En bergsby som påminde om så många andra bergsbyar i Italien. Smala gränder, brungula huskroppar, ett torg, slingrande stenbelagda gator, kaféer och minnesmärken från andra världskriget.

Sprint stod på programmet och det var många branta passager som skulle passeras. Bra banor med varierande sträcklängder och riktningsförändringar. Klart bättre än gårdagens tävling på ön Elba.

Efter loppet mingel på torget där det bjöds på druvans safter samt oliver och ost. Lunch intogs på en av byns restauranger och det satt gott.

Ytterligare en by intogs och ytterligare glas av druvans safter  intogs. På kvällen buffélunch som föregicks av prisutdelning för dagens bedrifter. Fem Hogedalare premierades. Martin och Gabbe noterade sina fjärde etappvinster.