Dagens upplaga av lokaltidningen TTELA tar upp frågan om bemanningen i idrottsföreningars styrelser. Är det jämställt eller inte? Alltså hur är fördelningen mellan antalet män respektive kvinnor. Man har kollat av klubbar och konstaterar att två av tre styrelseledamöter är män. Det är i och för sig ingen nyhet men trots satsningar och kampanjer genom åren tycks ytterst små förändringar har skett.
Detta är natuligtvis en problematik men ett ännu större problem tycks vara att överhuvudtaget rekrytera människor till styrelser. Många vill uppenbarligen inte åta sig den typen av ideellt engagemang. Det om något är en av idrottsrörelsens stora utmaningar de närmaste åren.
Min känsla är att många tycker att styrelsearbete blir övermäktigt. Det är så mycket man ska ansvara för och ta beslut om.
Tror också att ett medlemsengagemang många gånger bygger på att man själv vill utöva/delta, och inte i att skapa förutsättningar/möjligheter för andra. Man vill i första hand få utlopp för den egna eller barnens rörelsevilja och/eller tävlande.
Alltså ... det är inte så konstigt om valberedningar har det lite tufft. Man ska säkra bemanning men också uppnå jämställdhet!
