Trippelavslutning ...

Man trodde inte sina ögon denna morgon när rullgardinen åkte upp i Karlsborgs kanalhotell och snöflingorna dalade ner på marken. Men, men det var ett kortvarigt snöfall och frampå på förmiddagen trängde sig solen fram. Dock blåste det rejält på arenan men inne i skogen kändes inget av detta. Svår, mycket svår orientering stod på programmet. Terrängen växlade mellan detaljrika gropområden och mera detaljfattig och stenig terräng. Det gällde verkligen att vara skärpt och noggrann hela tiden.

Det var återigen ett fint arrangemang men en rejäl fadäs svarade banläggarna för. Ungdomstourens  avslutningsetapp var uppdelad på två kartor. Vid kartbytet var det ett antal löpare som inte passerade den nya startpunkten och tjänade på så sätt halvannan minut. Protest inlämnades men juryn valde att avslå densamma med motiveringen att det var svårt att härleda vilka löpare som det rörde sig om. 

Totalt gjordes omkring 1500 starter på Tibrotrippeln och de som deltog i alla tre tävlingar belönades med medalj.

U-tour ...

Medeldistans idag vid Mölltorp väster om Karlsborg. En ettrig vind drog hela tiden rätt in i målplatsen belägen i en grusgrop. Barnbarn #1 deltar i U-touren. Det är en tävling för ungdomsklasserna. Utifrån resultatlistan från nattetappen igår kväll gällde idag omvänd startordning. Liam vann dagens etapp och leder nu sammanlagt med knappa 20 sekunder.

Imorgon startar han som ledare sist och det är upplagt för en spännande slutkamp i klassen H14. Speakern ägnar extra uppmärksamhet åt U-touren genom passerkontroller och målgång. Alltid kul med den här typen av tävlingar i tävlingen.

Nattlopp ...

Fredagskväll och då stod nattorientering i Tibro på programmet. Som vanligt var det en mycket välarrangerad tävling. Ska man någon gång springa i mörker då ska man välja Tibros arrangemang!

Banorna denna afton var lagda i terrängen sydost om samhället. Det var omväxlande med bitvis detaljfattiga och flacka områden och bitvis mycket detaljrika partier. Det gjordes många misstag i den på natten svårorienterade skogen.

Kvällen blev sen och sovmorgonen denna lördag blev lång. Efter frukost på Kanalhotellet gällde genomgång av nattens lopp. Barnbarn #2 debuterade i sin nya klass H12. Lite nervöst var det men alla goda råd och förmaningar omsattes i praktiken och det blev ett lopp utan misstag. Härligt!

Vid frukostbordet ritades vägvalen in på kartan. En intressant och förhoppningsvis lärorik reflektion. Om några timmar väntar nästa lopp, en medeldistans, i skogarna väster om Karlsborg. 

Intressant ...

De centrala delarna av Svenska Orienteringsförbundet driver tesen att barn och ungdomar skräms bort från sporten på grund av tidtagning och tävlan. Man lutar sig mot mer eller mindre trovärdiga "forskarrapporter". Under vintern och våren har man åkt landet runt för att sälja in och pröva tankarna på att slopa tidtagning. Av rapporter att döma tycks den absoluta merparten inte hålla med nej-till-tävling-ivrarna.

Många framför att man kan ha både-och istället för antingen-eller alltså att erbjuda både tidtagning och inte.

Nästa helg testar Lunds OK ett intressant upplägg. Man erbjuder ungdomar i klasserna DH10 till DH16 möjligheten att välja bort tidtagning. Löpare som väljer detta alternativ lottas in i startlistan och springer samma banor som de som vill ha tidtagning. I resultatlistan redovisas däremot inga tider för dessa löpare. 

Det ska bli intressant att ta del av utfallet, hur många väljer det ena och hur många väljer det andra?

Aj, aj, aj ...

VM-turneringen i bandy som avverkades i Vänersborg för en dryg månad sedan verkar bara ha efterlämnat sig en massa förlorare inklusive att det blågula laget fick pisk i finalen.

Arrangerande IFK Vänersborg meddelade för någon vecka sedan att man står på ruinens brant med skulder på upp emot fyra miljoner. Nu meddelas att kommunen också gör storförlust. Det bidrag som avsattes räcker inte på långa vägar. Prislappen blev betydligt högre och skapar nu ett rejält underskott i den kommunala budgeten. 

Det är egentligen märkligt att bandysporten så till den milda grad hålls under armarna år efter år. Dock är bandyentusiasterna skickliga på att hålla ställningarna. Retoriken brukar vara mångordig och svansföringen är hög medan självinsikten samtidigt tycks vara låg. Någon form av hybris tycks råda.

Nu är inte IFK Vänersborg den enda bandyklubben som trasslat till det ekonomiskt. Flera av topplagen har samma problem. Förbundet agerar med olika åtgärder och hot men det tycks (ännu) inte ha någon verkan. 

Undrar hur länge bandytåget kan tuffa på som det tycks göra. Någon gång kommer man till vägs ände då neddragningar och besparingar måste göras. En åtgärd blir då sannolikt att dra in på frikostiga spelarlöner och arvoden. VM-arrangemanget 2019 lämnar efter sig en fadd eftersmak!

Skönt ...

Idag var det premiär för Trestadsområdets veteranrace som alltid genomförs på onsdagsförmiddagar. Ljungskile FK arrangerade på Norra Fjället öster om tätorten och deltagarna fick möta genuin vildmarksterräng.

Det bjöds på helt underbart väder med 10-12 värmegrader, solsken och äntligen denna tidiga vår var det vindstilla några timmar.

Arrangemang och banor var lika högklassiga som vädret var skönt. Svår och utmanande orientering som verkligen krävde skärpa, fokus och noggrannhet. Det var inte lätt att göra ett felfritt lopp.

Närmare 100 gamlingar mötte upp och för en del var det årspremiär. Det blev en lååång fika efter loppet och naturligtvis analyserades vägvalen i detalj. Men det räcker inte med det ... när alla tidsregistreringar publiceras på Winsplits under eftermiddagen blir det ytterligare en genomgång och jämförelser med konkurrenternas sträcktider. Det är nästan ett dagsverke att delta i ett veteranrace!

Stor saknad ...

Syns du inte finns du inte sa föreläsaren på marknadsföringsdagarna en dag för många år sedan. Det var en utbildning för företag och organisationer som ville/behövde snäppa upp sina informations- och kommunikationsåtgärder för att bli slagkraftigare och mera "med på banan".

Hittade av en händelse noteringar från kursen i en anteckningsbok som låg undanstoppad i en bokhylla. Naturligtvis triggades funderingar igång och kopplingar gjordes till den kära skogssporten. Konstaterade vilken tur vi orienterare har som idag har Tove Alexandersson i våra led. Hennes framgångar genererar massor av uppmärksamhet och respekt i olika medier och i många vardagliga samtal.

Tankarna fortsätter till det lokala perspektivet typ Trestadsområdet och Götaälvdalen. Konstaterar att den kära skogssporten visserligen har flera utövare men saknaden är stor av en fixstjärna, en elitlöpare, någon som är framgångsrik och detta i åldersspannet HD 18 till HD35-40 sådär. Visst är det roligt med vinnande gamlingar men inte så roligt och uppseendeväckande.

Som frilansare i lokaltidningen märks också frånvaron av en eller flera löpare som finns med i sverigetoppen. Det blir lite som att koka soppa på spik vecka efter vecka när det saknas framgångar i tävlingarnas huvudklasser. Man kan då inte heller begära att tidningens sportsidor ska ha större eller längre reportage om prestationer som huvudsakligen görs i någon eller några av veteranklasserna.

Oj, vad kul och bra det skulle vara för orienteringssporten i närområdet med ett knippe elitlöpare. Förutsättningar finns men finns viljan hos klubbarna att göra de satsningar som behövs?

Annorlunda ...

Sprintstafett stod på programmet för klubbens ungdomar under helgen. Återigen fixade Göteborgs SK till en kul tävling. Banorna var lätta vid Brudarebacken, men kuperingen stark och intensiteten hög. Löptiden på varje sträcka var omkring 10-15 minuter och en flexibel laguppställning där det var möjligt att springa flera sträckor. Ett perfekt upplägg som passar både nybörjare som mera avancerade. 

Tror att man mera regelbundet ska erbjuda den här formen av arrangemang. Stafettformen är omtyckt och det gör absolut inget ifall banorna uppfattas som lätta.

Tävlingsområdet behöver inte vara särskilt stort och terrängen får gärna vara öppen.

Förhoppningsvis blir det fler arrangörer som anammar GSK:s koncept. Tror att de flesta klubbar kan hitta en lite säregen och annorlunda "terräng" typ skidbacke, grustag, golfbana, lekland etc.

VM-terräng ...

2016 avgjordes VM i medeldistansorientering sydost om Tanum. Målplatsen var belägen vid de gigantiska parabolantennerna. Anläggningen, en markstation som huvudsakligen har använts för överföring av telefoni-, data- och TV-trafik till andra kontinenter via satelliter invigdes år 1971. Anläggningen las ner 2002 och kvar står de stora "tallrikarna".

Idag arrangerade Kvillebyns SK en tävling på samma målområde och i den kuperade bohusterrängen. Höjdplatåerna är oftast öppna och lättlöpta men bryts av med branta bergspartier. Denna tid på året är sikten god och utan hindrande undervegetation.

Långdistans stod på programmet med bitvis vägvalsrika sträckningar. Trots att graderna närmade sig tio och solen sken så var det rejält blåsigt.

Drygt 500 löpare kom till start varav flertalet var norrmän. Många var de som årsdebuterade och nu väntar april och maj med många tävlingar.

Fallbesök ...

Traditionen påbjuder att på vårkanten göra åtminstone ett besök vid ”Brudslöjan” som kastar sig utför Hallebergs förkastningsbrant. De senaste åren har besöken av en händelse gjorts den 23 mars. Så när almanackan idag visade 23 och vädret var behagligt soligt, förutom att västanvinden låg på rejält, var det läge för inspektion.

För ett år sedan handlade det om isskulpturer, minusgrader och snö på marken. Idag var det vår i luften och den första lilla blåsippan trängde sig fram. Snart kommer massor av denna mytiska och oansenliga växt lägga sig som en blåturkosviolett matta i sluttningen.

Då det denna lördag inte fanns någon orienteringstävling tillhands så blev det att ta itu med nödvändiga men inte särskilt upphetsande göromål som vårstädning av både garage och fordon. Dock kändes det klart tillfredsställande efter att arbetet var avklarat.

Hipp, hipp hurra ...

Idag är det 39 år sedan yngste sonen Martin föddes på Vänersborgs BB. Det var beläget bara ett hundratal meter från det nuvarande boendet. Dock föds inte längre några barn där utan det är högskolan som utnyttjar lokalerna.

Han föddes dagen före folkomröstningen om kärnkraften 1980. Tidningarna var späckade med "för" och "emot". Omröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. De olika linjerna motsvarade olika partigruppers syn, men alla innebar avveckling av kärnkraften, Linje 3 i snabb takt, de övriga senast då existerande eller under byggnad varande reaktorer tjänat ut.

Åren går ... gift med Anni ... två härliga barn ... har bott och jobbat i USA ... nu är det villaboende i Nödinge som gäller ... och arbetsplatsen ligger mitt i Göteborg. Mycket har hänt sedan den där lördagen när han slog upp sina blå ögon. Det var en fantastiskt stor och härlig händelse!

Veteranrace ...

Våren är här. Nu har västgötarnas veteranrace på torsdagar årsdebuterat. Närmare 150 gamlingar plus några yngre "wannabees" som tagit ledigt från jobbet mötte upp i Rydaskogen i Skaraborg inte så långt från Vara. Skogen var härligt snö- och isfri. Ris och bush har ännu inte växt till sig så det var huvudsakligen lättframkomligt med god sikt. 

Kul banor med omväxlande lättlöpta sträckor och orienteringstekniskt svårare partier. Graderna närmade sig tio och trots gråvädret var det sköna förhållanden.

Efter loppet behaglig fika utomhus med bland andra klubbkamrater från åren i Tibro. Gött eftersnack och naturligtvis uppdatering om skadeläget och den fysiska statusen hos var och en. 

För hugade veteraner finns det många alternativ under veckodagarna de närmaste månaderna. Förutom västgötarna har även göteborgarna sitt utbud och nästa vecka är det premiär för Trestadsarrangemangen på onsdagar. 

Som sagt ...

Läser i dagens lokala avisa ett uttalande i spåren efter att stadens stolta bandylag fått det ekonomiskt kärvt: Vänersborgs kommun värderar värdet av varumärket IFK Vänersborg extremt lågt.

Nu är detta inget ovanligt uttalande. Liknande tongångar brukar alltid framföras när en lagidrott trasslar till det med ekonomin. Mellan raderna kan anas att man tycker att kommunen (läs skattebetalarna) borde ställa upp och "rädda" föreningen. Det är en sak men det som jag inte riktigt förstår är argumentet "värdera värdet av varumärket".

Vad menar man? När till och med de som borde vara proffs inom branschen marknadsföring/försäljning/reklam som sponsorer och näringsliv inte är beredda att ösa in ännu mer pengar måste det sannolikt bero på att man inte tycker att det är värt en extra satsning. Alltså, att värdet av det så kallade varumärket inte är så högt.

Förväntar man sig eller inbillar man sig att kommunen då ska göra eller borde göra en annan bedömning?

Tror att man i detta läge inte ska fly ifrån problemet med resonemang och bedömningar om varumärkets värde utan inrikta all kraft och energi på att skapa ordning och reda, minska kostnader, dra ner på spelarlöner och anpassa utgifterna efter intäkterna.  Besk medicin och tråkigt att göra men kanske är det just sådana åtgärder som stärker varumärket!

Tomma läktare ...

I lokaltidningen TTELA meddelas att bandy-VM som avgjordes för en dryg månad sedan i Vänersborg blev en ekonomisk besvikelse. Publiken kom inte alls i den utsträckning man kalkylerat med och naturligtvis uteblev då inkomster dels i form av biljetter men också vad gäller olika kringinkomster.

Skidskytte-VM som avslutades i helgen blev också en liten besvikelse vad gäller publiktillströmningen. Liknande tongångar har även hörts från längdåkningens elitarrangemang den gångna vintern.

Uppenbarligen överskattar arrangörer, oavsett idrott, hur många som är beredda att kolla in attraktiva tävlingar live. Speciellt när det är så mycket bekvämare och enklare att följa kamperna framför TV:n eller via mobilen/paddan.

Undrar om detta är en trend eller utveckling som kommer att accentueras mer och mer. Kanske blir det så att arenor och anläggningar i framtiden byggs med färre publikplatser. Arrangörer kommer dock nu med stor säkerhet revidera sina budgetar vad gäller posten biljettintäkter.

För den lokala bandyklubben, som arrangerade bandy-VM, väntar tuffa tider. Det ekonomiska bortfallet slår mot den ordinarie verksamheten. Förmodligen måste man skära ner på värvningar och spelarersättningar. Dock är man säkert glad för att kommunen stöttar och subventionerar bandyn mer än någon annan idrott på orten.

Ett VM till ...

Mästerskapen med skidor under fötterna avlöser varandra. Nu återstår den minst mediaspektakulära disciplinen, skidorientering.

Den 19-24 mars genomförs VM på Lindbäcksstadion i Piteå. Samtidigt arrangeras även Junior-VM, Ungdoms-EM och Veteran-VM.

Skidorienteringen för en ganska så anonym tillvaro. Det är inte särskilt många nationer som deltar och intresset kan inte jämföras med det som finns för alpint, längdåkning och skidskytte. Det blir knappast publikrusning till Piteå och utrymmet i media blir sannolikt mest i notisform. Det blir ingen uppmärksamhet typ Vinterstudion med en kader av kommentatorer, experter, bisittare och tyckare. Dock saknas det knappast stoff och underlag för att ha synpunkter och åsikter. Oj, vad man skulle kunna frossa i vägvalsanalyser, felskär och skidteknik.

Tove Alexandersson finns med i den blågula truppen vilket nästan garanterar medaljskörd. 

Naturligtvis blir det att ha lite koll på tävlingarna men ärligt talat är intresset något ljumt. Tycker att sporten huvudsakligen handlar om skidåkning med lite orienteringsinslag. Kan ana att jag inte är den ende orienteraren som tycker så.

Teaterbesök ...

Under helgen har det varit påfyllning av kulturupplevelser. Riksteatern satte upp "Drottningsylt" på Vänersborgs teater.

Josefin Johansson och Robert Noack gav oss som var på plats en historielektion där  samtliga svenska drottningar från Sigrid Stordåda till Silvia portätterades. Detta med sketcher, sång och dans. 

(Josefin "Josefinito" Johansson är komiker och artist som skrivit och agerat för radio och TV. Nu leder hon programmet Smartare än en femteklassare).

Nu var det ingen höjdarupplevelse, trots ett antal skratt och igenkännande nickar när drottningarna paraderade. Det var en något simpel och enkel tillställning utan några speciella finesser ... eller så har man blivit bortskämd och blasé!?!

Toppentävling ...

Göteborgsarrangörer brukar samla på sig minussynpunkter och kritik. Så var det dock inte idag. Frölunda OL svarade för en toppentävling med mål under tak i Ruddalens skridskoarena. 

Förutom perfekta kringarrangemang bjöds det på en suveränt bra karta i de detaljrika och kuperade skogsområdena. Dessutom var medeldistansbanorna svåra och utmanande. Sammantaget en höjdartävling och säsongens hittills bästa.

Närmare 1000-talet kom till  start i det vårkyliga gråvädret där termometern visade 5-6 grader.

Skolstrejk ...

Idag markerar många skolelever, påhejade av oss äldre, oron för framtidens klimat inspirerade av Greta Thunberg. Hon är en ung aktivist som genom sitt agerande utmanar och uppmanar! Det är inte bara bra, det är jättebra och jätteviktigt!

Dock är det en sak jag inte riktigt förstår. Man uppmanar denna dag till skolstrejk för miljöns skull. 

Varför har skolväsendet blivit en form av måltavla för klimathotet? Vad är det som skolan gör/agerar/hävdar och som man då genom skolstrejk ska markera sitt missnöje mot? 

Vad jag förstått råder det en stor enighet bland forskarna om att klimatförändringarna, och då särskilt den ökande temperaturen, främst beror på människans utsläpp av växthusgaser. Dessa stiger upp i atmosfären, håller kvar jordens värme och skapar den så kallade växthuseffekten. Det är bland annat våra transporter, maten vi äter och vår prylkonsumtion som är orsaken till enorma koldioxidutsläpp. 

En kraftfull manifestation/strejk/markering borde då ha sin udd riktat mot någon/några av de stora utsläpparna typ fordon ... köttproduktion ... prylkonsumtion. Alltså, att man denna dag promenerade eller cyklade till skolan och lät bli skolbussar och tackade nej till föräldrars bilskjuts ... att man skippade kötträtter i skolans bamba och naturligtvis också avstod besök i snabbmatsrestaurangerna ... att man inte köpte en ny tischa eller hörlurar eller överhuvudtaget någonting.

Oj, nu blev det genast jobbigt. Inte bara för skolelever utan för oss alla. Dock är jag fullständigt övertygad om att om man på allvar känner oro för klimatförändringarna är konsekvensen att man måste förändra, göra annorlunda och ytterst avstå från en (hel) del saker. 

Skidskytte ...

Det har varit några spännande tillfällen framför TV:n och koll på VM i skidskytte. Under alpina- och längdskidornas VM lärde jag mig att inte kolla på allt för- och eftersnack. Det blev bara för mycket av tyckanden, åsikter, synpunkter, konstateranden, snack, bla och blaha. Har därför konsekvent undvikit detta de senaste dagarna. Det räcker klart med "experternas" kommentarer under själva loppen.

Skidskyttarna är skickliga på att konstruera nya grenar bland annat genom olika lagkonstellationer. Singelmixedstafett introduceras nu i Östersund. 

Nu är inte skidskyttarna ensamma om detta. Även i orienteringssporten skapas nya varianter men det har inte alltid varit lätt.

Minns än i idag hur jag som förbundskapten tillsammans med några andra blev rejält "uppläxade" i samband med invigningen av VM i Gerardmer, Frankrike, 1987. Vi drev idén om att orienteringen skulle ha fler discipliner och förordade en kortdistans (motsvarande dagens medeldistans). Det internationella förbundet skrek "nej", "aldrig" och "sportens signum och grundtanke är långdistans, punkt slut!" Fyra år senare blev kortdistansen verklighet vid VM i dåvarande Tjeckoslovakien och sedan dess har det blivit ännu fler grenar.

Skidskytte-VM i Östersund bevakas intensivt av olika medier. Dock lär publiktillströmningen vara en besvikelse. Det har inte alls kommit så många åskådare som man räknade med eller hoppades på. Detta trots att tävlingarna genomförs sent på eftermiddagen under vardagarna.

Kan förstå det. Det är klart mera behagligt samt lättare att följa medaljkamperna via TV:n, på paddan eller i mobilen. Så är det även när det gäller orienteringsssporten. Minns när VM gick i Italien för några år sedan. Trots "parkettplats" ringde vi hem till sönerna som satt i TV-soffan på hemmaplan för att bli uppdaterade om passeringar vid radiokontroller, gps-uppföljning osv.

Det är alltid svårt att sia om framtiden men förmodligen kommer det bli ännu fler mästerskapsdiscipliner i de flesta idrotter och sannolikt ett tapp vad gäller åskådare/publik som följer evenemangen på plats.

Firande ...

Ett dygn har tillbringats på ett Spa-hotell i Bohuslän. Detta tillsammans med den äkta hälften som nu uppnått den aktningsvärda åldern av 66.

Timmarna i spaavdelningen var riktigt sköna. Favoritplatsen är den varma stenhällen. På den kan man tillbringa många timmar i ett halvsömnigt och avslappnat tillstånd. Men även poolerna, ljusrummet och saunan får många plus.

Födelsedagsmiddagen präglades av det salta havet, alltså var det fiskrätter på menyn.

Det satt gott i den mysiga miljön där det var långt mellan gästerna. Denna tid på året är det inte så många som under veckodagarna besöker kustnära och storslagna anläggningar. Det gör inget, servicen blir riktigt god och kocken serverar personligen sina omsorgsfullt lagade rätter.

Detta marsdygn blåste västanvinden in med både regn och snö. Det blev ingen promenad eller joggingtur på karga klippor. Utomhusvistelsen inskränkte sig bara till någon timma och detta djupt nedsjunkna i badtunnans 39-gradiga vatten.

Inte alltid bra ...

Detta inspel handlar om när det som verkar smart/klokt/vettigt blir det godas fiende. Det är inte ovanligt att strävan efter att skapa något bra inte alls får ett positivt resultat eller bra utfall.

Den kära skogssporten har under decennier försökt att göra tävlingsutbudet lättåtkomligt och lättillgängligt. Ett exempel är det som går under benämningen "direktklasser" eller "öppna banor". Grundtanken och ursprungsidén var/är att man först på tävlingsdagen registrerar och anmäler sig. 

Som arrangör är det naturligtvis lite utmanande och kräver arbete. Man ska exempelvis i förväg uppskatta hur många kartor som kommer att gå åt. Man är också medveten om hur väderförhållanden kan ställa till det. Dåligt väder innebär oftast färre startande och naturligtvis tvärtom. Bra väder kan locka många, riktigt många.

Arrangörer har nu getts möjligheten av Orienteringsförbundet att höja avgiften för öppna banor med upp till 50%. En rejäl höjning men samtidigt en form av kompensation till arrangören för merarbetet. Grundtanken är naturligtvis klok och vettig men vad blir effekten. Risken är stor, mycket stor, för minskat deltagande. Den som spontant vill springa en bana och pröva på orientering kan bli tveksam eller avstår om kostnaden blir för hög.

Denna farhåga märks redan bland arrangörerna av vårtävlingar. I flera inbjudningar kan man läsa följande:

Man är alltså rädd att få färre startande till sitt evenemang och detta med all rätt. Man är också väl medveten om att ju fler startande som kommer desto mer inkomster blir det inte bara genom startavgifter utan också genom ökad försäljning i marka osv. Egentligen ganska lustigt att man genom Orienteringsförbundets beslut nu måste använda "inte-budskap" i sin marknadsföring.

Som sagt: många gånger blir det som tycks vara klokt och vettigt det godas fiende!

Kontrastrikt ...

Under söndagsförmiddagen visade Halland upp en helt annan sida vad gäller vädret. Solsken, vindstilla och några plusgrader i jämförelse med ruskvädret dagen innan. Det var en kontrast! Kontrast var det också vad gäller tävlingsterrängen för långdistanstävlingen. Kraftig kupering, bitvis bushigt och mycket blött. Det var en kontrast i jämförelse med dagen innan då tävlingen avgjordes i fin och lättframkomlig granskog.

Det var lite färre deltagare i jämförelse med dagen innan. Detta kanske beroende på att många inte vill tävla mer än en gång varje helg. Dessutom är det ingen större hemlighet att flera föredrar medeldistans före långdistans.

Den oinvigde förstår att det självfallet är en skillnad i banlängd men den stora skillnaden är egentligen banornas karaktär. Medeldistansen har relativt sett fler kontroller och är svårare orienteringstekniskt. 

Tycker själv att medeldistansen är roligare, mera utmanande och ställer extra stora krav på orienteringsskickligheten samt kräver mycket fokus och koncentration. Dock är den inte lika fysiskt utmanande.

Tävlingssäsongen är nu igång men många väntar med debuten. Från den egna klubben är det bara en handfull som deltagit de två första tävlingshelgerna. Förståeligt med tanke på nyckfulla väderförhållanden och långa resor. Dock har det varit få om än inga mindre evenemang på hemmaplan. Lite märkligt då det under vintermånaderna regelbundet har arrangerats Vinterrace, Nattcuper och allt vad det heter. Har mars blivit en vilomånad för flertalet orienterare?

100 år sedan ...

Idag tänds ett ljus till minne av mor som hade fyllt hundra år denna marssöndag ifall hon levat. Hon föddes och växte upp i Hagakvarteren i Göteborg. Det rådde knapra förhållanden. Hon var äldst i en syskonskara på fem. Hennes pappa, min morfar, dog när hon var dryga tio år. Mormor hade en tuff uppgift att hålla samman familjen och min mor fick ta mycket ansvar som ung. Särskilt  tufft lär det ha varit under krigsåren 1939-45.

Hon utbildade sig till sjuksköterska, arbetade på Sahlgrenska och under senare delen av 40-talet träffade hon min far. De beslutade sig för att åka till Sydafrika och arbeta som missionärer. Fortfarande känner jag en oerhörd respekt och beundran för deras mod och kraft att dra till andra sidan jordklotet. Har i efterhand förstått att det verkligen var tufft på många sätt. Mor råkade ut för många tropiska sjukdomar och samtidigt skulle hon ta hand om familj och hem. I början på 60-talet återvände mina föräldrar till Sverige. Jag tror inte att hon längtade tillbaka. Kan konstatera att hon levde ett långt och händelserikt liv även om hon de sista åren försvann in i glömskans dimmor. Idag är det hundra år sedan Ingrid Axelia föddes.

Usch, usch ...

Vädret var vidrigt med någon plusgrad, regn och blåsigt strax öster om Halmstad på dagens medeldistanstävling. Dock var terrängen fin med småkuperad och huvudsakligen lättframkomlig skog. Men sankmarkerna och bäckarna var överfyllda med vatten.

Över 1000 löpare kom till start trots väderförhållandena. Kul banor med många riktningsförändringar men ändå relativt lättorienterat. Tidsskillnaderna i resultatlistorna var därför inte så stora.

Arrangörerna hade dragit ut på startfälten närmare 2,5 timmar. Inte helt populärt bland de stackare som fick vänta och vänta. Förstår inte och har heller aldrig förstått poängen med att ha gigantiska startdjup. Speciellt inte vid denna typ av arrangemang som samlar runt tusentalet och risken med att väderleken denna tid på året kan vara allt annat än behaglig.

Skönt, skönt var det att komma till hotellet och en riktigt lång varm dusch. Detta som uppvärmning inför skidskytte-VM på TV. Det var ingen höjdare om man var svensk. Oj, vilket bottennapp för de svenska herrarna och oj så trist inför jaktstarten.

På mellofinalen ikväll lär det i alla fall bli svenskt i topp - skönt det!

Kvinnodagen ...

Under flera år har de första veckorna i mars tillbringats i Italien. På programmet har det varit orientering. Vistelsen har sammanfallit med den internationella kvinnodagen - 8 mars. 

I Italien uppmärksammas detta verkligen och denna dag är “Festa della donna“. Traditionen påbjuder att kvinnor ska föräras och uppvaktas med en kvist från trädet mimosa. 

Nu handlar inte dagen främst om att uppvakta och hylla. Den lär ha instiftats redan 1910 för att uppmärksamma ojämställdheten mellan könen och kvinnors situation.

De senaste decennierna har mycket hänt och förändrats vad gäller lika rättigheter för män och kvinnor. Men det är också mycket som inte hänt. Noterar i min närhet hur attityder och förhållningssätt bland exempelvis invandrade grannar har en annan inriktning. Inte bra!

Inom orienteringsvärlden tycker jag att  jämställdheten lever och är en stark ledstjärna. Detta om man tittar på regelsystem, ungdomssatsningar, representation i styrelser och kommittéer osv. Det känns bra!

Den italienska traditionen får idag levandehållas även om det är hemmaplan som gäller. Det blir ingen äkta mimosabukett utan en digital variant till svärdöttrar, svägerska och till den äkta hälften och naturligtvis till alla andra tjejer/kvinnor.

Husmanskost ...

Enligt någon gammal praktika ska man man inta ärtsoppa varje vecka i alla månader med ett "r" i sig typ mars och april men inte i exempelvis maj och juni. Under tonåren var inte rätten någon höjdare. Är inte heller sedan barnaåren präglad eller påverkad att äta denna husmanskostens Formel 1.

Men ... när åren undan för undan staplas på varandra längtar tarmen allt oftare efter ärtsoppsbufféer. Så fort tillfället erbjuds eller möjligheten finns känns det bara så bra att slinka in på en lunchrestaurang som håller fast vid mattraditioner. 

Runt grytorna och kastrullerna samlas huvudsakligen äldre generationer. Stämningen är nästan andäktig när de djupa tallrikarna fylls och toppas med fläsktärningar och "kokekorv" samt några nypor timjan. En stor klick skånsk senap toppar och fullbordar anrättningen. Sedan är det bara att njuta och invänta pannkakorna som är en självklar och nödvändig avslutning på måltiden. 

Så var det denna torsdag i månaden mars!

Gympass ...

Kung Bore har gjort ett nedsläpp det senaste dygnet. Det har varit vidrigt vitt på marken och den planerade turen på mountainbiken ställdes in.

Istället blev det en-mitt-på-dagen-visit på gymmet. Där körde Ellen ett corepass med de som var lunch- och daglediga. Magens och ryggens muskler fick sig en omgång ackompanjerat av bland annat de sköna låtarna Walk the Line (Laurent Wolf) och Thunder (Imagine Dragons). 

Inte nog med det. Efter corepasset välkomnade Linnéa till ett spinningpass där hon inte sparade någon möda på att få oss att trampa hårt och intensivt. Svetten lackade, om inte forsade, pulsfrekvensen var hög och andhämtningen frenetisk.

Det var bara så skönt att därefter kunna ta en lååååång dusch och eftersnacka i omklädningsrummet. Vi som varit med konstaterade att gymmets instruktörer håller riktigt hög klass och så ojade vi oss över att gymmen inte existerade för 30-40 år sedan. 

Tankeväckande möte ...

Träffade flera vänner och bekanta på Sverigepremiären i orientering den gångna helgen. Alltid kul att växla några ord, bli uppdaterad om både det ena och det andra samt naturligtvis göra nostalgiska tillbakablickar.

Ett av dessa möten handlade om klubbengagemang. NN har genom åren lagt ner massor av ideell tid och kraft i sin förening. De senaste 10-12 åren som styrelseledamot men nu var det slut. Sedan ett år tillbaka valde hon att istället inrikta sina krafter på klubbens Tävlings- och träningssektion. Det blev en nytändning! 

Äntligen fick jag jobba med frågor relaterade till den levande idrotten ... till orientering ... till träning ... till tävling. 

De sista åren i styrelsen var dränerande vad avser lust och energi. Dessa trista styrelsemöten handlade till övervägande delen om frågor kopplade till klubbhuset, elljusspår och snöplogning. Ibland verkade det nästan som om det idrottsliga var underordnat och inte så viktigt.

Lyssnade på hennes utläggningar och nickade instämmande. Har hört liknande vittnesmål från andra. Faktiskt lite skrämmande. Sakta men säkert tycks det ibland som om det sekundära blir det primära och bisak blir huvudsak. Stödfunktion blir huvudfunktion. Medel blir mål. 

Vi var rörande överens när vi skildes åt vid markan. Överens om att orienteringsklubben eller föreningen i första hand finns till för att bedriva idrott!

Beundran, stor sådan ...

Trots att det var fullt orienteringsfokus under söndagen fanns ändå tid och möjligheter att följa skidsporten via mobilen. Det handlade dels om Vasaloppet dels om avslutningstävlingen på VM i Seefeld. Stor beundran för aktörerna på båda platserna.

Vasaloppsåkarna fick slita riktigt hårt av alla rapporter att döma. Oj, vad jag beundrar alla dessa som sliter de nio milen mellan Sälen och Mora. Att man orkar fysiskt är en sak men framförallt psykiskt. Själv brukar jag bli uttråkad efter halvannan timma på längdskidorna. Tycker helt enkelt inte att det är roligt, inte ett dugg! Jag är ingen långtradare! Så därför hyllningar till alla som står ut med sitt stakande timma efter timma i mer eller mindre obefintliga spår.

Beundrar också världseliten på längdskidor. Oj, vilken hård och tuff träning de måste underkasta sig. Detta många gånger i besvärlig och omväxlande väderlek. Det är också så lätt att misslyckas när exemplvis vallningen inte fungerar trots att kroppen och fysiken är på topp. 

De svenska herrarna hade inga höjdardagar i Österrike. Eftermälet bland journalister, experter och de som förstår sig på är både hård, ifrågasättande men även av funderande karaktär; varför lyckas tjejerna så bra? Några givna svar finns inte men förslagen på åtgärder/agerande är många, ungefär i storleksordningen tretton på dussinet. Nu är det bara att hoppas att landslagsledningen inte panikagerar eftersom brådska och förnuft sällan går hand i hand.

Långdistans ...

Sverigepremiären söder om skånska Åhus avslutades med en tuff långdistans i den omväxlande strandskogen. Bra karta och bra banor. Dock är det ett tufft beting av arrangörsklubben att åta sig många arrangemang under ett veckoslut. Allt var inte OK och det blev också ett fel på den speciella elitstafetten för tremannalag.

En intensiv premiärhelg är över. Skönt att det var barmark. Tufft med lång bilresa Vänersborg-Åhus tur och retur. Kul samvaro och boende tillsammans med yngste sonen och barnbarn #3. Trist med slarvbommar på några kontroller. Roligt att träffa både äldre som yngre kompisar/vänner/kamrater. Mysigt med eftersnack och fika. Längtan till nästa helg och Hallandspremiären med tävlingar i Halmstad och Laholm.

Premiären avklarad ...

Omkring 1600 löpare deltog i Sverigepremiären på medeldistans som avgjordes i grått väder med bara några plusgrader. Ett bra arrangemang med kul och utmanande banor. Såpass utmanande att det var lätt att tappa tid ifall man inte var hundraprocentigt fokuserad.

Sanddynerna söder om Åhus är bitvis rejält branta och det nöp till i låren när det bar både uppför som utför.

GPS-registrering med  applikationen Livelox är alltid kul att kolla in efter loppet.  Detta speciellt om det trasslat till sig på något sätt. Både trist och skönt att få reda på var man egentligen befann sig på en och annan sträcka.

Barnbarn #3 gjorde ett bra lopp på sin bana vilket kan konstateras när man kollar in hans GPS-spår. Han belönades med lördagsmiddag på favoritrestaurangen Pinchos som också har etablerat sig i Kristianstad.

Kickoff ...

Årspremiär i orientering samtidigt som Vasaloppet. Tre tävlingar står till buds med sammantaget omkring 4000 starter. Den flitigt utnyttjade strandskogen söder om Åhus är i år snöfri. Förra året var det värre med ett flera decimeter tjockt snötäcke och mycket spårlöpning. Då var det ingen höjdare att ha tidig start.

Även om sikten och framkomligheten är riktigt god är det bitvis svårorienterat. Många gropar och höjdsträckningar och ett rikt stigsystem kräver verkligen skärpa och fokus.

Ett 15-tal deltagare från den egna klubben kommer till start. Dock är det klent deltagande från grannklubbarna. Många väntar med årspremiären. 

Äldsta barnbarnet tar i år steget upp i 13-14-årsklassen. Ett tufft steg där det blir mycket svårare orientering och längre banor i jämförelse med 11-12-klassen. Ska bli intressant att se hur han bemästrar utmaningarna.

Årspremiärer är alltid intressanta. Efter vinteruppehållet möter man gamla kompisar och konkurrenter. Alltid spännande att höra hur många som inte "har tagit ett enda steg sedan 25-manna". 🥴