Detta inspel handlar om när det som verkar smart/klokt/vettigt blir det godas fiende. Det är inte ovanligt att strävan efter att skapa något bra inte alls får ett positivt resultat eller bra utfall.
Den kära skogssporten har under decennier försökt att göra tävlingsutbudet lättåtkomligt och lättillgängligt. Ett exempel är det som går under benämningen "direktklasser" eller "öppna banor". Grundtanken och ursprungsidén var/är att man först på tävlingsdagen registrerar och anmäler sig.
Som arrangör är det naturligtvis lite utmanande och kräver arbete. Man ska exempelvis i förväg uppskatta hur många kartor som kommer att gå åt. Man är också medveten om hur väderförhållanden kan ställa till det. Dåligt väder innebär oftast färre startande och naturligtvis tvärtom. Bra väder kan locka många, riktigt många.
Arrangörer har nu getts möjligheten av Orienteringsförbundet att höja avgiften för öppna banor med upp till 50%. En rejäl höjning men samtidigt en form av kompensation till arrangören för merarbetet. Grundtanken är naturligtvis klok och vettig men vad blir effekten. Risken är stor, mycket stor, för minskat deltagande. Den som spontant vill springa en bana och pröva på orientering kan bli tveksam eller avstår om kostnaden blir för hög.
Denna farhåga märks redan bland arrangörerna av vårtävlingar. I flera inbjudningar kan man läsa följande:
Man är alltså rädd att få färre startande till sitt evenemang och detta med all rätt. Man är också väl medveten om att ju fler startande som kommer desto mer inkomster blir det inte bara genom startavgifter utan också genom ökad försäljning i marka osv. Egentligen ganska lustigt att man genom Orienteringsförbundets beslut nu måste använda "inte-budskap" i sin marknadsföring.
Som sagt: många gånger blir det som tycks vara klokt och vettigt det godas fiende!
