Innebandy på programmet idag men inte som spelare utan som åskådare. Barnbarn #1 och #2 spelade seriematch och matchades av äldste sonen. Satt på läktaren tillsammans med mammor och pappor som ojade, suckade och hejade. Det började bra och laget öste in mål i första perioden. Men i andra blev det stopp och när matchslutet närmade sig i tredje var det underläge. Huvuden hängde tungt och uppgivenheten var påtaglig. När två minuter återstod plockades målvakten ut. En inte helt ovanlig åtgärd och denna gång lyckades det. Det blev reducering och huvuden hängde inte lika tungt längre. Dock lite besvikelse när slutsignalen blåstes. Oavgjort kändes så där när inledningen av matchen var så bra.
Alltid kul att kolla in och följa andra idrotter som kontrast till skogssporten. Bra för juniorerna att ha innebandy som "vintersport". Det blir en annan typ av gemenskap, samhörighet och upplevelse.
