Idag kändes det som en härlig vårdag med solsken och blå himmel. Graderna var inte så många men snö- och isfritt. Förstår dock alla skidåkarfantasters frustration med dessa väderförhållanden. Själv lider jag inte av det men hua om det var tvärtom typ att vårsäsongen i orientering omöjliggjordes på grund av snö - usch och tvi! Pinan måste också vara stor för grannklubben Trollhättans SOK som satsat så mycket pengar, kraft och energi på sin konstsnöanläggning. Nu står anläggningen och alla redskap där - icke i bruk, så trist!
Dagen idag var inte heller någon höjdare för de blågula längdåkarna i Tour de Ski. Oj, så dåligt det gick. Det var riktigt ruttet som en idrottskrönikör uttryckte det. Masstart och sprint är spektakulära inslag. Incidenter är vanliga och skärmytslingar och nästan handgemäng är inte helt ovanliga inslag efter målgång. Det triggar naturligtvis åskådare när det oväntade kan hända men själv tycker jag inte det är särskilt upphetsande när man åker på eller hakar i varandra. Det kan inte heller kännas som någon stor idrottslig bedrift ifall den segertippade blivit omkullåkt eller trängts utanför spåret.
Man undrar också med ett utifrånperspektiv hur det står till med de svenska längdåkarna. De är omhuldade och ompysslade. Uppmärksamheten är minst sagt stor. Förutsättningarna och betingelserna verkar vara hur bra som helst. Är pressen och förväntningar från oss alla som kollar in TV-sändningarna för stor? Men allt kan hända ... kanske blir det en blågul åkare som är först uppför den minst sagt branta backen på avslutningsetappen imorgon.
