Utkast ...

Under gårdagen överhörde jag några orienterares funderingar om hur tävlingar skulle kunna anordnas utifrån de förhållningssätt och restriktioner som gäller idag. Det konstaterades att anvisningar saknas från exempelvis Orienteringsförbundet. Har själv funderat vidare på någon form av utkast eller idéskiss som just för stunden har nedanstående riktlinjer. Vissa punkter är förmodligen mer viktiga än andra och sannolikt kan ett och annat strykas, modifieras eller tillföras.

Vid ett tävlingsarrangemang har både arrangörer och deltagare ett ansvar för att undvika "folksamling", att hålla avstånd samt säkerställa att hygienska regler följs.

Uppmaningar till tävlande:

- Stanna hemma om du känner dig dålig och har sjukdomstecken som feber, förkylning, nysningar och hosta.

- Samåk bara med dem som du vardagligen har närkontakt med exempelvis familjemedlemmar.

- Åk inte längre sträckor än 1-2 timmar hemifrån, alltså max omkring 10-15 mil.

- Minimera tiden som du vistas vid parkering/arena, kom så sent som möjligt och åk hem så snart som möjligt.

- Håll tvåmetersavståndet och respektera tvåmetersavståndet!

- Tvätta/sprita händerna regelbundet.

- I skogen: trängs inte vid kontroller ... efter "stämpling" förflytta dig direkt från kontrollen.

- Inget eftersnack hängande över en karta, gör vägvalsanalyserna på hemmaplan via Livelox.

Anvisningar för arrangör:

- Ha stora parkeringsområden med goda avstånd mellan fordon så att tävlande kan byta om och förbereda sig i anslutning till bilen.

- Ha ett väl tilltaget arenaområde som möjliggör avstånd mellan smågrupper och familjer.

- Ha ett antal "avståndsvärdar" som uppmanar och påminner deltagare om att hålla avstånd och undvika närkontakt.

- Ha enskilda toaletter, baja-major, med minst två meters avstånd till varandra, ha markerade tvåmetersluckor för toalettkön. Tillhandahåll handsprit.

- Tillämpa fri intervallstart alternativt att tävlande får föranmäla sig till startgrupper.

- All information och resultatgivning sker via mobiltelefon.

- Inga duschar

- Ingen servering/marka

- Inga resultattavlor

- Inga prisutdelningar.

- Inga lösa kontrollbeskrivningar.

- Stort utrymme vid start med stora avstånd mellan "startboxarna" och minst två meter mellan varje kartbox.

- Flera stämplingsenheter vid kontroller som är gemensamma för många. 

- Undvika att placera kontrollställningar i smala skrevor och trånga passager.

- Flera enheter vid målpassage.

- Ha ett väl tilltaget utrymme med tvåmetersmarkeringar till "utstämpling".

- Uppmana tävlande att omgående lämna målområdet när SI-enheten registrerats.

Nytänk ...

Idag blev det återigen samling vid badplatsen Hawaii utanför Stenungsund för orientering. Bästa barnbarnen och deras föräldrar mötte upp i det soliga och sköna vädret. Först på programmet stod Veckans banor och detta i den tufft kuperade terrängen med många branter. Kartan var ingen höjdare vilket naturligtvis utmanade det orienteringstekniska momentet. Nåväl, väl i mål väntade salta böljor som nu hade uppnått acceptabla plusgrader. Dock blev det inte någon längre simtur utan mer det som benämns dopp.

Efteråt kändes det bara så skönt att inta fika av olika slag samt avkopplande eftersnack och tjöt.

Fler orienterare hade sökt sig till arrangemanget och bohuskusten. Överhörde på avstånd en del av samtalen. Det kretsade mycket kring hur orienteringstävlingar skulle kunna läggas upp utifrån de restriktioner och påbud som finns. Känner igen samtalen med de jag själv har med andra orienterare. 

Svenska Orienteringsförbundet och de lokala distriktsförbunden är förvånansvärt passiva, tysta och avvaktande vad gäller att föreslå/rekommendera system och modeller för alternativa tävlingsupplägg. Märkligt med denna handlingsförlamning. Man verkar vara mera bekymrad om ekonomin och vad som krävs för att säkerställa anställdas typ handläggare, konsulenter, administratörer, assistenter, chefer och kvartsbasars situation.

Det slutar förmodligen med att vi klubbar på lokal och regional själva får skapa manualer och handböcker. Det är inte en särskilt svår uppgift. Det är bara att anpassa och säkerställa så att samlingsplatser, starter, mål, resultatgivning etc harmonierar med myndigheternas påbud; skapa inga folksamlingar, undvik närkontakt och håll avstånd! 

Utsättning ...

Tre-fyra timmar i skogen för utsättning av 25 kontroller inför kommande Veckans  bana. Härligt att gå runt med kartan i handen och skärmar i ryggan. Lite kartrevidering hanns också med. Nu är allt klappat och klart för nästa vecka förutom att kartor etc ska läggas ut på webbsidor för nedladdning.

Så härligt det är med den digitala tekniken som sparar så mycket tid och förenklar många moment. Det var inte bättre förr!

Utekonst ...

Onsdagsförmiddagar brukar under "normala" omständigheter vara avsatt för veteranorientering. De senaste månaderna har dock upplägget ändrats. Under gårdagen gjordes ett försök att efter omständigheterna återgå till det "vanliga", dock med vissa förbehåll. Starttiden var exempelvis utspridd under sex timmar. Detta för att undvika folksamling. Allt var naturligtvis utomhus och inga duschmöjligheter eller omklädningsrum fanns till hands. Det blev ett bra upplägg och det var inte många vi såg på gårdsplanen eller i skogen norr om Svanesund på Tjörn.

Efter loppet bar det iväg till Pilane och det årliga besöket. Det är naturens egen konsthall, ett åtta hektar stort kulturlandskap där man rör dig fritt under bar himmel. Med utsikt över den bohuslänska skärgården är det en skön blandning av konst, natur och platsens mångtusenåriga historia. Signumet är den gigantiska statyn "Anna" som tronar från ett bergstopp.

Årets humoristiska inslag var den för länge sedan skrotfärdiga Volvon som hade försetts med en kul beskrivande text.

Inventering ...

Gårdagen var en dag på cykeln och i skogen i det solbehagliga vädret. Målet var att kolla upp statusen på en av klubbens äldre kartor. Det är några år sedan området användes i tränings- och tävlingssammanhang. Ett skäl till detta var skogsavverkning vilket orsakade massor av bush och ris på marken. Bitvis var det riktigt vidrigt att ta sig fram. Men det var för några år sedan. Gårdagens inspektion utföll till belåtenhet. Området har ändrat karaktär och var nu betydligt gästvänligare.

Hann med att göra några smärre korrigeringar av kartan. Några timmar till så kommer det att bli ett intressant och utmanande terrängparti för både träning och tävling. Det lär nog bli ett arrangemang typ Veckans bana senare i sommar.

Så märkligt tillvaron har gestaltat sig. Har tidigare inte varit så begeistrad av kartritning men denna vår har det blivit en hel del timmar dels i terrängen men också framför datorn. Dock handlar det bara om uppdatering och revidering så det är egentligen en ganska så banal syssla... men det är alltid skönt att kunna dra till skogs och kombinera detta med någon form av syssla.

Den enes ...

Hoppas värmen håller i sig. Måndagsdygnet var förhoppningsvis ett påbud om att varmare tider är på gång. Inledde veckan med orientering på en bana som hade start och mål vid Ursands Camping & Resort. 

Hörde häromkvällen en campingvärd som suckade över sämre tider och en överhängande risk att han och familjen tvingas stänga ner sitt livsverk. Men jag undrar om han hade koll på läget. Avsynade läget på väg till startpunkten passerandes förbi rader och åter rader av husbilar och husvagnar. Alldeles uppenbart är att antalet lediga och tillgängliga platser var oerhört begränsat. Hur ska det bli när semesterperioden sätter igång? Enligt tidningsuppgifter ökar försäljning av husbilar rejält. Många skippar utlandsresor och investerar istället i campingrelaterade prylar och fordon. Ordspråket "den enes död den andras bröd" stämmer. Resebyråerna och hotellkedjorna har dystra dagar med inställda resor och ingen efterfrågan medan andra aktörer myser av belåtenhet. Oj, så det kan bli!

Blöta och väta ...

Under lördagen svepte blixtar och åska in över Vänersborg och naturligtvis ett intensivt regnande. Då var det ingen höjdare sittande på en cykel på en grusväg en bit hemifrån. Men ovädret drog iväg och eftermälet var spridda skurar i flertal. Det hindrade dock inte en tur till Västerlanda söder om Lilla Edet för söndagens orienteringsbegivenhet. Regnskurarna kom regelbundet men det stör inte när man väl är ute på banan.

På en nyreviderad karta bjöd OK Gipen på kul banor med omväxling både vad gäller utmanande orientering och löpvänliga sträckor. Barnbarn mötte upp och efter loppet blev det som vanligt en fikastund. Noterade att pastan som Emelie fixat till satt gott och försvann snabbt ner i hungriga magar. Det blev inget bad i närbelägen sjö. Entusiasterna var inte så många när regnet ökade i styrka. Ytterligare en vecka med coronarestriktioner är avklarad, den elfte i ordningen!

Höjdartur ...

Cykeltur idag igen. Det blev 35 kilometer på allt från flack asfalt till brant uppför och utför till tur över Öjemossarna på Hunneberg och fem-sex kilometer på kyrkstigen mellan Västra Tunhem och Vargön. Sammantaget en mycket omväxlande och härlig tur. Ett lite längre stopp gjordes vid Fagerhult. En gammal gård som också kallas Kungatorpet. En stor tilldragelse på Fagerhult var Kungajakten. Raden av minnesstenar vittnar om dessa besök.

Det blev även halt vid skvaltkvarnen i sluttningen ner mot Västra Tunhem. Förra helgen avsynades en liknande anläggning i Västerlanda, Lilla Edet och nu ytterligare en. Man kan nästan tro att jag har en förkärlek och ett särskilt tycke för gamla kvarnar men så är det absolut inte. 

Kyrkstigen som slingrar sig fram nedanför Hunnebergs västra branter är klart läcker och växtligheten är frodig. Just igår stod ramslöken på parad och den speciella lökdoften var bitvis intensiv. Man kan upptäcka och uppleva mycket i närområdet. 

Lite orienteringsrelaterad sysselsättning blev det frampå kvällen. Kontroller behövde plockas in då terrängen i Ursand invaderas av mtb-cyklar. Det handlar om tävling på de smala och bitvis tekniskt krävande cykelstigarna.

Tvåhjulingstur ...

En solig Kristi himmelfärdsdag avsattes för några mil på mtb-cyklarna. Ett längre stopp gjordes vid Vänerstranden. Där passade den-ensamma-baderskan på att gotta sig i böljorna. Nåja, det var en kort glädje då graderna med nöd och näppe var tvåsiffriga. Desto skönare var det att förbli sittande på bergshällen.

Vindarna var lugna denna dag och det var bara så skönt att cykla utan motvind och kyla. Noterar att det är många som är ute på sina tvåhjulingar. Cykelhandlarna lär ha en hel del att göra och det lär nog vara så om semesterplaner blir hemesterrealitet.

Kvarnbygge ...

För en knapp vecka sedan sprangs en orienteringsbana i Västerlanda söder om Lilla Edet. Fikat intogs vid en i skogen närbelägen stuga. Den var en så kallad skvaltkvarn. Det är en vattenkvarn för malning av säd mellan kvarnstenar, med horisontellt placerat vattenhjul som med en axel sammanbinds med en horisontellt liggande kvarnsten. Det lär finnas och har funnits en hel del sådana anläggningar runt om i landet. Många har förfallit men ett antal har renoverats.

Tittade in iden lilla byggnaden och fick då veta att några entusiaster hade förverkligat sin stora dröm; att bygga en skvaltkvarn!

Måste säga att jag fascinerades av detta och tänkte på all svett och möda som gått åt. Än mer fascinerad blev jag över att man överhuvudtaget hade lusten, kraften, energin och orken att göra detta. Själv skulle jag aldrig ens komma på tanken att bygga något liknande, än mindre att ha det som sin stora dröm. Så olika människors drömmar och visioner är!

Smultronställe ...

Ramslök ...

- Den är ganska sällsynt i det vilda.

- Blommar i maj-juni.

- Dess blanka och gröna blad påminner om liljekonvaljens blad.

- Smaken av ramslök går att jämföra med vitlök.

- Blir cirka 15-45 cm hög.

- Dess vita blommor kommer i toppställda flockar på växten.

- Växer vilt i Sverige, men bör plockas med försiktighet då dess blad är så pass lika den dödligt giftiga liljekonvaljens blad och därför skapar en risk för förväxling.

I många år har vi haft ambitionen att kolla in det stora beståndet på Halleberg. Vi har inte varit helt på det klara med den exakta positionen och anvisningsskyltarna är tvetydiga. Nåväl igår var tiden inne att ta sig till Ovandalen och där blommade det för fullt.

Det var mäktigt att strosa runt i dalgången som sträcker sig från vänerstranden och klättrar upp längs nordvästra delen av platåberget. Ett fridfullt ställe och man kan förstå att platsen togs i besittning av Anders Eriksson och hans hustru Margareta för omkring 250 år sedan. Detta enligt Hembygdsföreningens efterforskningar. Nu återstår bara några stenlämningar efter boendet.

Ytterligare en plats kan läggas till på listan "Smultronställen"!

Torrt på berget ...

Gårdagen var orienteringspräglad, som vanligt skulle man kunna utbrista. Under förmiddagen hämtades kontroller in från skogen. Kontroller som använts under den gångna veckan. Passade också på att kolla in några förändringar i terrängen som innebär att kartan blir uppdaterad.

Denna tid på året är skogen som allra bäst. Den skira grönskan och ännu har inte sly och bush växt till sig. Härliga naturtider nu!

Under tidig eftermiddag bar det iväg till Kvarnsjön på södra delen av Hunneberg. Företaget GKN hade som vanligt sin korporientering denna måndagskväll. Närmare 50-talet deltagare mötte upp. Många uppskattar det enkla men ändå goda arrangemanget. Upplägget med SI-enheter vid kontrollerna och tidtagning. Man noterar tydligt att de allra flesta anammat uppmaningarna i dessa tider med att hålla avstånd och undvika gruppsamtal. 

Det är torrt nu uppe på Hunneberg. Sankmarkerna och vattendragen är nästan snustorra. Grusvägen runt berget levererar också mycket damm. Gissar att de flesta kom hem med bilar inklädda i ett gulbrunt stoft. Så därför blev det denna afton sanering av både fordon och svettig/smutsig kropp. 

Tack ...

Den gångna veckan var innehållsrik, glädjerik, händelserik och minnesrik. Det finns bara så mycket anledning att utbrista:

Stenigt ...

På många ställen längs bohuskusten finns lämningar efter stenbrott. Gårdagens orienteringsbegivenhet bekräftade detta. Strax norr om Lysekil var veckans banor förlagda i huvudsakligen flack men mycket stenrik terräng. Dock var det utmanande orientering bland klippblock, buskiga partier och diffusa höjdområden. 

Efter loppet bar det iväg till Pinneviksbadet. Vindarna låg på och vita gäss var frekventa men det hindrade inte Gunilla och två barnbarn från att bada. Viss diskussion rådde om vad som ska definieras som bad men något slutgiltigt ställningstagande gjordes inte. 

En bergsskreva söktes upp dit vindarna inte nådde och där intogs fikat. Som vanligt brukar det sitta riktigt bra efter ett orienteringslopp. 

Hela proceduren påminner mycket om hur det är när inte restriktioner och begränsningar råder: halvannan timmas resa till ett skogsområde ... ombyte och påtagning av metalldubbskor ... jogg iväg till start och så iväg ... väl i mål ombyte och på med varma kläder ... fika och eftersnack ... åsså resa hem igen. Men trots detta finns längtan efter att det ska vara "på riktigt".

Dagen efter ...

Nu är man 70+. Dagen efter decennieskiftet bar det av till Ramsvikslandet - igen! Där mötte OL-vännerna Robert och Ingrid upp. Vi hade lockat dem dit för att de skulle få en kontrast till Skaraborgs västra delar. Uppvaktades också med en förpackning innehållande ädel dryck som kommer att bli riktigt njutbart.

Triften och majnycklarna i stort antal välkomnade oss denna soliga dag. De lär blomma ytterligare någon vecka men sedan försvinner färgprakten. 

Västerhavet låg på och vinden piskade upp rejäla vattenkaskader ute på Sote huvud med sin röda granit. Det är ett häftigt naturreservat, som man inte får nog av!

Wow vilken dag ...

Om man gillar orientering, utmaningar och klurigheter, att vara ute i naturen, att äta god mat men framförallt att vara tillsammans med hustrun och bästa barnen, barnbarnen, svärdöttrarna och broder då kan en 70-årsdag inte bli bättre än den jag fick vara med om igår. Vilken överraskning det blev och vilken minnesrik dag.

Det började på förmiddagen då jag och Gunilla vandrade längst ut på Halleberg till "predikstolen". Det är inte alltför ofta det blir en tur dit, kanske var det för 12-13 år sedan. Nåväl solen sken och himlen var klarblå och utsikten magnifik. Några JAS-plan passerade och naturligvis passade det bra att vid bergskanten simulera "jag kan flyga". Vi tog också en sväng till Ovandalen för att kolla eller rättare känna in doften av ramslök men den hade ännu inte gjort vårentré.

Det plingade till i mobilen, ett mess med bifogad filmsnutt. Det var barnbarnen som skickade ett påbud, en uppmaning, att byta om till oömma kläder och att packa ner extra varma plagg i ryggan. Jaha, då var det alltså något på gång. Gunilla visste inte mycket utan hade bara fått uppgiften att vara chaufför och assistent. 

Så bar det iväg söderut längs Göta älvdalen. Bit för bit kom det kartklipp på mobilen dit färden skull ställas. Vid varje plats började orienteringen in till en kontrollpunkt där uppgift skulle lösas. Temat var smaker på saker som jag gillar. Det började med Funlightsafter och sedan mörk choklad, italienska skinkor, ostar och italienska viner. Allt styrdes via mess och vid kontrollerna hade i förväg alla nödvändiga tillbehör placerats ut. Oj, vilket jobb det måste ha varit med att fixa allt detta. När Göta älv närmade sig slutet, eller är det början, inleddes tuff orientering i bitvis obanad terräng till en liten tjärn i Bohusbergen. 

Väl framme vid den lilla udden brakade det loss. Konfettibomb och födelsedagssång. Där stod hela gänget väl påpälsade för det var kyligt denna torsdagskväll. På stenhällen var läckerheter av italienskt stuk framdukat och det smakade bara så bra. Så följde en kul frågesport med 1950 som utgångspunkt. 

Skymningen smög på, ett gruppfoto med anmodat avstånd togs innan vandringen tillbaka till bilarna. Oj vilken höjdardag det blev denna 14:e maj!

Sju decennier ...

På dagen för 70 år sedan föddes jag strax före lunchtid på Betania-sjukhuset i Dundee, Sydafrika. Det var en svensk missionär som byggde anläggningen under 1930-talet. 

I ett brev från min far till min farfar, som jag hittat i gömmorna, berättas mer om dagen. Tydligen var förlossningen kritisk. Doktor Lloyd som kom från England lär ha sagt att det gällde livet för antingen modern eller barnet. Båda överlevde.

I mitt pass står det dock att jag är född i Uppsala. Här har den svenska byråkratin inte hängt med. Mina föräldrar arbetade för SKM som hade sitt huvudkontor i Uppsala och därför angavs detta som födelseort. 

Det dröjde ett drygt decennium innan familjens flytt till Sverige. Det var en stor omställning för en yngling som visserligen kunde prata svenska men hade engelska som vardagsspråk och var präglad av vit sydafrikansk kultur. Omställningen var också stor från tysk/engelsk internatskola med kadaverdisciplin till svensk grundskola och en mera avslappnad attityd.

När myndighetsåldern inträffade kunde ett val göras mellan att bli svensk eller sydafrikansk medborgare. Då fanns inte möjligheten att ha dubbla medborgarskap. Nu var det aldrig aktuellt med att bli sydafrikan på grund av den då rådande apartheidpolitiken. 

När jag var yngre betraktades en 70-åring som sanslöst gammalt. När orienteringskarriären inleddes i mitten på 60-talet var det väldigt få "gamlingar" som var med. Vilken kontrast det är i jämförelse med idag!

Har lite skräckfyllda minnesbilder av hur farföräldrar och andra jubilarer fotograferades sittande mitt i en hög av blombuketter. Oj, vad det andades gammalt, åldersstiget och till åren kommet.

Nu är jag själv där och det blir absolut inget sittande med blombuketter framför fötterna. Är överhuvudtaget inte så road av "jubileumsfödelsedagsfirande". När 50- och 60-årsdagarna uppmärksammades var det utomlands på en semesterort tillsammans med de allra närmaste. Så blir det inte i år. Det fanns planer men "coronan" satte stopp.

Så det har istället blivit digitala hej-, hurr- och hyllningar via mess, mejl och facetime. Tiderna förändras!

Som 70-åring har man också samlat på sig prylar och attiraljer så ett presentflöde har undanbetts förutom t-shirten ovan som Gunilla tycker är träffande/passande!

Nostalgilöp ...

För snart tio år sedan arrangerade klubben SM i stafett. Det var bråda dagar jag hade som tävlingsledare. Hann dock med att provspringa några av banorna. Men sedan SM har jag knappt varit i det västra området. Överhuvudtaget har terrängen där utnyttjas väldigt lite. Detta kanske beroende på att det inte är helt lättillgängligt och lämpligt för tävlingsarrangemang.

Men idag hände det. Veckans banor var förlagda dit och det var klart spännande och med stort intresse att åka dit och se hur terräng och karta gestaltade sig idag. Det blev en positiv upplevelse. Terrängen var inte så bushig som den brukar vara under andra halvåret. Kartan stämde bra, det var inte särskilt många förändringar. Dock krävs det en del uppdateringsjobb vad gäller nya stigar, hyggen och grönområden. 

Det blev ett gött löp i solsken och med blå himmel. Vilken kontrast från igår! Inga bommar eller andra misstag och det brukar alltid skapa en känsla av tillfredsställelse.

Usch och fy ...

Straffet kom direkt! Dristade mig till att denna förmiddag utmana vädergudarna och tillrättavisningen kom som en pisksnärt. Det som retade de allsmäktiga var tilltaget att förflytta vinterjackorna längst in i klädgarderoben nu när månaden heter maj. Det gör man inte ostraffat.

Redan vid cykelturen strax efter tolv kom den första påstötningen. Mörka moln drog in, vindarna blev intensiva, graderna drog sig ner mot en-två och så kom då det snöblandade hand i hand med haglet. Så mojnade det något, solen kom fram och himlen blev blå. Upp på hojarna igen för halvannan timmas tur i motvinden som var kylig. Precis hemkomna brakade det så loss igen. Klart värre än förmiddagen! Tog raka vägen till klädgarderoben, tog fram vinterjackorna och dessutom en tjock anorak med både fyllning och ytbeläggning som tål flera tusen "vattenpelare". Förhoppningsvis har detta effekt.

Jordbruk ...

Svågern erbjöd oss några rader i potatislandet. Nu är det ett antal år sedan jag avvecklade sejouren som potatisodlare. Konstaterande efter många år att slitet med att sätta ner knölarna, kupa, rensa bort ogräs etc. kostade mer kraft och möda än utfallet. Speciellt under midsommartider då livsmedelskedjorna körde med lockpriser på potatis typ 99 öre för ett kilo. 

Med detta som bakgrund förstår var och en att belackarna och tvivlarna väcktes till liv när det för någon vecka sedan stod klart att vi antog erbjudandet med att få ta några rader i anspråk.

Dagen idag inleddes med inköp av sättpotatis. Sedan bar det iväg till det nyfårade landet och 6-7 kilo sattes i jorden. Det var ju ingen större ansträngning. Nu återstår att se vilka som om några månader kan stoltsera och utbrista där-ser-ni eller vad-var-det-vi-sa.

Under sen eftermiddag ställdes färden till Skogsbo söder om Trollhättan. Där vankades korporientering för storkoncernen GKN. Huvudsakligen är det anställda som deltar men även andra hugade inbjuds. Drygt 40 löpare mötte upp. För första gången på länge användes SI-enheter och en resultatlista togs fram. Oj vad roligt det var att få "pipa" vid kontrollerna som småkidsen brukar säga. 

Det bjöds på en någorlunda bra karta men karttrycket var ingen höjdare med konstiga färger och allmänt halvtaskigt - men det funkade!

Utrensning ...

Vädret växlar. Igår sol, blå himmel och härligt uteväder. Idag grått, regn, blåst och härligt inneväder. Det blev en dag att ta itu med något som fanns uppsatt på fixa-till-någon-gång-listan. Det är inte ofta lusten finns att beta av saker på listan men idag hände det. Genom åren har metervis med kablage till datorer, skrivare och andra datatillbehör samlats på hög sannolikt med baktanken att de en vacker dag ska komma till användning. Så är det oftast inte vilket den ständigt växande högen av sladdar vittnar om.

Idag gjordes en sortering, bedömning och värdering av vad som ska behållas. När arbetet var överstökat var det bara ett litet fåtal som inte åkte i skräppåsen för vidare transport till "återvinningen". Ett gott jobb och nu återstår att se när nästa energiboost kommer som kanaliseras till att ta itu med den tidigare nämnda listan.

Löp och bad ...

Idag drog vi till Hawaii. Det är en stor  badplats strax väster om Stenungsund. Där mötte barn, barnbarn och svärdöttrar upp. Det handlade om orientering och bad på Stenungsön med Tjörnbron som ståtlig kuliss.

Veckans bana i regi av Stenungsunds OK stod först på programmet. Rejält kuperad terräng mötte man direkt efter startpunkten. 

Efter loppet väntade som sig bör när man är i närheten av saltvatten - krabbfiske! Med stor iver fixade den yngsta generationen ett antal krabbor i hinken. Man undrar hur många gånger dessa krabbor kommer att bli uppfiskade och sedan islängda igen de kommande månaderna. Bad stod också på agendan för en från den äldsta generationen och tre från den yngsta. Övriga hade förståndet, eller var det lättja, att avstå från det avsvalkande 12-gradiga vattnet. 

På klipphällen och med solen rakt i ansiktet satt det sedan gott med fika, tjöt och skratt. Oj, vilken lycka och ynnest det är för "gammfolket" med dessa två yngre generationer.

Tillit och misstro ...

Först trodde jag att jag hade hört fel när radionyheten kom. Dubbelkollade för säkerhets skull med en nyhetsflash i mobilen. Trippelkollade genom att läsa några tidningars webbupplagor. För att vara riktigt säker gjorde jag en kvadrupel, kollade alltså en fjärde gång i olika medier. Jo, det stämde och jag hade hört rätt!

Några storföretag sökte statligt permitteringsstöd samtidigt som man hade för avsikt att göra aktieutdelningar i miljardformat till sina ägare. Alltså ... man tänkte ta del av skattepengar från mig ... från dig ... från grannen ... från den dåligt betalda undersköterskan ... från alla andra och slussa dessa slantar till fickorna på de som hade aktier i företaget. 

Detta trots att regeringen, påhejade av oppositionen, några dagar tidigare med all tydlighet deklarerat: det ska vara glasklart för alla att man inte kan kombinera korttids­arbete med utdelningar!

Finansministern förtydligade det hela: får man pengar från skattebetalarna ska man inte kunna slussa det vidare rakt ut i fickorna på aktie­ägarna!

Man bara undrar ... lyssnade inte dessa VD:ar på vad som sas när krispaketet presenterades ... förstod man inte ... uppfattade man inte ... hajade man inte ... kopplade man inte ... insåg man inte situationens allvar? Jag vet inte, men någonstans har något falerat.

Nu agerade dock politikerna snabbt. Ett enigt finansutskott sa stopp och belägg. Chefen för Tillväxtverket kallades till riksdagen. Där fick hon klart för vad som gällde och ändrade snabbt myndighetens tidigare ställningstagande.

En stund senare kom ett meddelande från ett av storföretagen: vi respekterar Tillväxtverkets beslut och när de nu bedömer att bolag som betalat utdelning inte har rätt till stödet så drar vi till­baka vår ansökan.

Nu känner man tillit till regeringens tydliga och snabba agerande men tilliten till några storföretag har påtagligt minskat och misstron har ökat!

Diss och hiss ...

Uppåt tre mil på cyklarna blev det även denna soliga dag. Vi kollade in några områden nordväst om Vänersborg där vi inte haft någon orientering de senaste åren. Dock var det ingen höjdare. Nya hyggen och nya bushområden. Alltså tummen ner. 

Under sen eftermiddag stötte vi på klubbens yngre förmågor. Det var den sedvanliga torsdagsträningen. Vi noterade full fart och glada ansikten. Oj, vad viktigt det är att i dessa tider hålla igång med alternativa aktiviteter när alla tävlingar är inställda. Och oj vilken tur vi har som orienterare att möjligheterna ändå finns att kunna utöva vår idrott.

Spårbildning ...

Att cykla i terrängen är kul. Det är många som fastnat för den speciella sporten. I terrängen som ligger i direkt anslutning till den egna klubbens anläggning har det blivit allt fler spår. Detta har konsekvenser för orienteringssporten då kartorna måste uppdateras. Den senaste veckan har en sådan revidering av kartan gjorts. Det var uppåt tio kilometer med nya stigar av både större och mindre karaktär som nu har tillfogats kartan.

Det syns ganska tydligt på kartklippet var dessa drar fram. Många gånger ligger de parallellt med stigar som funnits där i decennier. Frågan är sedan hur länge de kommer att finnas. Kanske tröttnar cyklisterna när man farit fram längs samma led och vill ha nya utmaningar. Förmodligen kommer det ganska snart nya stråk och knixiga leder.

Terrängcykling ...

Det blev dryga tre mil på cyklarna idag. Underlaget växlade mellan lättrampade asfaltsvägar till grusiga stråk och smala steniga stigar. Det sistnämnda på Hunneberg där vi  trampade på i de inre delarna av bergsplatån.

Vi mötte en och annan vandrare och växlade också några ord med en ny stugägare. Han hade köpt ett nedgånget torpställe av Sveaskog som just nu avyttrar stora delar av sitt fastighetsbestånd. Nu handlar det inte om några storslagna byggnader utan om allt från ruckel till någorlunda beboeligt. Vad vi förstår var det inte bara att köpa utan myndigheter typ länsstyrelsen hade åsikter om både det ena och det andra.

Det var förhållandevis torrt på mossar och över vattendrag så terrängcyklingen fungerade utan alltför mycket slit och vedermödor. Vattentempraturen höjs med någon grad var tredje-fjärde dag så där vilket lockar en och annan fast inte många.

Ytterligare en skön dag kan noteras och återigen görs konstaterandet att man behöver inte åka runt halva jordklotet för att få sköna upplevelser.

Märkligt ...

Häromdagen gjordes ett besök på Gipenäs vid vägs ände väster om Hjärtum. Klubbstugan som i år har varit på plats i hela 70 år. Man undrar så där lite grann vilka var tankarna och visionen när man fattade beslutet om att uppföra en stuga långt borta från ära och redlighet som det brukar uttryckas. Vilka var förhoppningarna och framtidsdrömmarna? Då, för sjuttio år sedan, var det inte helt lätt att ta sig dit. Alla hade inte bil, vägen var grusad och den sista biten in till stugan handlade om en liten skogsstig. Hur många besök gjordes per år? Var det mödan värd när man nu kan göra en flera decenniers tillbakablick?

Idag är Gipenäs inte längre någon gemensam samlingsplats eller utgångspunkt för verksamheten. Det var förresten många, många år sedan den överhuvudtaget hade en sådan funktion. Men huset står kvar och den vårdas med omsorg och engagemang. Framförallt är det den "äldreäldre" generationen som bemödar sig för att undvika att den förfaller. 

När man bygger klubbanläggningar idag är utgångspunkten en helt annan. De ligger nära bebyggelse och de är lättillgängliga. Vilken kursändring! Egentligen borde det vara tvärtom när man hör människors längtan efter lugn, ro, avskildhet och önskemål att komma bort från tätortens och stadens puls. Riktigt märkligt egentligen!

Tiden var inne ...

För drygt två veckor sedan spanade vi efter gullvivor och trift på Ramsvikslandet. Jodå, vi såg några små men bestämde att om fjorton dagar gör vi ett återbesök. Återbesöket gjordes idag då vår spanare Gunnar B. messade och meddelade att nu var tiden inne. Dessutom var vädret bara så bra med sol, goa grader och vindstilla. 

Turen ut till kustbandet blev en höjdare och både gullvivorna och triften visade upp sig från sina bästa sidor. Vi var inte ensamma på de kala berghällarna. Många syntes vandra omkring eller så intog man sitt fika. Dock handlade det aldrig om närkontakt och det var överhuvudtaget långt ifrån någon som helst form av trängsel.

Medhavd lunch intogs sittande med en stengärdsgård som ryggstöd och där förblev vi sittande i närmare två timmar. En dag med mening behöver inte alltid handla om orientering!

Vår på väg ...

Visst är våren här nu. Idag kollade vi in naturen vid foten av Hallebergs västsida. Ett naturskyddat område som verkligen hade god ”chi” för att använda ett österländskt uttryck. Hela området andades välbehag denna soliga men ändå lite kyliga majdag.

Platsen har anor sedan urminnes tider men även senare år (nåja) har platsen varit omtyckt. På den stora ensamma stenen som bara ligger där utslängd på det öppna fältet kan man tyda att KFUM hade ett scoutläger här under pingsten 1927. Undrar om det var lika behagligt då för nästan hundra år sedan?

Majpremiär ...

I över 50 år har första dagen i maj alltid avsatts för en orienteringstävling. Idag blev det ingen tävling men ändå orientering. Min ”moderklubb” OK Gipen, där jag fortfarande är medlem, inbjöd till Veckans banor vid det gamla klubbtorpet och klubbstugan Delsbo och Gipenäs. Platsen ligger vid vägs ände i den brutalt kuperade och vresiga terrängen väster om Hjärtum. Under tonårs- och ungdomsåren tillbringades en hel del tid där för träning och andra mer eller mindre vilda upptåg varav det mesta är preskriberat nu.

Vi hade stämt träff med äldsta sonen med familj för att ta oss an den utmanande terrängen. Kartan över området har sett sina bästa dagar och med det i minnet var det bara att ge sig i kast med forceringen över risiga områden, slå sig igenom bush och buskar samt klättra och krypa uppför branter. 

Äldsta barnbarnet valde den långa svåra banan och han fick en tuff upplevelse. Det blev en kolossalbom och han var helt ”lost” i ett riktigt vildmarksbetonat parti. Men han krigade på ... gav sig den på att inte vika ner sig och bryta loppet ... och han grejade det. Måste säga att jag imponerades av hans attityd ... when things get going tough, the tough ones get going!