På många ställen längs bohuskusten finns lämningar efter stenbrott. Gårdagens orienteringsbegivenhet bekräftade detta. Strax norr om Lysekil var veckans banor förlagda i huvudsakligen flack men mycket stenrik terräng. Dock var det utmanande orientering bland klippblock, buskiga partier och diffusa höjdområden.
Efter loppet bar det iväg till Pinneviksbadet. Vindarna låg på och vita gäss var frekventa men det hindrade inte Gunilla och två barnbarn från att bada. Viss diskussion rådde om vad som ska definieras som bad men något slutgiltigt ställningstagande gjordes inte.
En bergsskreva söktes upp dit vindarna inte nådde och där intogs fikat. Som vanligt brukar det sitta riktigt bra efter ett orienteringslopp.
Hela proceduren påminner mycket om hur det är när inte restriktioner och begränsningar råder: halvannan timmas resa till ett skogsområde ... ombyte och påtagning av metalldubbskor ... jogg iväg till start och så iväg ... väl i mål ombyte och på med varma kläder ... fika och eftersnack ... åsså resa hem igen. Men trots detta finns längtan efter att det ska vara "på riktigt".
