Idag blev det återigen samling vid badplatsen Hawaii utanför Stenungsund för orientering. Bästa barnbarnen och deras föräldrar mötte upp i det soliga och sköna vädret. Först på programmet stod Veckans banor och detta i den tufft kuperade terrängen med många branter. Kartan var ingen höjdare vilket naturligtvis utmanade det orienteringstekniska momentet. Nåväl, väl i mål väntade salta böljor som nu hade uppnått acceptabla plusgrader. Dock blev det inte någon längre simtur utan mer det som benämns dopp.
Efteråt kändes det bara så skönt att inta fika av olika slag samt avkopplande eftersnack och tjöt.
Fler orienterare hade sökt sig till arrangemanget och bohuskusten. Överhörde på avstånd en del av samtalen. Det kretsade mycket kring hur orienteringstävlingar skulle kunna läggas upp utifrån de restriktioner och påbud som finns. Känner igen samtalen med de jag själv har med andra orienterare.
Svenska Orienteringsförbundet och de lokala distriktsförbunden är förvånansvärt passiva, tysta och avvaktande vad gäller att föreslå/rekommendera system och modeller för alternativa tävlingsupplägg. Märkligt med denna handlingsförlamning. Man verkar vara mera bekymrad om ekonomin och vad som krävs för att säkerställa anställdas typ handläggare, konsulenter, administratörer, assistenter, chefer och kvartsbasars situation.
Det slutar förmodligen med att vi klubbar på lokal och regional själva får skapa manualer och handböcker. Det är inte en särskilt svår uppgift. Det är bara att anpassa och säkerställa så att samlingsplatser, starter, mål, resultatgivning etc harmonierar med myndigheternas påbud; skapa inga folksamlingar, undvik närkontakt och håll avstånd!
