Idag fyller Gunillas mamma, min svärmor, hela 90 år. Numera är hemvisten ett äldreboende där hon tycks trivas alldeles ordentligt bra. Numera sviker närminnet henne men det hindrar henne inte från att knäcka de allra svåraste korsorden.
Svärmödrar brukar i filmer och i serie- och skämtteckningar framställas som elaka och osympatiska. Relationen till svärmor tillhör en av de mest omtalade och spänningsfyllda släktskapsrelationerna i skämthistorier och nidvisor. Det brukar vara förknippat med osämja, schismer och fejder.
Under de omkring 45 åren jag känt Gertrud har jag aldrig upplevt den minsta friktion eller motsättning. Istället har det handlat om välvilja och älskvärdhet. Hon är väldigt ödmjuk, utstålar värme, klagar aldrig (möjligtvis om gröten är för lite saltad) och har lätt till skratt.
En toppensvärmor helt enkelt!
Det blir inget större firande denna jubileumsdag då pandemirestriktioner förhindrar det mesta. Men ja-må-hon-leva utanför rumsfönstret blir det och blommor, trisslotter och choklad från barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
