Alla bröllopsdagar har ett namn, och enligt gammal tradition ska mannen ge sin kvinna en gåva av just detta material. Så idag var det bara att logga in på "Bröllopsguiden" och kolla vad som gäller. Fingret letar sig igenom årsdagarna. En del lite underliga, men för all del "billiga" alternativ typ papper (2 år), masonit (28 år) eller gnejs (33 år).
I rutan "Antal år som gifta" markeras 44 och vips står det "Nickel". Det låter ju inte så upphetsande eller attraktivt med detta grundämne som har det kemiska tecknet Ni och atomnummer 28. Man ska dock passa sig för smycken och andra kroppsprydnader som innehåller ämnet då allergirisken är hög. Alltså ... inte helt lätt att då hitta en gåva av just detta material. Det skulle möjligtvis vara ett NIMH-batteri som är en typ av återuppladdningsbart kraftpaket. Dock känns det inte så storslaget när något stort ska firas och celebreras.
Denna dag är det 44 år sedan det var bröllop på lördagseftermiddagen i Mölndals kyrka. Det var ett drygt år efter första mötet, mer betänketid behövdes inte. Ett möte genom Annelies försorg, en klubbkompis sedan tonåren som då var Gunillas jobbarkompis. Så det var genom orienteringssporten vi träffades, i slutet på november 1975 på OK Gipens årsfest i Åsbräcka Bygdegård. Några månader senare sprang Gunilla sin första orienteringstävling och på den vägen är det.
Mycket har hänt sedan dess. Massor av härliga och kul upplevelser. Många resor runt om i världen. Boende i Lilla Edet, Tibro och Vänersborg. Jonas och Martin som hittat mysiga och driftiga tjejer och fyra barnbarn som är på hugget. Vilken tur jag hade som träffade världens toppentjej!
Det blev inget nickel utan istället en bukett med brudens favorit - tulpaner!
