Kommunmotstånd ...

I dagarna har Vänersborgs SK fått en ny och uppdaterad karta specialframtagen för sprintorientering och skolverksamhet. Vi kontrakterade Carl-Henry Andersson och han har under årets första månader traskat upp och ner på gatorna och i skogsdungarna vid Onsjö. 

Kartan har kostat klubben omkring kr 50 000:-. Tyvärr är inte Vänersborgs kommun särskilt välvilligt inställda till friluftsaktiviteter typ orientering. Vi får betala allt själva trots att skolorna utan kostnad kan och får använda kartorna i sin undervisning . En stor skillnad i jämförelse med närliggande kommuner. Där ger man bidrag till och stöttar kartframtagning då man upptäckt att detta gynnar och utvecklar motions- och friluftsverksamheter för många olika ålderskategorier.

Det är ett märkligt agerande och det är svårt att härleda om motståndet och avogheten ligger på den politiska nivån eller om det är tjänstemannabeslut. Det lutar åt det senare. Vi bad om möjligheten att utnyttja kommunens grundkartor som underlag och detta utan kostnad på samma sätt som i andra kommuner. Men svaret blev ett absolut nej, möjligtvis skulle vi kunna köpa ett begränsat underlag för KR. 40 000:-. Efter många samtal/påtryckningar/vädjanden gick den ansvarige tjänstekvinnan med på att vi fick materialet för 2500:-. Det som förvånar är att kommunanställda tillåts köpslå på detta sätt.

Nu är i alla fall kartan framtagen och möjliggör framtida arrangemang av både tränings- som tävlingskaraktär.

OL och fågelkoll ...

Kom ihåg! Hur väl vi lyckas skydda oss från Covid-19 beror på att var och en tar ansvar och följer de instruktioner som ges. Stanna hemma vid minsta symtom på att du inte är riktigt frisk. Se till att hålla avstånd överallt på tävlingsplatsen, vid anmälan, vid start och vid målstämpling.

Så löd förmaningen inför dagens veteranorientering i Skaraborg. Vi samlades vid Axvall mellan Skara och Skövde till en mycket välarrangerad tillställning. Coronasäkrat in i minsta detalj med nästan fyra timmars startdjup för de 170 deltagarna som mötte upp denna soliga med småkyliga dag.

Efter loppet blev det fågelspaning. Nu tillhör vi inte ornitologernas skara men är man i närheten av Hornborgarsjön är ett besök där ett måste. Tranorna var försvunna och har dragit norrut men det fanns många andra arter på plats. En initierad fågelskådare med exklusiv tubkikare meddelade att ett 30-tal olika sorter hade spanats in under förmiddagen.

Idrottsfajt ...

43 av 70 specialidrottsförbund föreslås få sänkt statligt stöd nästa år. Detta samtidigt som Riksidrottsförbundet anställer fler och expanderar. 

Jag känner igen kritiken och synpunkterna från tiden när jag själv var anställd på riksnivå. Det ligger naturligtvis mycket berättigade synpunkter från Idrottsförbunden men samtidigt sätter man sig själv i den situation som man nu värjer sig för. 

På stämmor och förbundsmöten finns det en lust och ambition att utveckla saker och ting samt förbättra och reformera både det ena och andra. Problemet är bara att de flesta insatser och ambitioner kostar pengar. Men på ett årsmöte är det så lätt att bli euforisk och upprymd och då föreslå och rösta igenom åtgärder utan att behöva fundera på konsekvenserna. 

Dessutom finns det en tendens att bidragsgivaren (= staten) i allt större utsträckning vill styra och öronmärka slantarna. Detta både på gott och ont. En stor del av de ökande administrativa kostnaderna inom Riksidrottsförbundet uppstår i projekt som är "beställningsjobb" från staten. 

Alltså, inte så konstigt att idrottens överbyggnad börja strida och slåss om sekinerna och har synpunkter på fördelningen - när krubban börjar sina bits hästarna, säger det gamla ordspråket!

Trist, trist ...

Idag har de södra delarna av Hunneberg utforskats. Visst har vi dragit förbi där någon gång i samband med en orienteringstävling men idag var det promenadtempo. "Naturpasset" hade placerat några kontroller i ett bitvis rejält stenigt område. Terrängen uppe på Halle- och Hunneberg är egentligen enahanda och trist. Det är flackt, pinnigt och sankmarkerna avlöser varandra. Dock kan man stöta på en annan sevärdhet. Förutom en och annan nyutslagen blåsippa kollade vi in länets högsta gran som lär vara 130 år. Med årens rätt var den inte så särskilt ståtlig längre. Barren lyste med sin frånvaro och bäst-före-datumet var passerat av utseendet att döma.

På väg hem kom bilradion med de trista pandeminyheterna för dagen. Trots en intensifierad vaccinering är smittotal och belastning på sjukvården hög. Dessutom döms Sveriges coronastrategi ut av grannlandet Norge. Och så måste Carola dra sig ur Lets dance på grund av skada. Det är mycket tristheter som levereras!

Hiss eller diss ...

Igår avgjordes för första gången SM i knock-out-orientering. Förebilden är längdskidåkarnas sprintupplägg. Gissar att pådrivarna hoppas och tror att det över tid ska generera tv-tittare, öka de monetära strömmarna och göra orientering mediaspektakulär.

Kollade in TV-sändningen från premiärtävlingen i ett kylslaget vårväder med snöflingor i luften. Det var en bra ansats men det krävs en hel del utvecklingsarbete för att skapa attraktivitet. GPS-uppföljning i alla ära men tyvärr hänger tekniken ännu inte med. 

Som TV-tittare vill man också ha kartan till hands för att kunna få en uppfattning om banan. Nu verkade det mest som ett terränglopp i urban miljö med lite orienteringsinslag och detta av det lättare slaget. Undrar om man inte skulle kunna snäppa upp nivån något genom att ha fyra-fem kontroller någonstans på banan som fick tas i valfri ordning. Detta skulle kunna inbjuda till fler enskilda initiativ och utbrytningar.

Redan om några veckor testas disciplinen på nytt när EM avgörs i Neuchatel, Schweiz. Det ska bli spännande att följa upplägget och utfallet. Blir det hiss eller diss för denna nya disciplin?

Två löp ...

Helgen bjöd på två orienteringar i Mölndal och i Sjuntorp. Den förra samlade närmare 600 deltagare vilket kan förklaras med närheten till Göteborg. I den vresiga terrängen runt Sjuntorp var det inte lika många deltagare. Dock är skogen relativt lättframkomlig denna tid på året innan bushig växtlighet tar över under sommarmånaderna. 

De två äldsta barnbarnen var på träningsdag i Skaraborg. Distriktsförbundet anordnade ytterligare en sammankomst på utmanande banor. Ett bra initiativ!

Under veckan blir det premiär för ungdomarnas träningsserie i närområdet. Det blir lite tävlingslikt fast utspritt på två kvällar och med olika "slottider" för klubbarna. Varje klubb får själva svara för kopiering av kartor och i övrigt är få funktionärer inblandade. Allt för att undvika trängsel och närkontakt.

Vad väntar ...

Inget är nytt under solen ... jag tänker på padel som fått sitt stora genomslag i Sverige sedan några år tillbaka. Ett kul spel som är lätt att komma igång med och passar olika åldersgrupper, både yngre och äldre.

Under mina första skolår på internatskolan i Harburg, Sydafrika, var idrott en viktig del. Förutom rugby, landhockey och friidrott var paddletennis en del av utbudet. Det var egentligen en kopia av tennis fast med en betydligt mindre plan. Man spelade med vanliga tennisbollar men racketen var kortskaftad och av trä, typ som ett förstorat pingisrack. Drar mig till minnes av man fick tillverka sitt eget rack under några träslöjdstimmar. Reglerna var i stort desamma som vanlig tennis fast man hade bara en chans att serva.

Har genom åren, på resor runt om i världen, sett många olika varianter av tennis med olika planstorlekar och olika racketer. Alltså, egentligen inte så konstigt att dagens padel har uppstått. Mera intressant är att det just nu formligen exploderar. Det beror till stor del på att det är kommersiella aktörer som driver utvecklingen och inte traditionell föreningsidrott.

Men som sagt ... inget är nytt under solen ... vilka lekar/spel blir morgondagens stora fluga?

Vårspaning ...

Ömsom vår och ömsom vinter. Så ungefär skulle man vilja karaktärisera årstiden just nu. Det växlar från dag till dag och det med besked. Klädstället är överbelamrat. Det krävs både att ha dunjackan tillgänglig men också den supertunna vindjackan. Utomhus och till skogs får man verkligen leta efter vårtecken. Igår fångade vi i alla fall in sippor av två slag samt ett tranpar som rastade på sin väg norrut.

Under gårdagskvällen var det behagligt med grader över tio och skönt löpväder. På agendan stod det orientering hos grannklubben Främmestads IK. Knappt 30-talet löpsugna dök upp vid "Älgdammen" i Skaraborgsskogen. Där bjöds det på terräng som inte tidigare hade karterats för orientering. Ett flackt och detaljrikt område med utmanande orientering. Kul!

Ännu en buff ...

Strax efter lunchtid kom påbudet från regering och FHM. Det blir inga lättnader vad gäller restriktioner och inskränkningar. Gällande bestämmelser förlängs till den 17:e maj. Trist ... javisst men inte oväntat och inte överraskande. Håll i och håll ut budskapet har nu förstärkts med "bit ihop”. Allt naturligtvis helt nödvändigt med tanke på smittspridningen och den höga belastningen på sjukvården.

Nu gäller det att i olika sammanhang fortsätta med att hålla i och hålla ut. Skogssporten har ovanligt goda förutsättningar att leva efter detta motto. Utbudet av "coronasäkrade" arrangemang är stort. Men det krävs det där lilla extra för att tycka det är kul och utmanande att "bita ihop”. Detta gäller inte minst för barn- och tonårsgenerationen. I den egna klubben har vi trott mycket på små extra stimulanser som "grädde på moset". Under påskhelgen och påsklovet fick alla som deltog i minst fyra arrangemang en buff. Så nu har buffsamlingarna utökats med en ny variant:

Hugskott igen ...

Med jämna mellanrum poppar företeelsen upp, idén om att skapa en "superliga" inom någon idrott och då oftast inom fotbollen. Det händer ungefär vart 10-12:e år om jag gör en tillbakablick. Bevekelsegrunden är mycket enkel. Det handlar om förhoppningen att säkra mera pengar till en mindre exklusiv skara alltså en form av girighet och roffa-åt-sig-mentalitet. Reaktionen från supporters och anhängare brukar vara en stor tumme ner och projektet slängs på soptippen. 

Agerandet visar tydligt vad som händer när olika förhållningssätt krockar, det kommersiella och det ideella/folkrörelsebaserade. I den förra är medlet idrotten och målet att tjäna pengar. I det senare är det tvärtom, målet är idrott med allt som därtill hör och medlet för detta är pengar och resurser av olika slag. Det är märkligt att företrädare inte förstår eller har lärt sig denna logik. Fingertoppskänslan verkar också vara obefintlig.

Nu lär det inte bli något av det senaste utspelet inom den europeiska toppfotbollen. Motkraften blev minst sagt stor och riskkapitalisterna drog sig snabbt tillbaka. Men, men vänta några år, då kommer vi återigen få höra om tankar att inrätta en super-duper-liga!

Inställt ...

Så har då också Gunilla blivit sprutad. Plötsligt på morgonen visade det sig att det fanns möjlighet på NÄL-sjukhuset så det fanns ingen tvekan. Om några veckor blir det spruta #2 och kampen hårdnar verkligen om vad som kommer först, den i januari beställda soffan eller andra skjutet.

Under eftermiddagen kom beskedet som anats men som inte meddelats förrän idag; O-Ringen ställs in även detta år. Trist, trist men naturligtvis fanns inget annat alternativ. Samtidigt kom nya rapporter om pandemin och det var dystra besked. Smittspridningen eskalerar och varslar om ytterligare en sommar med restriktioner och begränsningar av olika slag. Usch och fy!

Första sprutan ...

Idag kördes sprutan in ... den med första dosen av anti-covid-droppar. Genom åren har det blivit många, många vaccinationer. Detta särskilt under vistelsen på södra halvklotet. Det var sprutor mot allt möjligt. Som barn var det inte roligt med dessa sprutor. Sprutorna var på den tiden minst sagt stora och det verkade som om nålarna alltid var överdimensionerade ... och ont gjorde det. Idag var det en liten behändig plastmanick av engångskaraktär med fin nål. 

Mycket har tyckts, sagts och åsiktas om vad gäller det pågående vaccinationsprogrammet. Har naturligtvis tagit del av alla vittnesmål och skillnader mellan olika regioner men även inom dessa. Emellanåt verkar saker och ting underliga och besynnerliga. Själv har jag förvånats över den omständiga rutinen att bli kallad och att boka tid. Det var inte som jag trodde att man kunde gå in på en hemsida, klicka i några rutor och så var allt klart typ som när man beställer tid för däckbyte. Nej, det var telefonsamtal, långt sådant och väntan. Ett tanke for genom huvudet, hur ska det bli vid själva vaccineringstillfället?

Parkerade på NÄL efter att följt de oranga anvisningssklytarna. Steg in genom dörren och där började själva proceduren. Det var så proffsigt upplagt med en mycket genomtänkt logistik - det var så imponerande! Mina förutfattade tankar om oreda och dålig ordning kom verkligen på skam ... SKÄMS säger jag till mig själv!

Nu är det bara att hoppas att en skyddande effekt blir resultatet men det tar tid. Om sex veckor blir det stick #2 och tills dess gäller fortsatt försiktighet, hålla avstånd och undvika trängsel!

Vårkänsla ...

Efter dagens orientering långt in i skogen sydväst om Lilla Edet blev det några timmar vid sjökanten. Solen sken och graderna var över tio. Vindarna var lugna så det var ingen brådska med hemfärden.

De äldsta barnbarnen drog till Ulricehamn där västgötadistriktet hade en träningsdag för ungdomar. Varje klubb hade sin ”slottid” på den speciallagda banan för att undvika närkontakt och trängsel. 

Det är så bra att juniorerna får känna på olika terrängtyper och då också förstå hur orienteringstekniken måste anpassas.

Fördel sprutan ...

I onsdags och torsdags stod det "Veckans banor" på programmet. Det handlade dels om ett lopp strax utanför Uddevalla samt ett i skogsdungarna öster om Grästorp. Tuff bohusterräng respektive lättlöpt skaraborgsskog.  Detta följdes upp under fredagen med ett 15-tal kontroller på Hunneberg i aktiviteten Naturpasset - ibland måste man göra något annorlunda! 😂 

Solen sken och den halvannan timman för fikapaus vid sjökanten var riktigt skön.

Under tidig förmiddag blev det också klart att sprutan tog en klar ledning före soffan i kampen om vad som kommer först. (Läs gårdagens blogginlägg så hajar du). 

Den första anti-covid-sprutan ska stickas in i överarmen på måndag, dock inte på Gunilla. Nu ska man inte ropa hej innan bäcken är överhoppad som det gamla ordspråket säger. Beredskapen för nya budskap och alternativa påbud är hög. Dessutom lär det dröja ytterligare någon vecka innan Gunilla får chansen. Alltså ... fortfarande pågår en kamp på upploppet mellan sprutan och soffan även om den förra nu tagit ett rejält grepp om händelserna. Men man vet aldrig om möbelsnickarna jobbar helg och kommer ikapp. Nu väntar vi in helgen som enligt väder-förstå-sig-påarna ska bli riktigt fin.

Vad vinner?

Vadslagning pågår i vårt tvåpersonershushåll.Vad kommer först? Blir det den nya specialbeställda soffan eller två sprutor med anti-covid-vaccin. Strax efter årsskiftet beställdes soffan och ungefär samtidigt kom beskedet att nu sätter vaccineringarna igång. 

Sedan dess har justeringar och förändringar gjorts. Spänningen ökar nu för varje dag. Kommer vi sitta i den nya soffan och vänta på att bli uppringda av Närhälsan eller är vi färdigsprutade när soffan bärs in i lägenheten?

Initialt var det ingen match. Soffan hade inte en chans. Men med tiden har en omställning skett och nu är det en öppen och oviss fråga. Oddsen och förutsättningarna varierar och förändras dagligen.

Noterar att om vi hade bott i en kommun belägen bara ett par mil öster om Vänersborg hade det inte blivit någon match. Där ligger man långt före den egna kommunen vad gäller vaccinationsfaserna och 65+ får nu sitt första stick.

En annan problematik har också dykt upp som inte handlar om soffan utan bara om injektionen. När det blev klart att vaccin var på gång sa jag: nu går jag inte till frisören förrän jag fått mina stick! Det börjar bli problematisk nu med yviga och långa strån. Räddningen har varit det kylslagna vädret som krävt mössa på och med det har hår och en och annan lock hållits på plats. 

Nåväl, spänningen håller i sig och dagsnoteringen och prognosen denna torsdag är en liten fördel för sprutan ... 😉

Skadesamtal ...

Dagen idag var en solskensdag. De senaste dygnens vidriga väder var ny utbytt till behagliga förhållanden. Onsdag brukar vara veteranorienteringens dag för 3-stadsområdet. Samma sak idag fast i formen av veckans banor vid Bjursjön i Uddevalla.

Efter loppet var det fikasamling på avstånd utomhus. Dagens spörsmål handlade om skador och defekter, ett inte helt ovanligt samtalsämne när ärrade orienterare runt 70-strecket kommer samman. Denna dag inriktades analyserna och vittnesmålen om knäskador. Några repliker som fångades upp och leder till tankar om både det ena och andra:

- Besöker man tio olika ortopeder får man tio olika diagnoser!

- Läkaren gick in i knät och konstaterade: du hade rätt att det var menisken som orsakade smärtan och inte ledbandet som jag trodde!

- Min doktor flyttade upp glasögonen i pannan, tittade på knät, frågade hur gammal jag var och fastslog: det är artros!

- Det borde finnas starkare värktabletter så att man kan springa obehindrat!

När skade- och sjukdomssnacket var avklarat handlade det om kommande övningar; vilka alternativ finns i närtid och vilka har tidtagning med sportident. En inventering gjordes och någon meddelade att nu har också Hitta ut-arrangemangen kommit igång. Så bra konstaterade den samlade skaran, det är inte så dumt att göra något annorlunda ibland ... 😂🤪🤣

Färdigpåskat ...

Nu är påsken med alla helgdagar och skollovsdagar över. De senaste tio-tolv dagarna har varit fyllda med orientering dels eget utövande men också av att fixa arrangemang. Konstaterar än en gång att det är många olika saker som ska göras och samordnas.

Utfallet har varit positivt och positiva omdömen har framförts i mejl och sms:

De tre nybörjarbanorna i VSK:s regi var suveräna, bra banor med lagom svårighet i bra områden.

Tack för dessa utmaningar med lite priser.  Funkar alldeles utmärkt på våra barn framförallt tjejerna. Annars tappar de lätt motivationen.

Tack för flera roliga banor och motiverande pristävling 🤩

Hej, tack för en fin och klurig bana!

Perfekt, framtidens alternativa tävlingskoncept. Funkar jättebra. Tack!

För första gången testade vi att ha Sportident utan funktionärer och av typen "självservering".  Vi fick en hint och ett tips för några veckor sedan om metoden som klurats fram av tävlingskonkurrenten Torbjörn W. Tillsammans med den egna klubbens SI-expert, Jesper S, anpassades och programmerades vår utrustning. Det var med stor spänning under söndagskvällen då vår avläsningsenhet tömdes och sluttider samt sträcktider togs fram. Det fungerade!  Det blir en fortsättning vid kommande arrangemang så länge pandemin pågår men kommer även användes när allt är som vanligt igen. 

Under gårdagen var vädergudarna återigen riktigt elaka och vresiga. Usch och fy vilket väder de bjöd på. Det hindrade inte de två äldsta barnbarn att föreslå en tur till Torslanda strax väster om Göteborg. Där väntade tuffa banor i detaljrik och strapatsrik terräng. Min uppgift var att "skugga" barnbarn #2 på en för honom utmanade bana. Om några månader fyller han tretton och jag kan nu bara konstatera att jag inte löpmässigt hänger med honom längre. Det fungerar än så länge att hålla hans fart i orienteringstekniskt krävande avsnitt då han är tvungen att slå av på farten. Men ju skickligare han blir så desto högre blir löpfarten och då hamnar jag obönhörligen rejält på efterkälken - tungt men bara att inse och acceptera!

Under loppet passade också vädergudarna på att servera snöglopp och stundtals stora snöflingor. Det är tufft att vara orienterare men inte det minsta gny, stön eller gnäll hördes från juniorerna. Tvärtom kände de både nöje och förnöjsamhet av eftersnacket att döma. 

Tufft och svårt ...

Igår busade vädret på för fulla muggar. Det sägs att vindarna friskade på med 20 m/sek. Oj vad det blåste och vi undrade hur det skulle gå med vårt orienteringsarrangemang. Oron var obefogad. Idag har solen stålat från klarblå himmel om än med bara 7-8 värmegrader. Dock idealiskt för skogslöp. 

Vårt coronasäkrade arrangemang med obemannat sekretariat och "självservering" tycks ha fungerat bra. Nyfikenheten är dock stor när avläsningsenheten imorgon kväll ska laddas upp till datorn. Kommer alla sträcktider och sluttider finnas med? Ett gott utfall blir i så fall normgivande för fortsatta arrangemang oavsett om det är pandemitider eller inte.

Båda barnfamiljerna var på plats vid klubbanläggningen och fick ta itu med banor som betraktades som både tuffa och svåra. Terrängen vid Vänerns sydvästra kant är bitvis riktigt kuperad och detaljrik.

Frågetecken ...

Ibland blir man förundrad när man på morgonkvisten plöjer igenom tidningar. I lokalbladet TTELA denna fredag berättas det att en lokal klubb varit riktigt storsinta. Man har beslutat att betala tillbaka totalt 100 000 kronor till sina lag. På en av sportens helsidor speglas och uppmärksammas detta agerande som något alldeles speciellt och hedervärt. Klubbens ordförande hävdar: vi tror verkligen att det här är rätt! Han fortsätter: vill vi ha engagerade medlemmar och ungdomar så måste vi också kunna ge tillbaka!

Med förbehållet att artikeln inte är helt korrekt, att någon blivit felciterad eller att missuppfattning råder finns det ändå anledning att höja på ögonbrynen. Vadå betala tillbaka? Vem betalar tillbaka? Vad skulle pengarna annars ha använts till?

Tycker mig läsa in att man blandar ihop styrsystem som råder i olika världar. Man blandar ihop regelverk och praxis som råder för exempelvis kommersiella aktörer typ företag, offentlig sektor och ideella föreningar.  Nedanstående tabell är en enkel jämförelse mellan dessa organisationsformer med avseende på mål, medel och styrning.

I skenet av detta känns det något märkligt att den berörda klubbledningen har attityden "att ge tillbaka till medlemmarna". Min fundering: vad ska man annars göra och vad finns det överhuvudtaget för andra handlingsalternativ?

De som valts att ingå i en ideell föreningsstyrelse har fått medlemmarnas förtroende att leda verksamheten. Det innebär inte att man "äger" föreningens pengar och tillgångar. Följaktligen kan man då inte heller betrakta sig som storsinta, ädelmodiga eller generösa på något sätt. 

Det var ett märkligt synsätt som tidningen valde att återge och spegla utan den minsta ifrågasättande invändning eller nyfiken undran.

Skogsdag ...

Det blev många timmar i två olika skogsområden idag. Under förmiddagen handlade det om utplacering av kontrollställningar och SI-enheter inför kommande veckans banor. Det blir omväxlande banor med både flack som rejält kuperade avsnitt. Från några kontroller är utsikten magnifik över Vänerns sydvästra del. 

Under eftermiddagen mötte vi upp äldsta barnfamiljen djupt inne i Hjärtumsskogen mellan Lilla Edet och Trollhättan. Vid det gamla torpet Delsbo är terrängen rejält kuperad och av genuin vildmarkskaraktär. Jag "skuggade" barnbarn #2 och blev så imponerad av hans orientering. Oj, vad han har utvecklats och lärt sig. Kul att se att träning och övning ger effekt!

Alternativt arrangemang ...

Kommande helg skulle den egna klubben ha arrangerat en tävling. Tyvärr satte pandemin stopp. Har haft ansvaret för de omkring 50 banorna men dessa läggs nu i "malpåse" och kan förhoppningsvis användas vid ett senare tillfälle. Istället kommer vi att erbjuda Veckans banor med möjlighet till tidtagning för att ändå kunna erbjuda så tävlingslika förutsättningar som möjligt.

Påskfinal ...

- Nu är jag lika trött som efter alla andra påskar genom åren, hävdar hustrun under sen eftermiddag på annandagen. Traditionen har alltid varit att springa fem tävlingar och så blev det också denna påsk i form av Veckans banor. Denna sista påskdag utmanades vi av tuff bohusterräng strax utanför Uddevalla. Det var kuperat och tunglöpt och dessutom rejält utmanande vad gäller det orienteringstekniska.

Äldsta barnfamiljen var också på plats i solen men kalla isvindar förkortade rejält eftersnacket. Nu väntar en tajt vecka med ytterligare orienteringar men också jobb med klubbens arrangemang kommande veckoslut. Tanken var ursprungligen att det skulle bli en stortävling men pandemin reducerade det hela till Veckans banor.

Påsken fortskrider ...

Ytterligare två påskdagar är avverkade och med det ytterligare två orienteringsdagar i Hestrafors samt strax utanför Skara. Terrängtyperna varierade. På påskaftonen var det brutal kupering som gällde i en mycket stenbunden skog. Påskdagen utanför Skara Sommarlands grindar var flack och löpframkomlig. Kontraster är härligt!

Efter löpen eftersnack och fika med avstånd tillsammans med äldsta barnfamiljen och andra bekantskaper som strålade samman. Avkopplande snack i solens sken fast graderna orkade inte över tio. Juniorerna var snabbt igång med improviserad fotbollsmatch - att dom orkar!

Äldsta barnbarnet som nu är 14år imponerar och det är kul att följa hans engagemang och hängivenhet samt den löpstyrka och orienteringsskicklighet träning och övning ger. Uppmärksamt lyssnar han på uppmaningar typ man blir inte bra på det man inte tränar!

Go fredag ...

Långfredag ... för fyra-fem decennier sedan handlade det denna dag om nedstängning. Inget var öppet och inga aktiviteter fanns att medverka i eller ta del av. Det var verkligen en l-å-å-å-å-n-g fredag!

Långfredagen igår handlade också mycket om nedstängning men som orienterare fanns det lite att ta del av. Tillsammans med äldsta barnfamiljen valde vi att åka till Skogsbo sydost om Trollhättan. Där väntade veckans banor på en rykande färsk nyreviderad karta.

Det var inte bara kartan som var av toppklass. Banorna var härligt utmanande och terrängen löpvänlig. Top-of-the-line hittills i år. 

Solen sken, graderna var tvåsiffriga och det var bara så skönt att efter löpet slå sig ner i fjolårsgräset. En go långfredag trots allt i pandemieländet.

Påsken inledd ...

Under "normala" betingelser brukar skärtorsdagskvällen avsättas för nattorientering. I många, många år har Häxjakten i Skara varit en tradition. Så icke förra året och inte i år heller. Istället åkte vi bara halvvägs till Skara och landade i Främmestad. Där deltog vi i en klubborientering med start och mål vid Råglanna festplats. 

Förutsättningarna och omständigheterna var bara så bra denna ljumma kväll som inledde påsken. Graderna var 10-11, solen sken och det var helt vindstilla. Kul bana i den flacka och bitvis detaljrika terrängen.

Dessförinnan hade vi hunnit med att sätta ut ett 30-tal kontroller på tre olika ställen för den egna klubbens ungdomsaktiviteter under påsken och kommande påsklovsvecka.

Ormfobin fick påfyllning då vi träffade på årets första orm. Det var visserligen en snok men den slingrande rörelsen framkallar obehagskänslor.

Under barndomsåren på södra halvklotet var det ofta närkontakt med slingrande varelser. Klarade mig underligt nog från att bli biten men minns alla varningar, säkerhetsåtgärder, plötsliga språngmarscher och människors uttalade skräck. Det sitter i fortfarande! Märkte det till viss del vid mötet idag. Usch och fy! Nu är de svenska ormbestånden inte tillnärmelsevis lika farliga som svart och grön mamba, puffadder och spottkobror men det förbättrar inte tycka-om-nivån.

Så det kan bli ...

I dessa pandemitider har orienterares förbund fattat ett beslut vad gäller klassbyte. Bakgrunden är denna: Från och med 35 år och uppåt byter man klass vart femte år därav klassbeteckningarna HD 35, HD 40, HD 45, HD 50 osv. Det är ett välbekant fenomen att löpare som går upp en klass tränar och förbereder sig lite extra. Detta för att som yngst i klassen kunna vara med i den absoluta toppen och kämpa om medaljplatserna. 

Men, men förra året var det många som snuvades på denna möjlighet på grund av att pandemieländet medförde att så gott som alla tävlingar inställdes. Protester har nu hörts och namninsamlingar har gjorts för att man på grund av detta borde "kompenseras" på något sätt.

Igår fattade en snabbt utlyst extrastämma  beslutet att alla berörda ska gottgöras genom att inför nästa klassbyte få göra detta ett år tidigare. Alltså, den som exempelvis ska byta klass till HD50 får göra detta redan året innan man fyller 50. Detta kommer märkas med besked år 2024. 

För att hantera denna förändring planeras nu att ett antal assistenter och handläggare ska anställas på det centrala förbundet. Avdelningschef Stig Vilse förväntar sig dock ytterligare utmaningar.

- Nu har också ungdomarna börjat höja sina röster. Det är framförallt de äldsta i respektive ungdomsklass, de som förra året var 12, 14 och 16 år och inte kunde tävla som missade sitt sista år i klassen. Dock har ännu inte något beslut fattats men om så skulle bli fallet får väl alla som i år lämnat 14-klassen stå ut med att ännu ett år bli kallade "fjortisar", konstaterar Stig.