Under "normala" betingelser brukar skärtorsdagskvällen avsättas för nattorientering. I många, många år har Häxjakten i Skara varit en tradition. Så icke förra året och inte i år heller. Istället åkte vi bara halvvägs till Skara och landade i Främmestad. Där deltog vi i en klubborientering med start och mål vid Råglanna festplats.
Förutsättningarna och omständigheterna var bara så bra denna ljumma kväll som inledde påsken. Graderna var 10-11, solen sken och det var helt vindstilla. Kul bana i den flacka och bitvis detaljrika terrängen.
Dessförinnan hade vi hunnit med att sätta ut ett 30-tal kontroller på tre olika ställen för den egna klubbens ungdomsaktiviteter under påsken och kommande påsklovsvecka.
Ormfobin fick påfyllning då vi träffade på årets första orm. Det var visserligen en snok men den slingrande rörelsen framkallar obehagskänslor.
Under barndomsåren på södra halvklotet var det ofta närkontakt med slingrande varelser. Klarade mig underligt nog från att bli biten men minns alla varningar, säkerhetsåtgärder, plötsliga språngmarscher och människors uttalade skräck. Det sitter i fortfarande! Märkte det till viss del vid mötet idag. Usch och fy! Nu är de svenska ormbestånden inte tillnärmelsevis lika farliga som svart och grön mamba, puffadder och spottkobror men det förbättrar inte tycka-om-nivån.
