Ibland blir man förundrad när man på morgonkvisten plöjer igenom tidningar. I lokalbladet TTELA denna fredag berättas det att en lokal klubb varit riktigt storsinta. Man har beslutat att betala tillbaka totalt 100 000 kronor till sina lag. På en av sportens helsidor speglas och uppmärksammas detta agerande som något alldeles speciellt och hedervärt. Klubbens ordförande hävdar: vi tror verkligen att det här är rätt! Han fortsätter: vill vi ha engagerade medlemmar och ungdomar så måste vi också kunna ge tillbaka!
Med förbehållet att artikeln inte är helt korrekt, att någon blivit felciterad eller att missuppfattning råder finns det ändå anledning att höja på ögonbrynen. Vadå betala tillbaka? Vem betalar tillbaka? Vad skulle pengarna annars ha använts till?
Tycker mig läsa in att man blandar ihop styrsystem som råder i olika världar. Man blandar ihop regelverk och praxis som råder för exempelvis kommersiella aktörer typ företag, offentlig sektor och ideella föreningar. Nedanstående tabell är en enkel jämförelse mellan dessa organisationsformer med avseende på mål, medel och styrning.
I skenet av detta känns det något märkligt att den berörda klubbledningen har attityden "att ge tillbaka till medlemmarna". Min fundering: vad ska man annars göra och vad finns det överhuvudtaget för andra handlingsalternativ?
De som valts att ingå i en ideell föreningsstyrelse har fått medlemmarnas förtroende att leda verksamheten. Det innebär inte att man "äger" föreningens pengar och tillgångar. Följaktligen kan man då inte heller betrakta sig som storsinta, ädelmodiga eller generösa på något sätt.
Det var ett märkligt synsätt som tidningen valde att återge och spegla utan den minsta ifrågasättande invändning eller nyfiken undran.
