Under gårdagskvällen hade den egna klubben årsmöte. Något försenat enligt vad stadgan föreskriver men en konsekvens av pandemin. Mötet blev som för många andra organisationer detta år en digital variant. Deltagarna var färre än under normala förhållanden. Om detta berodde på tekniska hinder eller att föredragningslistan inte innehöll några som helst kontroversiella inslag är oklart. Dock var upplägget bra och mötet leddes på ett smidigt och värdigt sätt.
Mötet avslutades med utdelning av "Årets insats". En utmärkelse som delas ut till någon/några som på ett eller annat sätt gjort extraordinarie insatser under verksamhetsåret.
Jag och Gunilla fick tillsammans denna hedersbetygelse och vi känner oss hedrade. Det är alltid stimulerande med uppmärksamhet och detta även när man är runt 70. Vi tackar!
Enligt motiveringen var det insatser och aktiviteter som initierades när pandemin slog till och all ordinarie tränings- och tävlingsverksamhet ställdes in. Ledstjärnan var att hålla igång med alternativt utövande och då framförallt med arrangemang riktade till ungdomskategorin.
Nu har vi inte varit ensamma om att lägga banor, sätta ut kontroller och fixa arrangemang. Det är många som bidragit på olika sätt.
Vanligtvis orienterar vi mycket men när alla tävlingar ställdes in hade vi både tid och lust att ändå levandehålla den kära skogssporten på något sätt. Vi utnyttjade våra samlade erfarenheter och kontakter för att "hålla grytan kokande".
Då och då har det varit lite extra utmanande. Tävlingsarrangemanget Vänersborgsmedeln, som avgjordes under tidig höst, krävde en hel del tankearbete, planering och kommunikation med förbund och myndigheter. Det blev ett annorlunda upplägg men på köpet också nya insikter om hur framtida tävlingar kan arrangeras.
Sammantaget har vi haft innehållsrika dagar, veckor och månader som bara rusade iväg trots alla restriktioner, begränsningar och inskränkningar. Det är inte så dumt att vara orienterare!
