Idag trodde jag att vi hade kört fel ... hade vi hamnat på grönytorna i närheten av ett konvalescenthem eller? Ur buskar och snår hördes jämmer och klagan. Det var kotförskjutningar, knäskador, artroser, gubbvad, värk och smärtor som mer eller mindre omöjliggjorde någon som helst förflyttning.
Nu handlade det inte om felnavigering. Vi hade kommit rätt ... till start- och målplatsen för dagens orientering. Ynkandet och kvidandet kom från orienterare som precis stod i begrepp att ta sig an den branta uppförsbackan till den första kontrollen. En kvinna som närmade sig de 80 suckade mest; det värker både i knä och rygg så jag får stå över den längsta banan idag!
Den initierade vet att skadesnack och att kommunicera kroppsliga defekter är mer eller mindre genetiskt betingat bland de som en gång i livet valde skogssporten. Yngre generationer som hör och lyssnar på vad som sägs tycks bli både förskräckta och bestörta. Speciellt när det senare framkommer att den som enligt egen utsaga "linkat och hasat sig runt" har en tid bland de absolut bästa.
Nåväl efter denna inledande upplevelse var det bara att ge sig iväg ut i storskogen söder om Bollebygd. Det bjöds på kuperad och lättframkomlig terräng, bra banor och skönt förvårsväder. Ett härligt löp!
