Helgens två dagar handlade om orientering, vad annars? Det var utmanande med besked då terrängen bägge dagarna handlade om mycket stark kupering och dessutom en hel del sten, pinnar och annat löphindrande på marken. Banläggarna hade dessutom säkrat sig om att deltagarna skulle få-lite-att-bita-i. Så var det!
Lördagens banor var lagda vid Gipenäs beläget mellan sjöarna Store och Lille Väktor. Där byggde min moderklubb OK Gipen en stuga för drygt 70 år sedan borta från all ära och redlighet ... alltså avlägset beläget. Man undrar hur tankarna gick när man fattade beslut om att bygga just där och i en omgivning med brutal terräng i fråga om kupering och framkomlighet.
Under ungdomsåren tillbringades mycket tid där och åtskilliga övernattningar gjordes. Träning stod på programmet. Detta på synnerligen schematiska kartor. Nu har dock en ny högklassig karta tagits fram. Men några större förändringar i terrängen har inte skett. Det är fortfarande vresigt, branterna är rejält stora och varje kurva uppfyller med råge måttet fem meter.
Äldsta barnbarnet var på plats och han fick naturligtvis höra om alla dråpliga händelser som tilldragit sig där genom åren - nja inte riktigt allt ...
Under söndagsmorgonen tokregnade det men äldsta barnfamiljen föreslog resa till Hestrafors norr om Bollebygd. Inte mycket att resonera om och att komma med invändningar typ "det är långt dit" finns inte i den hogedalska OL-vokabulären.
Lagom till start upphörde nederbörden och det var bara att bita ihop och ge sig iväg över bushiga och steniga partier. Liksom gårdagen var det hela kryddat med stark kupering.
Kartan var av toppklass och detsamma gällde banorna men det sliter på åldrande kropp. Nu gäller det att vila upp sig och samla kraft till kommande långhelg!
