Pågår något …

Man kan fundera på vad som händer i Putins inre krets av rådgivare. Att man inte gör annat än nickar instämmande när Vladimir sagt något behöver man inte ens gissa sig till. Men vad säger man efter mötet, vid fikat eller när man går ut till väntade bilar för transport till respektive myndighet?  Vågar man yppa sina innersta tankar till en kollega? Pågår det någon kritisk granskning av beslut som tagits och detta i mindre grupperingar? Och ... finns det någon i gänget som dristar sig till att spela "djävulens advokat"? Alltså ... finns det embryon till myteri, uppror och revolt? Nu har dock förmodligen redan Putin stämt i bäcken och implementerat system som till varje pris ska förhindra något dylikt.

Men slår man upp historieboken eller fördjupar sig i litteratur om organisationslära hittar man inte bara ett utan många exempel på där underhuggarna opponerat sig mot överordnade. Förr eller senare uppstår oftast spänningar, tvister och konflikter i ledningsgrupper och detta speciellt när man utsätts för extra utmaningar och påfrestningar. Inte sällan leder det till interna maktkamper, uppror och revolt. Många är diktatorerna som fått erfara detta.

Man undrar om det inte just nu i Kreml finns små embryon som växer till sig med avsikten att förgöra Putin. Grupperingar och kotterier som tycker att nu har det gått för långt och som vill rädda sina egna skinn. Föresatsen är då att karln måste bort ... försvinna ... likvideras. Jag skulle inte bli förvånad ifall den nyheten kom.

Idrotten sätter ner foten …

Putin och hans generaler fortsätter med att ockupera mer och mer av det Ukrainska territoriet och under vägs dödar man män, kvinnor och barn. Detta trots omvärldens fördömanden och deras vädjanden om att genast avsluta ockupationen.

Sanktionerna och protesterna ökar i styrka dag för dag utifrån olika intressentperspektiv.

Aftonbladets Simon Bank har tydligt deklarerat hur han tycker att idrottsvärlden ska agera:

Idrotten tar ställning. Polska fotbollförbundet vill exempelvis inte möta Ryssland i förestående VM-kval och det Svenska landslaget har intagit samma ställning. Norge som snart ska arrangera världscuptävlingar i längdskidor välkomnar inte ryska deltagare. 

I det lokala perspektivet har grannstadens stolta fotbollslag fått problem. En av spelarna har rysk koppling och denne har i sociala medier uttryckt proryska tankar. Gossen får naturligtvis tycka vad han vill men för klubbledningen är det en allvarlig händelse. Enligt lokal media har "husförhör" genomförts och nu väntar någon form av påföljd/konsekvens.

Detta var tre exempel ur mängden av många, många. Fler och fler ställningstaganden, bojkotter, fördömanden, manifestationer, blockader och utestängningar lär komma de närmaste dagarna.

Sent under gårdagen kom ett ställningstagande från Svenska Orienteringsförbundet:

Så bra, så proaktivt, så tydligt och otvetydigt! 

Mörk fredag …

En fredag med mycket fokus på utvecklingen i Ukraina. Fruktansvärda bilder rinner genom TV-rutan; lidande, förödelse, flyktingströmmar och tragedier. Putin och hans underhuggare drar sig inte heller för att hota och skrämma omvärlden och då även Sverige. Måtte omvärldens sanktioner sätta stopp för ockupationen och terrorn. 

Men ... allt man gör får konsekvenser. Omvärldens restriktioner och sanktioner sätts i spel. Åtgärder som riktas mot terrorstatens ledning och medborgare. Men alla sanktioner kommer naturligtvis också drabba dig eller mig och alla andra. Man får betala ett pris för exempelvis motreaktioner. Det kan handla om höjda energikostnader, prisökningar av olika slag och andra saker som svider. 

Det är just då man måste vara uthållig, ståndaktig och tålig. Det är just då man måste stå ut med eftergifter, höjda kostnader och begränsade möjligheter. Det kommer göra ont, det kommer att svida och det kommer kännas jobbigt. Det är en sak att bejaka, stödja och "lajka" på olika sociala medier, en helt annan att också leva med och stå ut med konsekvenserna. Orden får inte bli tomma!

En mycket svart torsdag …

Vilken oerhört tragisk torsdag. Man blir mållös, förtvivlad och uppgiven på något sätt samtidigt som ilska och vredesmod växer sig stark. Putin och hans underhuggare har nu invaderat ett fritt land och inlett sitt dödande av oskyldiga människor. Alla tankar, böner och sympatier går nu till Ukrainas lidande befolkning. Stackars, stackars människor!

Samtidigt funderas det över vilka reaktioner och restriktioner västvärlden ska ta till. Kan förstå att det inte är helt lätt att vaska fram de åtgärder som biter och det hårt. Hur ska då idrottsvärlden agera? Det är kanske läge att ta till ordentligt nu och överge tesen att idrott-och-politik-inte-hör-ihop. Tänk om alla internationella idrottsorganisationer bestämde sig för att tills vidare stoppa Rysslands deltagande i mästerskapstävlingar och liknande. Bandyförbundet har föredömligt nog agerat tidigt. Man skippar kommande VM och detta inte bara av säkerhetsskäl utan också med en uttalad solidaritet för Ukraina. Senare under gårdagen tog också Skidförbundet ställning.

Undrar förresten hur Internationella Orienteringsförbundet tänker? Är det någon stake hos ledningen stoppar de naturligtvis Rysslands deltagande i exempelvis VM i skidorientering om en månad och naturligtvis sprint-VM senare i år. Om man inte tar ställning borde det svenska förbundet snarast deklarera att man inte ställer upp om Ryssland finns med.

Tråkigt, tråkigt för enskilda hyggliga och sympatiska orienterare men en tydlig markering mot terrorstaten de representerar.

Ukrainas sak är vår sak!

Snöhinder …

På gårdagens veteranorientering fick äldsta barnbarnet rycka in och fixa det tävlingsadministrativa. Han har tidigare inte jobbat med programvaran MeOs. Nu blev det snabbutbildning och support via mobilen. Naturligtvis grejade lärde han sig snabbt och grejade det fint. Nu var det inga massor av löpare som dök upp vid Onsjö Golfbana. Snötäcket hade under natten blivit djupare och dessutom var det tokhalt på vägarna. Det skrämde bort merparten och det var bara 15 hugade som deltog under den soliga förmiddagen.

Gunilla och jag skötte om "coviden" så gott det nu går. Det blir en hel del TV-tittande och mycket stillasittande. Det känns ovant att vara still och inte ha något på gång. Passar på att lära mer om olika programvaror, det är sånt som man vanligtvis inte har tid till eller tar sig tid till.

Drabbad …

Teststickan indikerade covid då ett test gjordes eftersom kroppen kände sig krasslig och feber slog till. Smittspårningen är klarlagd men det är egentligen ointressant, inte mycket att göra. Återstår att se hur länge detta hänger i. En sak är klar, trippielvaccinering är ingen garanti för att man ska klara sig. Har under hela pandemin varit nästan överdrivet noggrann med att undvika trängsel och hålla avstånd men det sket sig! Det blir att vara ännu mera försiktig och noggrann i framtiden.

Naturligtvis blir det inget funktionärsskap på veteranorienteringen denna onsdag utan det har överlåtits på äldsta barnbarnet. Sannolikt blir det inte heller några löp de närmaste veckorna. Nu gäller isolering för både Gunilla och mig och att gilla läget så gott det går ... svårt för mig då jag oftast brukar gnälla på läget.

Historien upprepar sig …

Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur ... det är en gammal ordramsa som ungefär betyder att gamla vanor, agerande och beteenden inte försvinner över tid. Det finns alltid något kvar från ursprunget, det tidigare livet eller verksamheten.

Den nio orden väcktes till liv när media rapporterade om Ukrainakrisen. Samma beteenden i dagens Ryssland som i gårdagens Sovjet. Minns starkt den skräck och rädsla som fanns när jag var i 20-årsåldern. Det kalla kriget eskalerade mellan väst och öst, kärnvapenhot, förtryck och invasioner i grannländerna typ Ungern och dåvarande Tjeckoslovakien. Då var det under kommunistiskt flagg, idag utgår landet i öster från ett nationalistiskt tankesätt. Men agerandet och retoriken är detsamma. Så sant som det är sagt; ränderna går aldrig ur ...

Snöpuls …

Kung Bore och/eller dennes underhuggare jävlades rejält under helgen. Ett snötäcke las över nejden och täckte allt i skog och mark. Trots detta kunde söndagsorienteringen genomföras och trösten var att Moder Sol lyste så starkt det bara går under en vintermånad.

När jag rattade till Onsjö golfbana under tidig förmiddag var vägen oplogad, stor försiktighet och låg fart gällde verkligen. Jag åkte dit ensam för att ställa iordning och förbereda. Gunilla kände sig inte helt OK, att fira 45-årig bröllopsdag kostar på 🥴. Nu berodde det inte på något stort festande utan kanske en covidsläng eller så är det vintersäsongens "bonnförkylning".

Plötsligt bröts ensamheten av en cyklist som slirade fram i snömodden. Konstaterade att jag inte var ensam "idrottsarbetare" denna morgon. Långlöparklubben i Trollhättan skulle genomföra sin vinterserie och löpsträckningen markerades med små vimplar och röd sprej.

Vi växlade några ord, ojade oss över vädret och undrade naturligtvis om det skulle dyka upp några deltagare till våra respektive arrangemang.

Bilkaravanen var kort, ett 25-tal hugade orienterare kom till start. Efter halvannan timma var det hela avklarat. På onsdag ska samma banor användas igen och detta för en veteranorientering så det blev bara en tillfällig "avveckling". Arrangemanget välkomnar också andra daglediga samt skolungdomar som har sportlov. Förhoppningsvis gör regngudarna ett rejält jobb de närmaste dagarna och ser till att allt det vita försvinner.

OS-slut …

Det handlade om både ros och ris för Sverige de två sista OS-dagarna. Usch, usch för hockeylaget och trist när Ebba Andersson bara försvann när ett OS-brons låg så nära tillhands.

Herrarnas curlinglag tog guld. Denna sport som knappast kan sägas vara fartfylld eller kännetecknas av speed och tempo. Däremot korta sekvenser och ögonblick med mycket dramatik och spänning. 

Som åskådare/TV-tittare är det emellanåt en avslappnad tillvaro. Man hinner fixa till fikat, kolla av mejlen eller ringa några samtal medan spelarna överlägger och diskuterar. Det är "skalmanströghet" över tillställningen och man undrar ibland varför time-out finns. Men så plötsligt höjs spänningen under korta ögonblick när stenen sakta rör sig mot boet.

Det som dock var riktigt kul avslutningsdagen var Finlands vinst i herrarnas hockeyfinal. Oj, så spännande! Kan bara ana hur det firas denna afton överallt i de tusen sjöarnas land. Gissar också att man tyckte det var extra skönt att knäppa grannen från öster på näsan ... och det rejält!

45 år …

Dagen idag handlar om ädelstenen safir, detta om man ska följa anvisningarna i "Bröllopsguiden". Idag är det på dagen 45 år sedan ringar växlades i Mölndals kyrka och uppmaningen är att man då, enligt gammal tradition, ska ge sin hustru en gåva av just detta material. I dag är det enligt guiden lika vanligt att även kvinnan ger mannen en gåva på bröllopsdagen. Nu är varken jag eller Gunilla begeistrade av ädelstenar även om safirer varit särskilt eftertraktade och begärliga i tusentals år. Så det får bli annat för att uppmärksamma de 45 åren.

En av 1900-talets stora filosofer, Martin Buber, lär ha sagt att det krävs ett starkt "jag" och ett starkt "du" om det ska bli ett starkt "vi". Detta i alla former av relationer och förhållanden. 

Jag tror det är viktigt och avgörande att man naturligtvis i grund och botten delar samma intressen, har samma glädjeämnen och samma värderingar men också att man ges möjligheter att utöva egna favoritsysslor.

Gunilla är exempelvis besjälad av att spela bridge, lösa korsord och ridsport. Tre sysslor som inte känns det minsta lockande för mig. Gunilla, å andra sidan, fastnar sällan framför datorn för att testa och pröva nya applikationer, hon går inte in i elektronikbutiken (eller butiker överhuvudtaget) med lätta steg och hon gillar inte att titta på, lyssna på och läsa om idrott. När exempelvis radiosportens muntra jingel hörs i etern skruvar jag upp volymen medan hon stänger av.

Men det gemensamma är så omfattande; orientering ... resor ... naturupplevelser ... ideellt föreningsarbete ... nya projekt ... och mycket rörelse, träning och motion.

På tal om safirer kunde vi ha samlat på oss många stenar under en äventyrlig resa på ön Madagaskar i november 2009. Världens hittills största safir kallad "Millenium" hittades på ön strax före sekelskiftet. Den som hittade stenen blev knappast rik utan snarare mellanhänderna som sålde stenen till en japansk samlare.

Vi passerade en dag staden Ilakaka som på bara några år växte från 8000 invånare till över 200 000 lycksökare. Orsaken var en nyupptäckt safirfyndigheten. Kommersen var omfattande och vi erbjöds att köpa "blå stenar" i parti och minut och naturligtvis gällde very-special-price-for-you. Utbudet var naturligtvis "spetsat" med vanliga glasbitar utan något som helst värde. Det blev inte ens en endaste liten souvenirsafir.

Så hur ska då den mysiga livskamraten uppvaktas idag ... ska det bli med kortspel eller stora helgkrysset i någon tidning?

Medaljer i massor …

Ytterligare en svensk OS-medalj av ädlaste valör blev det under tidig torsdagsförmiddag. Sandra Näslund var klart snabbast i damernas skicross. Det blir medaljrekord för Sverige - härligt! Men ... denna rekordnotering måste dock sättas in i ett sammanhang. Det är ju ingen hemlighet att antalet grenar utökas med varje OS. Exempelvis i Lake Placid 1980 kämpade man om 38 OS-guld, i Turin 2006 stod 84 guld på spel och detta år är antalet guldchanser hela 109. Alltså, medaljmöjligheterna blir bara fler och fler och därför är det egentligen ganska ointressant med jämförelser över tid. Men bortsett från detta så smakar det ändå riktigt gott med svenska medaljer.

I framtiden lär det bli ännu fler medaljchanser oavsett om det är OS, VM, EM och allt vad det heter. Inom de flesta idrotter skapas och utvecklas ständigt nya discipliner typ lagtävlingar och mixvarianter. Så är det också med skogssporten. För femtio år sedan kämpade världseliten om fyra guld; individuellt för herrar och damer samt stafett för herrar och damer. Idag fajtas man om elva guld; lång, medel, sprint, Knock-Out Sprint, sprintstafett (med herrar och damer i samma lag) och stafett. 

Fler discipliner kommer sannolikt utvecklas. Nattorientering har förvånansvärt nog ännu inte  fått VM-status - mycket märkligt kan tyckas då nattlöp på nationell nivå runt om i världen sedan många år tillbaka har mästerskapsstatus. Vidare är det nog bara en tidsfråga innan en ultralångdistans tillförs VM-utbudet. I "pipelinen" finns också inomhusorientering eller "Indoors" som det sannolikt kommer att heta. Det är upplagt för framtida medaljrekord!

Skogsjobb …

Onsdagsförmiddagen började med härliga OS-medaljer. Skidskyttedamerna imponerade verkligen trots ett tungt favoritskap och grejade guldet. Sedan var det skit att Jonna Sundling inte helt räckte till i den tajta spurten när sprintstafetten avgjordes. Guldet blev "bara" silver.

Efter "svettiga" timmar framför TV:n bar det till skogs. Detta för uppdatering/revidering av en orienteringskarta och samtidigt utsättning av kontroller inför nästa veckas aktiviteter. Traskade omkring i vattensjuka sankmarker och småkuperade höjdpartier. Det gjordes en del överväganden av vad som skulle finnas med på kartan och inte. Det händer trots allt en del genom åren, det var över tio år sedan kartan som togs fram. Kartritaren var den skicklige men numera avlidne Anders Sjögren från Vårgårda. Han gjorde då ett riktigt högklassigt jobb och därför är det inte särskilt krångligt att göra en uppdatering. 

Har alltid beundrat kartritare för deras tålamod, uthållighet och skicklighet. Skulle aldrig själv greja detta. Är egentligen inte heller så lockad av sysslan. Men inför banläggningsuppdrag känns det viktigt att satsa några extra timmar för att ha en hyperaktuell karta.

Det blev mer än tre timmars lufsande i skogen innan mtb-cykeln äntrades för hemfärden. Väl hemma väntade mera OS-koll. Sverige matchade Kanada i hockey och lyckades greja en semifinalplats - härligt!

Hockeykoll …

Gårdagens begivenhet handlade om hockeykoll och detta live. Frölunda matchade mot Färjestad i Scandinavium, Göteborg. Vi var där ett grabbgäng: jag, två söner, tre barnbarn och Martins svärfar Kalle.

Det var ett tag sedan jag senast agerade hockeypublik. Gissar att det var ett decennium sedan. När jag lönearbetade blev det en del besök i Globen för att kolla in Djurgården och AIK.

De glesa besöken har inget med ovilja till hockey att göra utan kanske mer beror på bekvämlighet. Det är enklare att spana in TV-kanalernas sändningar.

Inramningen var härlig med mycket show, eldsflammor och uppmaningar typ make-a-little-noice. Spelet helt OK även om Frölunda hade greppet över händelserna och fixade en säker seger. En kul afton blev det!

Dock blev hemresan långdragen. Oj, så länge vi fick vänta innan det var möjligt att lämna P-huset och oj vad sakta det gick genom stan. Hur står alla stackars göteborgare ut?

Halvvägs hem blev det stopp för nattamat på "Donken" i Nödinge. Det var hungriga magar som framåt midnatt svepte i sig burgare och pommes.

Elitinriktad …

För någon vecka sedan genomförde den egna klubben ett sedvanligt årsmöte och ytterligare en gång handlade det om en "digital" variant. Tre styrelseledamöter tackade nej till omval. En av ersättarna är Inger Cederberg, mamma till de danska VM-löparna Björn och Line Cederberg.

På frågan varför hon tackat ja till att vara med i styrelsen säger hon: jag tycker VSK har fantastiska förutsättningar med en bra ekonomi, fin klubbstuga, många ledare, fin terräng med bra kartor. Det är viktigt att satsa på både bredd och elit. Med elitverksamhet blir det drag i hela klubben. Tänk vilket fart vi hade i klubben för ett antal år sedan, flera tiomila- och 25-mannalag. Det skulle kännas bra om vi kan bli en elitklubb igen där våra många duktiga och lovande ungdomar fortsatt vill springa för VSK.

Härligt att höra, det skapar inspiration och viljekraft!

Så intressant …

Som många, många tusentals andra har jag laddat ner det 62-sidiga dokumentet där Niels van der Pohl beskriver sin "resa" till de två OS-gulden på skridskor. Intressant läsning när man fördjupar sig i alla träningstekniska detaljer. Han har tränat hårt och mycket! Men det mest intressanta är egentligen inte allt det "tekniska" och "mängderna". Det är istället hans "besatthet" att underkasta sig det som krävs för att lyckas, bli bäst och nå högt uppsatta mål. En attityd och egenskap som alla toppidrottare tycks ha. Denna inställning tycks också göra sig märkbar redan i mycket unga år. Vittnesmål från föräldrar, syskon och kompisar bekräftar detta. Alltså redan som fyra-femåring tycks dessa individer utstråla mycket "vinnarskalle", envetenhet och ihärdighet. Detta förstärks under uppväxtåren kombinerat med "klok" omgivning som möjliggör och skapar förutsättningar.

Efter många, många år i idrottsvärlden måste jag tillstå att man som tränare, ledare, instruktör eller coach ganska tidigt kan notera och upptäcka de som har den där speciella potentialen och inneboende kapaciteten att bli särskilt framgångsrika. Det märks redan i leken, skojtävlingarna och de första målinriktade träningspassen. Naturligtvis händer mycket genom åren så det är inte givet att hängivenheten består. Andra intressen kan locka och pocka på eller så kan exempelvis en torftig klubbmiljö och omgivningen "dräpa" entusiasmen.

Jag tror att skickliga tränare, lärare och ledare inte bara upptäcker de som har den där speciella inställningen och attityden utan de har också förmågan och kunskapen att ge den stimulans, uppmuntran, vägledning och rådgivning som är så nödvändig. Naturligtvis finns det en fälla att man i tränar- och ledarrollen gör det allt för svårt för sin adept genom att göra det allt för lätt för denne. 

Anar, efter att ha läst Nils van det Pohls "manifest", att han har utvecklats i en för honom optimal miljö där han själv varit drivkraften och motorn men också haft bollplank, uppmuntrare och stöttare i sin nära omgivning. Han har tillåtit sig själv och även haft omgivningens tillåtelse att få leva ut det han varit uppfylld och besatt av! 

Läs själv: 

Dokumentet

Avslut …

Denna gråa och kyliga söndagsförmiddag avslutades Vinterracet för Trestadsklubbarna. Närmare 150 löpare kom till start på banor lagda runt Skidstugan i Trollhättan. Hög klass var det på arrangemanget med kul banor som bitvis bestod av tekniskt utmanande sträckor.

Det var den sjunde och sista etappen för året och nu väntar dryga två veckor innan tävlingssäsongen kör igång. Men innan dess bjuder den egna klubben på några möjligheter:

Wow i kubik …

Wow ... vilka höjdartimmar det blev under fredagsförmiddagen.  Wow ... vilket lopp Nils van der Poel levererade, inte bara OS-guld utan också världsrekord! Wow ... så starkt gjort av Elvira Öberg som fixade silver. 

Media och andra initierade hävdar att detta var slutet på van der Polhls karriär. Han signalerar själv liknande tankar men hans uttalanden verkar tvetydiga och oklara. Gissar att han inte själv vet åt vart det lutar. 

Om han nu har tröttnat på att åka varv efter varv på isovalen kanske skogssporten kan attrahera honom. Han tränade förra året en del med Tove Alexandersson. I en intervju hävdade han då:

- Jag var väldigt glad över att få träna med henne. Jag blev verkligen nedtagen på jorden av hennes kapacitet och hennes fart under träningspassen. Jag kände mig som en väldigt gammal man när hon jagade mig uppför- och nedför berget.

Han gillar uppenbarligen utmaningar och brukar säga att livet i allmänhet ska vara kul och det ska kännas meningsfullt med det han företar sig. Ett ordstäv säger att en dag med mening är en dag med orientering så det får bli ett medskick till en fantastisk idrottskille.

Tufft …

Usch, usch och trist, trist var känslan efter damernas 10-kilometerslopp i OS. Medaljförhoppningarna förvandlades ganska tidigt under loppet till något som får omdömet "mediokert". 

Lite OS-depp behövde bli tillrättat så därför blev det en tur till Göteborg ända till södra kanten av Stora Delsjön vid motorvägen till Borås. Närmare 130 veteraner och andra daglediga mötte upp för veckans orientering.

Där väntade tuffa banor i ett mycket begränsat terrängområde. Oj, vad brant det var bitvis. Andhämtningen och pulsfrekvensen var hög, riktigt hög. Nedan framgår banan samt höjdprofilen ... uppför och nerför hela tiden! GPS-klockan signalerar att totalt 178 höjdmetrar avverkades. Tur att det också var denna tid på året för efter några frodiga sommarmånader är det sannolikt mycket bushigt och svårframkomligt.

Men ... det var en riktigt kul bana som verkligen krävde skärpa och fokus. Löpvädret var perfekt med 5-6 grader i luften och solstrålarna bröt igenom. 

Eftersnacket handlade om eventuella/möjliga utlandsresor. Förhoppningsvis blir det en realitet när coronan släpper sitt grepp. Prognosen är dock att det förmodligen tidigast blir till hösten.

Är det över eller …

Igår blev det en tidig förmiddag i skogen då inga intressanta OS-tävlingar pockade på uppmärksamhet. Istället handlade det om några timmars kartrevidering inför ett förestående evenemang. Underlaget var SM-kartan från 2011. Kurvbilden är av högsta klass men genom åren har det blivit nya hyggen, vägar och stigsystem. Intrycken vad gäller terrängen är mycket positiva. Detta bland annat beroende på frånvaron av undervegetation och den goda sikten denna tid på året. Jag var mycket ensam i skogen denna lite småkyliga onsdag där till slut ändå några solstrålar lyste upp och värmde tillvaron. Dock märktes det inte att pandemirestriktionerna försvann denna dag.

På tal om att restriktionerna har tagits bort finns ändå anledning att fundera över ett och annat. Vad jag förstår innebär detta inte att smittspridningen upphört, den är fortfarande hög enligt Folkhälsomyndigheten och andra initierade. Därför är det lite anmärkningsvärt att en ganska så allmän uppfattning är att nu är viruset borta. Nu är det bara att släppa loss, festa och umgås på samma sätt som för två år sedan ... märkligt eller är det jag som inte förstått?

Efter närmare två år med massor av uppmaningar, propåer, vädjanden, råd och tillsägelser kan jag bara konstatera att följande utsaga verkligen gäller:

Vad som sagts blir inte alltid förstått … 

Vad som förstås blir inte alltid accepterat … 

Vad som accepteras blir inte alltid ihågkommet … 

Vad som koms ihåg blir inte alltid tillämpat …

Gott jobb …

Det blev en riktigt lång förmiddag framför TV:n igår, den slutade först vid halv två. Orsaken ... OS-koll förstås! Först tunga timmar när skidskytteherrarna både missade skott och åkte långsamt. Men moll blev dur när det blev dags för skidsprint och ytterligare en dag med inte bara den ädlaste medaljen till Sverige utan också silverpengen - så kul!

Under sen eftermiddag rastades mtb-cyklarna på tunga stigstråk ... oj va det suger när tjälen börjar släppa och lervällingen bromsar upp. Vi passade på att kolla in reklamtavlan vid Skidstugan. Den är nu välfylld och måste byggas ut. Gunilla gör ett jättejobb med att kontakta, sälja in och sluta avtal med sponsorer. Några andra i klubben ser sedan till att skyltar kommer på plats. Ett gott jobb för att finansiera verksamheten!

Ett guld till …

Hittills ingen dag utan guld. Oj, så kul att Sara Hector under gårdagen tog alpint OS-guld. I många år har hon krigat och kämpat. Hon har haft otur och dragits med trista skador men inte gett upp - stort! Hon utstrålar också en härlig charm och en så positiv "approach" som gör att man verkligen unnar henne framgångar. Var det omröstning till Jerringpriset redan idag skulle hon utan tvekan få min röst.

Gårdagskvällen tillbringades vid datorn. Den egna klubben hade årsmöte och det genomfördes som videokonferens då pandemirestriktioner fortfarande gäller. Det blev en lugn tillställning med alla de sedvanliga formaliafrågor som präglar ett årsmöte. Det fanns inga ögonbrynshöjande frågor eller inspel. Saker och ting sköts med omsorg!

Det är alltid intressant att göra en djupdykning i de ekonomiska sammanställningarna. Konstaterar att föreningens stora "pengaslukhål" är klubbanläggningen "Skidstugan". Även när det inte är pandemirestriktioner står anläggningen tom större delen av dygnet, större delen av året. Under pandemiåren har det inte heller varit möjligt att få inkomster genom uthyrning. Alltså, har andra medel typ sponsor- och arrangemangsintäkter med tvungenhet försvunnit ner i "slukhålet". 

Några styrelseledamöter lämnade sina uppdrag och valberedningen fyllde vakanserna. Ett för mig helt nytt namn tog plats i klubbledningen. Jag känner inte till och har aldrig mött honom men förväntningar finns naturligtvis att han ska tillföra verksamheten ny kraft och energi.

Ur ett medlemsperspektiv ser jag annars att den tillträdande styrelsen ägnar extra stor kraft åt att säkra finansiering av Skidstugan. Detta bland annat genom ett offensivt och proaktivt uthyrningsarbete så att exempelvis sponsor- och arrangemangsintäkter kan användas till idrottsliga ändamål.

Guld till trollhättesonen …

Kunde inte under gårdagsförmiddagen följa Nils van der Poels guldlopp på 5000 meter i OS. Loppet gick samtidigt som femte upplagan av Trestadsklubbarnas Vinterrace. Då jag lever efter devisen orientering-går-före-allt-annat så fanns det överhuvudtaget inte ett alternativ som handlade om TV-koll nedsjunken i soffan. 

Men ... oj vad kul att han lyckades med sin föresats. Han imponerar vad gäller inställning, attityd och förhållningssätt. Han är uppenbarligen så noga med alla detaljer och lever verkligen med de konsekvenser som en elitsatsning kräver. Himla, himla kul och på fredag är det ingen orientering på agendan. Då ska 10000-metersloppet kollas in i direktsändning.

Närmare 140 löpare mötte upp vid Skidstugan i Vänersborg. Fina yttre förutsättningar med snöfritt och lite solsken. Banorna var lagda i skogsterräng vilket var en skön kontrast till förra söndagens "gatlopp". Banläggare Peter C. stod vid en av kontrollerna och fotade både de snabbfotade och de med behaglig styrfart.

Från moll till dur …

Det var upplagt för guldfest under frukosten och tidig förmiddag. Två topplaceringar var möjliga och då inte bara medalj utan den allra ädlaste. Men ... det sket sig. Det var egentligen ingen större överraskning att Therese Jouhaug vann damernas skiathlon. Hon saknade ett individuellt OS-guld och dessutom verkar hon ha fått in toppformen tills det verkligen gällde. Efter norskan var det upplagt för inte bara en utan två blågula med tanke på prestationerna under försäsongen, men icke! Det blev en tung början för Sverige på OS.

Det var bara att ladda upp för nästa begivenhet till påtåren, skidskyttarnas mixedstafett där Sverige verkligen var segerkandidat. Men det var kallt och blåsigt i österland vilket inte passade och frukosten avslutades utan medaljar. 

Som tröst väntade en tur på mtb-cykeln i småkyligt och blåsigt väder. Regnet hade fixat bort allt vitt och så gott som alla isfläckar. Det blev halvannan timmas tur innan TV-soffan väntade. På programmet puckelpist för herrar. Den unge Walter Wallberg hade gjort bra kvallopp och fanns bland medaljaspiranterna. Grenen är inte helt lättbegriplig för oinitierade ögon. Svårt att se och förstå de små detaljerna som domarna kollar in och baserar sin poängdömning på. Det är bara att vänta och bida sin tid för både åkare och publik tills poängen dyker upp på resultattavlan. 

Det var med otrolig äkta glädje och lycka som Walter Wallberg såg en etta framför sitt namn vilket innebar seger och OS-guld. Det var inte svårt att dela hans glädje. Det är alltid kul när någon "okänd" slår igenom på en mästerskapstävling! Det blev guldfest trots allt till middagen!

Fredagsrutiner …

Fredagarna under vinterhalvåret är sig lika. Städning av bostaden under förmiddagen, Framåt fredag från P4 väst under eftermiddagen och SVT:s satirprogram Svenska nyheter under sen kvällstimma.

Så gestaltade sig även gårdagen fast utomhusvistelsen mitt på dagen blev stympad. Vinter-OS invigdes och det följdes från TV-soffan.

Har sett många OS-invigningar genom åren, vet inte riktigt varför för rutinerna och uppläggen är desamma gång efter gång. Det som också upprepar sig är gäspningarna och de tunga ögonlocken som smyger sig på under alla deltagande nationers inmarsch på arenan. Så också igår men vaknade till av en händelse när Sverige gjorde entré. Efter detta väntade långa tal där artighetsfraserna och honnörsorden staplades på varandra. Gäspreflexen återkom än en gång och en känsla av nu-räcker-det!

Istället blev det en tur söderut för besök hos yngsta barnfamiljen. Yngsta barnbarnet skjutsades till veckans ridning av Gunilla medan jag med stort intresse kollade in barnbarn #3 och hans skapelser med 3D-skrivaren. Det var verkligen många imponerande alster han presenterade. Så kul att en födelsedagspresent leder till mycket aktivitet och många lärdomar.

Inget ögonbrynshöjande …

Favoritlaget i hockey, Frölunda, ska överge sin indianlogga. Det har varit på gång länge. Själv har jag ett ljumt intresse vad gäller klubbmärken/loggor. Tycker att de oftast blir "osynliga" bland mängden av sponsorers varumärken, loggor och firmamärken. 

Men ... tydligen är jag relativt ensam om denna inställning. I dagens upplaga av Göteborgs-Posten ägnas hela fyra helsidor (!?!) åt att vrida och vända på processen att ändra klubbmärket. Oj, så mycket tyckande och så så många åsikter. Det må så vara men att ägna så mycket tid och journalistiskt utrymme för att spegla detta är lite av en gåta. Beror det på nyhetstorka elker bristande fantasi på sportavdelningen? Tur att jag inte betalar en dyr prenumeration för GP ... kollar visserligen in den dagligen men är en så kallad "gratisläsare".

Hur ser då den nya klubbsymbolen ut ... ja inget ögonbrynshöjande eller utstickande på något sätt, det finns hur många som helst snarlika skapelser. 

Rekognoscering …

2x3 timmar under två dagar med revidering/uppdatering av en orienteringskarta vid Brinkebergskulle i Vänersborg. Ett litet och långsmalt område som inte utnyttjats på flera år. Ett område som passar bra för exempelvis en skogssprint och då under första halvåret. Därefter blir det för bushigt och svårframkomligt när undervegetationen tagit fart.

Den ursprungliga kartan var klart bra men över tid sker förändringar av olika slag typ nya vägar och stigar, nya hyggen och utökade tomtmarker.

Den uppdaterade kartan kommer användas i närtid för ett mindre arrangemang förmodligen innan tävlingssäsongen kör igång om en dryg månad.

Igår var det behagligt kartritarväder men idag föll snöflingorna. Detta såpass mycket att det blev ett sammanhängande snötäcke. Förhoppningsvis försvinner dock den vita varan mycket snart.