Det var upplagt för guldfest under frukosten och tidig förmiddag. Två topplaceringar var möjliga och då inte bara medalj utan den allra ädlaste. Men ... det sket sig. Det var egentligen ingen större överraskning att Therese Jouhaug vann damernas skiathlon. Hon saknade ett individuellt OS-guld och dessutom verkar hon ha fått in toppformen tills det verkligen gällde. Efter norskan var det upplagt för inte bara en utan två blågula med tanke på prestationerna under försäsongen, men icke! Det blev en tung början för Sverige på OS.
Det var bara att ladda upp för nästa begivenhet till påtåren, skidskyttarnas mixedstafett där Sverige verkligen var segerkandidat. Men det var kallt och blåsigt i österland vilket inte passade och frukosten avslutades utan medaljar.
Som tröst väntade en tur på mtb-cykeln i småkyligt och blåsigt väder. Regnet hade fixat bort allt vitt och så gott som alla isfläckar. Det blev halvannan timmas tur innan TV-soffan väntade. På programmet puckelpist för herrar. Den unge Walter Wallberg hade gjort bra kvallopp och fanns bland medaljaspiranterna. Grenen är inte helt lättbegriplig för oinitierade ögon. Svårt att se och förstå de små detaljerna som domarna kollar in och baserar sin poängdömning på. Det är bara att vänta och bida sin tid för både åkare och publik tills poängen dyker upp på resultattavlan.
Det var med otrolig äkta glädje och lycka som Walter Wallberg såg en etta framför sitt namn vilket innebar seger och OS-guld. Det var inte svårt att dela hans glädje. Det är alltid kul när någon "okänd" slår igenom på en mästerskapstävling! Det blev guldfest trots allt till middagen!
