Hittills ingen dag utan guld. Oj, så kul att Sara Hector under gårdagen tog alpint OS-guld. I många år har hon krigat och kämpat. Hon har haft otur och dragits med trista skador men inte gett upp - stort! Hon utstrålar också en härlig charm och en så positiv "approach" som gör att man verkligen unnar henne framgångar. Var det omröstning till Jerringpriset redan idag skulle hon utan tvekan få min röst.
Gårdagskvällen tillbringades vid datorn. Den egna klubben hade årsmöte och det genomfördes som videokonferens då pandemirestriktioner fortfarande gäller. Det blev en lugn tillställning med alla de sedvanliga formaliafrågor som präglar ett årsmöte. Det fanns inga ögonbrynshöjande frågor eller inspel. Saker och ting sköts med omsorg!
Det är alltid intressant att göra en djupdykning i de ekonomiska sammanställningarna. Konstaterar att föreningens stora "pengaslukhål" är klubbanläggningen "Skidstugan". Även när det inte är pandemirestriktioner står anläggningen tom större delen av dygnet, större delen av året. Under pandemiåren har det inte heller varit möjligt att få inkomster genom uthyrning. Alltså, har andra medel typ sponsor- och arrangemangsintäkter med tvungenhet försvunnit ner i "slukhålet".
Några styrelseledamöter lämnade sina uppdrag och valberedningen fyllde vakanserna. Ett för mig helt nytt namn tog plats i klubbledningen. Jag känner inte till och har aldrig mött honom men förväntningar finns naturligtvis att han ska tillföra verksamheten ny kraft och energi.
Ur ett medlemsperspektiv ser jag annars att den tillträdande styrelsen ägnar extra stor kraft åt att säkra finansiering av Skidstugan. Detta bland annat genom ett offensivt och proaktivt uthyrningsarbete så att exempelvis sponsor- och arrangemangsintäkter kan användas till idrottsliga ändamål.
