Revansch …

Efter gårdagens debacle på O-Ringens fjärde etapp kändes det ruttet. Efter lite depp över den mediokra prestationen och en god natts sömn var batterierna fulladdade och revanschlusten stor. Som alltid är det jaktstart på den avslutande etappen. Gillar egentligen inte denna form men det är bara att "gilla läget". Nu var detta inte så svårt då jag inte hade någon konkurrent strax (typ någon minut) före eller efter. Gick ut som sjua med föresatsen ... nu jävlar! Det innebär totalfokus och då inte bara som en läpparnas uttryck utan också i praktiken. Det gick bra och då samtidigt konkurrenterna gjorde misstag kunde jag springa i mål som totalfyra.

Det var en lång väntan innan min klass startade och därför handlade det om "häng" vid målupploppet. Kunde därför se Gunillas upplopp som resulterade i en femteplats - kul och bra jobbat!

Så var då årets O-Ringen överstökad, bara att packa ihop och förpassa nummerlappar och annat skräp till papperskorgen. Slutbetyget blir högt för årets arrangemang, mycket bra fixat och vädergudarna har varit snälla hela veckan!

Usch, fy och tvi …

Rubriken är ingen recension av O-Ringen vad gäller arrangemang och liknande utan istället en personlig reflektion av dagens prestation. Inledningen gick fint och det visade sig att knappt en kilometer före mål låg jag i topp ... men sedan kom misstaget och innan det hela var avklarat var tidsförlusten närmare sex minuter; tvi, usch och fy! Kolla nedan in kartklippet med GPS-spåret. 

In i kontrollringen bland massor av stenblock, både stora som små. Svårt att få en överblick och många var löparna som letade bland stenarna och de nya stigstråken. 

Antog/gissade/trodde att jag kommit till vänster om kontrollstenen och sedan började en irrfärd i stenlandskapet. Det var väldigt svårt att läsa in sig och minuterna tickade iväg. Till slut ordnade det dock upp sig. GPS-spåret skvallrar om att jag bara varit 10-15 meter från kontrollen när jag kom till kontrollområdet men såg då inte kontrollställningen. Usch, fy och tvi, det räcker inte att vara mycket nära i skogssporten!

Högar kollades in …

"Vilodagen" är över och idag avgjordes den tredje etappen i O-Ringen. Huset vi bor i är beläget bara några stenkast från arenan och därför kunde vi under frukosten kolla in alla som hade tidig starttid då de passerade alldeles nedanför verandan.

Terrängen i Lunsenområdet skiljde sig från de två första etapperna, huvudsakligen flackt och lättframkomligt.

Då vi denna dag slapp långa och tidskrävande förflyttningar fanns tid att kolla in lite mer som Uppsala bjuder på. Vi valde att åka till Gamla Uppsala med sina högar. 

Uppsala var från 200- och 300-talen ett betydande ekonomiskt, religiöst och politiskt centrum i Mälardalen, känt framför allt genom de tre rikt utsmyckade kungagravhögarna vid Gamla Uppsala från 500-talet. 

Vi strosade omkring och kollade in högar med omgivningar och passade på att äta på det klassiska stället med namnet Odinsborg.

Sammanfattningsvis en skön dag idag med poolbad och "chillatimmar" på altanen. Imorgon väntar etapp 4 på södra delen av Lunsen. Där lär det bli riktigt svår och utmanade orientering.

Sightseeing …

Denna dag är det "vilodag" från orienteringslöp. Istället fylldes timmarna med en längre rundtur i de centrala delarna av Uppsala. Det blev närmare tre mil på cykeln och till fots. Först kollades huslängan in där jag bodde ett knappt år för omkring 60 år sedan. Mittemot fanns skolan och klassrummet låg på plan 2. Kul med lite nostalgi!

Vi drog sedan till Fyrishov och den mycket annorlunda utställningen om målaren Vincent van Gogh. Det blev en alldeles speciell upplevelse i den stora mörklagda lokalen med en blandning av bild, ljud och texter som projicerades på de många skärmarna. Verkligen sevärt!

Passade också på att provligga i Vincents säng. Detta i ett utrymme som formats precis som på en av hans tavlor.

Domkyrkan krävde naturligtvis ett besök. Denna mäktiga katedral där bland annat Gustav Vasa och Carl von Linné är begravda.

Uppsala slott blev det sista på sightseeingen och Gunilla passade naturligtvis på att inspektera den mytomspunna Gunillaklockan bredvid det pampiga slottet.

Lång gång …

Två etapper av O-Ringen är avverkade. Precis som väntat har det handlat om mycket gå, stå och vänta. Idag, den andra dagen, hade vi hela 3700 meter till start. Det kändes som om man aldrig kom fram. Det var också "trångt" i skogen och många som frågar kan-du-visa-mig-var-jag-är . Är det kanske så att banorna är något för svåra?

Terrängen dessa första dagar har varit så där, med bitvis grötiga och pinniga områden. Men  ... utmanande orientering där det gäller att hålla koll på alla detaljer. 

Nu väntar en vilodag då planerna är att "göra" Uppsala. Bodde där en tid när vi kom från Sydafrika under tidigt 60-tal. Det blir bland annat ett besök vid huslängan där vi bodde och skolan där jag lärde mig stava och utöka det svenska ordförrådet. 

Men innevarande kväll är avsatt för EM-koll på TV. Hoppas verkligen att de svenska tjejerna kan rå på England och fixa en finalplats.

O-Ringen har inletts …

Uppsala har invaderats av tusentals orienterare för att avverka årets O-Ringen. En tävling som egentligen skulle arrangerats 2020 men pandemin slog till och det mesta blev skrinlagt. Vi finns på plats med båda barnfamiljerna.

Under söndagskvällen var det stor invigning på Studenternas IP med föredömligt korta tal innan ungdomsstafetten Bagherrakavlen startade. En fartfylld sprinttävling med fyra sträckor. Barnbarn #1 och #2 sprang bra och plockade flera placeringar för VSK-laget som kom 31:a bland över 100 lag på startlinjen.

Tävlandet började idag och det är kortklass som gäller för både mig och Gunilla. Detta för möjligheten att ha så kallad fri start. Nästan ett måste när hänsyn ska tas till sällskapets olika åldrar, olika klubbtillhörighet och egen bekvämlighet förstås. Bara så skönt att kunna välja och bestämma starttid, speciellt om man tillhör kategorin not-to-fast-in-the-morning.

I år bor vi återigen med barn och barnbarn samt några bekanta i ett stort hus i utkanten av Uppsala. Allt "runtomkring" skapar ett mervärde till det som allt kretsar kring; fem orienteringstävlingar. Har egentligen aldrig tyckt O-Ringen varit en höjdare på grund av mycket gå, mycket stå och mycket vänta. Dessutom trångt, långa köer och långt-till-det-mesta. Terräng och banor brukar dessutom präglas av kompromisser och eftergifter. Detta vet man om och de egna förväntningarna är anpassade till detta. 

Det sammantaget positiva överväger trots allt det negativa och därför är vi plats även detta år. Debuterade i O-Ringen 1968 och sedan dess har det blivit ett 40-tal repriser.

Finaldag …

Oj vad väderleken växlar. Söndagen handlade om mycket-kläder-på i bjärt kontrast mot tidigare dagar med värme, behagligt och grader över 30. Ytterligare en dag i Stockholm stod på programmet. Som inledning koll på statsministerns boende, riksdagshuset och vaktavlösningen på slottet. Både jag och son #2 vittnade om hur det var att gå högvakt för många år sedan. Mest spektakulärt var det när Martin stod och frös i en vaktkur vid millenieskiftet 00.00!

Björn Ulvaeus, Pop House och Astrid Lindgren AB firar sommaren 2020 Pippi Långstrumps 75-årsjubileum genom att sätta upp en sprakande, musikalisk cirkusföreställning i samarbete med Cirkus Cirkör – PIPPI PÅ CIRKUS.

Björn Ulvaeus är producent och ansvarar för föreställningens sångtexter till musik av Benny Andersson. Musiken framfördes live av en flygande cirkusorkester.

Vi satt bänkade runt manegen tillsammans med båda barnfamiljerna. Det var kul, bra och intensivt under knappa två timmar - en härlig avslutning på dagarna präglade av man-kan-faktiskt-göra-något-annat-än-orientering. Nu väntar O-Ringen i Uppsala!

Lång firardag …

Lång dag blev det på fredag. 14-åringen fick hej-, hurr- och hyllningar innan det bar av till Djurgården och ett flera timmar långt besök på Grönan. Vi som avstod besökte istället Liljevalchs med konstkoll. När alla var färdigroade blev det gemensam glasstund innan hela gänget drog till Wasamuséet - det var häftigt och kanske särskilt speciellt för den yngre generationen. Själv har jag varit på muséet vid flera tillfällen och över tid har det utökats och förfinats på ett intressant sätt, alltså i allra högsta grad sevärt även om man tidigare sett det unika vraket.

Dagen avslutades framför TV:n och EM-fotboll med Sveriges damer i fokus. Spännande var det och lyckligt blev det när de blågula avgjorde i den andra förlängningsminuten.

Firardag …

Idag fyller barnbarn #2 i ordningen 14 år. Oj, vad åren går. Minns dagen när han föddes. Vi befann oss då i Sälensfjällen och deltog i O-Ringen. 

Han växer till sig denne underfundige och reflekterande kille. Hans minne är skarpt och han kan referera till detaljer, händelser och upplevelser som för länge sedan försvunnit ur andras minne. Hans kommentarer och inspel är härliga och framkallar många gånger så goa skratt.

Detta år blir det heldagsfirande i Stockholm huvudsakligen på Djurgården där timmarna som avsatts för Gröna Lund är många. En dag som avslutas med blågul mundering framför TV:n och koll på kvartsfinalen i fotbolls-EM för damer. 

Huvudstadsvisit …

Het sommardag utlovades och därför var inte valet svårt; det får bli ett längre bad idag! Det tog en knapp timma att cykla till Lida, ett friluftsområde beläget vid sjön Getaren. Genom åren har jag varit där vid ett antal tillfällen och då i samband med orientering förstås! Nu har friluftsområdet utvecklats med många olika aktiviteter.

Vi lunchade i huvudbyggnaden och fick då en "flashback". Var där för knappt fem decennier sedan på någon form av föreläsning under ledning av Gösta Frohm från Friluftsfrämjandet. Det var han som en gång i tiden skapade skogsmulleverksamheten.

Eftermiddagen och kvällen tillbringades på Södermalm som var välbesökt denna underbart varma och härliga sommarkväll. Delikat italienskt på tallriken som serverades på Götgatan. Fotografiska muséet hade kvällsöppet och ett besök där är som alltid ett måste. 

En av utställningarna var signerad Terry O´Neill, den engelske kändisfotografen. Många häftiga "shots" men kanske allra häftigast den på Faye Dunaway efter att hon vunnit en Oscar 1976. Hon är mest känd för rollen i Bonnie and Clyde.

I foajén till muséet kunde man själv fota motsvarande scen och därför placerades svägerskan i samma posé som Faye.

Det blev en sen kvällsvandring genom Stockholmsnatten till pendeln för vidare transport till Segersjö där natten tillbringades. 

Värmdötur …

Ytterligare en dag präglad av man-kan-faktiskt-göra-något-annat-än-orientering har genomförts. Det blev en tur till Gustavsberg öster om Stockholm. Där finns konsthallen Artipelag med diverse konstverk både inom- och utomhus. Det blev en rundvandring och mest fascinerande var det gyllene ägget vid strandkanten. Det är tillverkat av guldfärgad, rostfri spegelplåt där den fasetterade form bryter upp omgivningen som reflekteras i olika spegelbilder. Interiören är utformad i furu och asp och mitt i finns ett fullt fungerande vedeldat bastuaggregat, utformat som ett mänskligt hjärta.

Varmt väder inbjöd till dopp i havet vid Grisslingebadet innan vistelsen på Värmdö avslutades med besök på klassiska porslinsfabriken.

Kanalkoll …

När ögonen slogs upp på måndagsmorgonen på ett B&B i utkanten av Söderköping väntade en dag med Göta kanal i fokus. Detta ett av Sveriges största byggnadsverk har alltid varit fascinerade. Det passade också bra att denna dag visa/bevisa att man-kan-faktiskt-göra-något-annat-än-orientering!

Genom åren har det blivit ett och annat besök på västgötadelen av kanalen men aldrig längs med avsnittet mellan Vättern och österhavet. Kanalen i sig är ett intressant byggnadsverk som idag lockar massor av besökande. Dock var det knappast det som var bevekelsegrunden när det fattades ett beslut om att bygga denna farled för två sekel sedan. Just detta har jag alltid funderat över. Vilka var tankarna, analyserna och beräkningarna som ledde fram till denna enorma satsning/investering.

Historieboken berättar att biskop Hans Brask var den förste som 1525 föreslog en kanal som skulle förbinda Vättern med Vänern och därmed skapa en direkt förbindelse mellan Östersjön och Kattegatt. Detta för att slippa Öresundstullen och besvär med tyska Hansan. Den avgörande personen och pådrivaren var Baltzar von Platen. År 1801 invaldes han i styrelsen för Trollhätte kanal och med tiden utvecklades tanken på en samfärdsled mellan Vänern, Vättern och Östersjön. Efter att ha studerat de för kanalen aktuella stråken presenterade han sina tankar 1806 i skriften "Afhandling om canaler genom Sverige". Planerna fick stöd av Gustav IV Adolf, som i februari 1808 beslöt att "i hela dess vidd företaga och fullborda det riksgagneliga ärendet". Den 12 april 1810 fick så Baltzar von Platen tillstånd att bygga kanalen.

Kanalen fick över tid aldrig den betydelse för landet och transportväsendet som från början var tänkt. Det gick inte att efter hand konkurrera med automobiler, bussar, lastbilar och järnvägar.

Nåväl, igår kollades delar av kanalen in från cykelsadeln. En lärorik och givande tur där vi också kunde spana in flera slussprocedurer när det semestrande båtfolket kämpade med tampar och fendrar. Vi fick också en blick på "Diana" som många gånger skådats vid Brinkebergskulles sluss på hemmaplan. 

Under eftermiddagen fortsatte resan till Stockholm där ytterligare några dagar präglade av man-kan-faktiskt-göra-något-annat-än-orientering ska avverkas tillsammans med syster tillika svägerska. 

Österut …

Gårdagen bjöd på ytterligare en utmanande orientering vid Ösjönäs i Tiveden. Terrängen var detaljrik och svårorienterad. Straffet kom direkt ifall man inte var totalfokuserad, det blev en tidsförlust på två minuter! Högväxande pors, ormbunkar och blåbärsris gjorde det också löpmässigt tungt. Men ... riktigt kul, en höjdartävling!

Efter dagens bad bar det sedan österut med Söderköping av alla ställen som mål.

Rundtur på sadeln …

Allt jordiskt är förgängligt står det i den heliga skriften. Detta bekräftades under lördagen då det var vilodag från Tivedsorienteringarna. Vi valde att cykla en runda från Karlsborg till Forsvik, upp över Vaberget med sina gamla fästningsverk och sedan ner till Mölltorp för att så återkomma till Karlsborg. En trevlig runda på så där 35 kilometer fast mindre trevligt var den konstanta blåsten.

Första stoppet gjordes vid Forsvik och besöket på resterna av den gamla bruksmiljön. En intressant rundvandring kring det som idag återstår av den en gång så stolta industrianläggningen. 1977 gick brukets största kund, Eriksbergs skeppsvarv i Göteborg, i konkurs och bruket las ned.

Vi fick "möta" en yrkesman som varit anställd på bruket under 65 år av de 83 han levde - vilken trogen medarbetare!

Så fortsatte färden upp till Vabergets fästning som ligger på berget Vaberget fem kilometer väster om Karlsborgs fästning. På grund av utvecklingen inom det artilleritekniska området som uppstod under slutet av 1800-talet blev detta ett hot mot Karlsborgs fästning. Om fienden lyckats besätta Vaberget skulle det bli möjligt att skjuta sig in i fästningen. För att förhindra detta byggde man Vabergets fästning. Arbetet påbörjades 1889 och avslutades 1904. 1927 las fortet ner och användes sedan som förråd för bland annat vapen och ammunition.

Lång uppförsbacke innebär lång nerförsbacke och det gick snabbt när vi rullade in till Mölltorp. Där blev det matpaus på en pizzeria vid den gamla järnvägsstationen. Sedan några år tillbaka har spåren tagits bort och elledningarna klippts av. Drar mig till minnes från åren i Tibro att det var ett-jävla-liv från lokalbefolkningen när nedläggningstankar växte fram.

Vi stannade till vid en gul tegelbyggnad som för snart tre decennier sedan utgjorde banklokal. Gunilla var chef för Föreningssparbanken i Tibro och i Mölltorp fanns ett lokalkontor. Det bar sig inte ekonomiskt och hon initierade en stängning/nedläggning. Lokalbefolkningen reagerade med avsky och bestörtning och det blev milt sagt ett-jävla-liv!

Numera fungerar byggnaden som bostadshus.

När aftonen så randades återstod bara en grej på dagens att-göra-lista; bad i hav eller sjö. Det blev ett dopp i Vätterns böljor från stenbryggan strax utanför fästningsmuren i Karlsborg.

Sammanfattningsvis under denna "vilodag", sittandes på cykelsadeln, besannades alltså vid fyra tillfällen att allt jordiskt tycks vara förgängligt!

Wow-upplevelse …

Tuff, härlig tivedsterräng. Höjdpartier som avgränsas med rejält långa och höga stup. Tivedsterrängen i Granvik innehåller höga stup. Chansa inte!! Uppe på höjdpartierna finns flacka detaljrika partier med hjälpkurvehöjder, punkthöjder, hällar med vitmossa, smala fina sänkor och små stup. Kuperingen är på sina ställen kraftig men flack uppe på höjderna. Tall dominerar terrängen och sikten är för det mesta mycket god. Området lämpar sig utmärkt för medeldistans där intensiv orientering och även vägvalsproblem utlovas.

Ja, så stod det i beskrivningen av tävlingen "Tividsmedeln". Efter att ha genomfört loppet  kan man bara konstatera att de beskrivna förutsättningarna stämde på pricken. 

Det var sanslöst häftig vildmarksterräng och en samlingsplats som var så skön/vacker/underbar. Den var belägen vid sjön Sågdammen i Granvik nordost om Karlsborg. Efter loppet var det bara så skönt med ett kvällsbad. 

Arrangörerna, OK Tiveden, fixade verkligen till ett toppenarrangemang. Då parkeringsutrymmen var begränsade var starttiderna utspridda under många timmar från 12.00 till 19.00. Fri start gällde och det fungerade förträffligt ... måtte metoden bli standard på alla tävlingar. Då kan "early birds" starta i ottan och vi andra när det passar längre fram på dagen.

En annan innovation man bjöd på var möjligheten för alla 70-plussare att få en karta i skala 1:5000-del istället för den sedvanliga 1:7500. Detta beroende på att kartan var så detaljrik och då svårtolkad för de som har nedsatt syn. Så bra och så anpassat!

Imorgon väntar ytterligare en tävling i Tivedsterrängen med Ösjönäs som utgångspunkten. Det som väntar beskrivs på följande sätt:

Härlig tivedsterräng. Partier med detaljerade snabblöpta hällar omgivna av mindre mossar där blåbärsriset frasar kring benen. Kuperingen varierar från flack till rejäl med härliga sänkor, små branter och hisnande stup som är tiotals meter höga. Tall dominerar. Den bitvis snabblöpta terrängen blandas med områden som är tunglöpta. Sikten är mycket god. Området lämpar sig utmärkt för medeldistans där intensiv orientering och även vägvalsproblem utlovas. Kartan gränsar till Tivedens Nationalpark.

Ett steg i livet …

Idag konfirmeras äldsta barnbarnet efter ett nästan månadslångt konfaläger i Eksjö. Av rapporter att döma har det varit intensiva och innehållsrika veckor, inte bara orienteringsträning utan också annat. Det har varit dagliga stunder för att reflektera, tänka efter och att söka efter svar på frågor som rör livet och andra funderingar man har. Det blir förmodligen veckor och dagar att minnas när han nu tar ett steg närmare vuxenlivet.

De kommande veckorna kommer vi att vara mycket tillsammans. Först ska vi kolla in Stockholm några dagar innan O-Ringen drar igång i Uppsala. Då blir det boende i hyrd villa och storhushåll tillsammans med en orienterarfamilj från Skövde. Kul!

En dag till …

Ett dygn till på heltid med tre barnbarn. Full rulle förstås och dagligt bad är obligatoriskt. Igår blev det till och med ett extra bad under sen kvällstimma efter EM-fotbollen orsakat av att antingen fira segern eller kyla ner heta känslor efter ett bedrövligt spel av de svenska tjejerna. Men ändå, tre poäng säkrades.

Barnbarn #2 hann också med ett orienteringspass medan de övriga gymmade tillsammans med faster Emelie. 

Intensivt …

Ytterligare en dag med tre barnbarn ... bad vid kusten ... cykling ... bad igen och sedan crêpes med diverse innehåll i Skräckleparken. Liten tjej lycklig då hon vågade/klarade av att hoppa från tremeterstrampolinen. Tempot är högt och intensivt, det gäller att vara hyfsat tränade som farföräldrar!

Dock lite lugnare denna onsdagsförmiddag som inleddes med att kolla livestreaming från sprintstafetten i junior-VM. Sverige missade prispallen efter en tung inledningssträcka. Ikväll väntar så damernas EM-fotboll som ska kollas in med blågul mundering framför TV:n.

Mycket bad …

Denna vecka är lägenheten välfylld då tre barnbarn, #2, #3 och #4, är på visit. Barnbarn #1 saknas dock då han är på konfaläger i Eksjö . En vistelse som avslutas på fredag med konfirmation.

Under gårdagen roades sällskapet med mycket bad. Inledningsvis tre timmar i badhuset och som avslutning framåt kvällen blev det ett antal dyk och hopp i Vänern. 

Ögonen på den yngre generationen var rejält trötta framåt kvällen. Farmor bäddade och mobilerna fick ett eget rum. Elva timmar senare slogs ögonen upp!

De närmaste dagarna väntar ytterligare bad och då gärna vid kusten med salt vatten och krabbfiske. Meteorologerna har utlovat/förutspått/gissat att dagen idag blir en riktig fin sådan så valet är givet, det blir Saxenhov!

Välfylld dag …

Under söndagen väntade ytterligare en dag på Listerlandet som inleddes med att juniorerna spelade biljard och tränade sig på att vistas/umgås med getter. Det var en avvaktande attityd till en början, lite skraja kände de sig och då handlade det inte om de fyrbenta!

Under förmiddagen väntade så den andra etappen av "Havs-OL", en långdistans i den omgivande terrängen runt Hällevik. Återigen lyckades barnbarn #2 komma trea och ytterligare en pokal finns nu att ställa på prishyllan.

Dagens bad fixades efter en tur ut på lååång brygga. Förhoppningen att det skulle bli en behaglig simtur utan den minsta antydan till att det var långgrunt uppfylldes men ... det var satans kallt! Vattnet i Hanöbukten denna dag var bara 11 grader och detta mitt i sommarmånaden juli - usch och fy!

Efter lopp och dopp blev det då schnitzel av kolossalformat innan riktningen ställdes in mot Strandvallen. Där väntade allsvensk match mellan hemmalaget Mjällby AIF och BK Häcken från Göteborg. Vi bänkade oss tillsammans med 4300 fotbollsentusiaster runt den gröna rektangeln. Serieledarna från Göteborg blev rejält tillbakatryckta men lyckades till slut ändå vinna med uddamålet. Trots hemmaförlusten var det en skön och avslappnad stämning i och runt arenan - en härlig upplevelse!

Sprint igen …

Flackt, lättlöpt och enkel orientering blir intrycket från gårdagens sprinttävling i Hällevik. Solen sken men vinden hade inte valt någon helgvila. Dock var det en välarrangerad tävling med behaglig stämning längs upploppet. Barnbarn #2 kom trea och belönades förutom pokal med återanvändbara sugrör och tillbehör i form av en avlång rengöringsborste 😂.

Det obligatoriska dagsbadet avverkades i Hälleviksbukten och handlade om långgrunt, det blev att lägga sig ner och sedan 180 graders kroppsvridning för att bli blöt. Kusinerna, barnbarn #2 och #3, testade även vattenrutsch och andra attiraljer på landbadet men bassängvattnet fick underbetyget; kallt!

Fax-man …

Denna helg har vi återvänt till en plats vi inte varit på sedan 1987. Då i månaden juli hade vi ett träningsläger för orienteringslandslaget. Förutom löparna var även familjemedlemmar på plats. Detta i Hällevik på Listerlandet med boende på hotellet "Hanöhus". 

Att vi då hamnade här berodde mycket på hotellets marknadsförare/säljare Owe Persson. Det var inte för inte han kallades "”PR-son” med tanke på många kontakter överallt. Han var en stor entreprenör och hade ett gott öga till orienteringssporten. Dessutom var Kent Olsson den just då mest framgångsrike herrlöparen och han hade sin hemvist i Blekinge. Bara några månader efter lägret blev Kent världsmästare i Gerardmer, Frankrike.

Som marknadsförare och PR-man använde sig Owe av det absolut senaste i kommunikationsväg på 80-talet - en fax! Han utnyttjade verkligen detta hjälpmedel och det kom inte bara ett fax då och då utan det var ett ständigt flöde. Vi noterade detta och när Owe skulle uppvaktas vid något tillfälle fixade vi en blågul tröja med tryck på baksidan; Nästa fax kommer strax!

Owe finns numera inte i jordelivet men det blev några "flashbacks" när vi checkade in på Listerlandet under fredagskvällen. Under helgen väntar två orienteringar i paketet "Havs-OL", en sprint och en medeldistanstävling. 

Vidrigt djur …

Fästingarna verkar vara riktigt många i skog och mark detta år. Efter så gott som varenda skogsorientering kan man få span på en eller flera av dessa kryp som söker sig fram på kroppen eller hunnit nagla sig fast. Vissa personer tycks också falla fästingarna mer i smaken än andra, man kan undra vad det beror på? Det påstås att fästingar vandrar omkring i flera timmar på kroppen innan de biter sig fast vilket gör dem riktigt bedrägliga.

Svärdotter Emelie är en av dem som charmar dessa små varelser extra mycket. Hon brukar kunna plocka inte bara en utan flera efter målpassering. Sporttejp brukar då vara en bra "uppfångare" innan de fått fäste. Självfallet finns numera också fästingborttagare alltid med i sportbagen. Så viktigt det är att regelbundet göra en kroppskoll och inte minst ta TBE-sprutor i förebyggande syfte.

Experterna hävdar att mörkt färgade kläder drar till sig färre fästingar men samtidigt kan det vara lättare att upptäcka fästingar på ljusa kläder. Man konstaterar också att de trivs bäst på skuggiga och fuktiga platser och då gärna lövskog med tät undervegetation.

Utbudet av sprayer, mer eller mindre effektiva, som stöter bort både mygg och fästingar blir allt större. Så nu lär det bli ytterligare en pryl som ska bockas av på packa-med-sig-listan.

Firardag …

Idag firar vi svärdotter Emelie. Denna tjej med sin outsinliga energi som alltid räcker upp handen när någon behöver hjälp eller när något behöver fixas. Med tre killar i familjen har hon också fullt upp! 

Hon är aldrig nödbedd när det handlar om orientering. Det är mycket sällan hon missar en tävling och hänger så gott som alltid med oavsett om det står sprint-, medel- eller långdistans på programmet. Hennes namn finns oftast i toppen på resultatlistorna för D40-klassen.

Barnen Liam och Gabbe stöttas i alla väder och vi brukar påminna dem då och då om att de har världens bästa morsa!

Hemmaplan igen …

Ordspråket “tiden går fort när man har roligt” verkar stämma. Kan konstatera detta när vi nu har kommit hem efter nästan två veckor i Danmark. Tillsammans med Jonas, Emelie och Gabbe har vi sprungit åtta tävlingar, kollat in tre VM-tävlingar, badat i saltvatten varje dag, väntat på att klungan ska passera i Tour-de-France, spelat kort, ätit, skrattat och slappat. Dagarna har susat iväg och plötsligt är det bara över. Men rikare har vi blivit, rikare på upplevelser!

Hemkomst handlar om återställning. Tvätthögen är stor och består huvudsakligen av orienteringsutrustning, det blir många plagg efter åtta tävlingar även om provisorisk tvätt har genomförts. Men rutinen med att "återställa" är stor och välbekant, det sker allt som oftast.

Tillbakablicken mot VM och publiktävlingarna andas många plus. Det var suveränt välarrangerat och jag vet att både de som kämpade om VM-medaljer och vi andra "hangarounds" tycker detsamma. Oj vilka spännande timmar det var längs med målupploppet när världseliten rusade förbi. Kul också med alla möten med gamla bekanta och kompisar man mött genom åren. 

Kollen på Tour-de-France var en mycket speciell upplevelse, denna långa väntan innan den stora klungan svischade förbi under någon minut. Plötsligt var det bara slut, avklarat, överstökat! "Det är väntan som är mödan värd" hade förmodligen Karin Boye utttyckt det hela.

Nu blir det några dagar hemmavid innan Blekinge väntar och helgen därpå Tivden innan Stockholm står på tur och sedan O-Ringen i Uppsala i slutet på månaden.

Cykelkoll …

Igår sprang vi den tredje etappen av Vikingedysten och det var också den åttonde tävlingen på lika många dagar vi avverkat i Danmark. Kroppen har onekligen fått sitt i olika terrängtyper och på olika distanser. Gabbe och hans mor segrade totalt och Gunilla fick ett utlottat pris med högt samlarvärde, det var arrangörsklubbens egna butelj med druvans safter.

Efter tävlingen och fika under en lind som skyddade oss från den heta solen begav vi oss iväg för att se den sista danmarksetappen av Tour-de-France. Vi hade kollat in tänkbara platser och det hade också tusen och åter tusen danskar gjort. Efter att ha parkerat i ett vägdike var det bara att knalla iväg till åskådarplatsen vi valt. En tre kilometer lång promenad på upphettad asfalt. Väl framme, drygt två timmar innan cyklisterna skulle passera, fälldes stolarna upp och väntan påbörjades.

Efter ett stund dök karavanen med sponsorer upp. "Giveaways" slängdes ut under ackompanjemang av biltutor och hög musik. Så lägrade sig lugnet igen. Man fikade, man umgicks, man lutade sig tillbaka och man viftade med flaggor. De riktiga cykelnördarna kollade naturligtvis tävlingen via mobilen och meddelade då och då när den stora cykelklungan beräknades passera.

Så blev det oro längs med vägkanten. Helikoptrar snurrade i luften och polissirenerna ljöd. Plötsligt dök en ensam cyklist upp. En dansk som ryckt loss och några minuter senare kom hela gänget. De susade förbi under någon minut och därefter blev det uppbrottsstämning. Showen var över! Vad var det vi hade sett? Vad var det som egentligen hände? Med förundran återvände vi till bilen, förundran över hur detta evenemang kan skapa så mycket engagemang, hänförelse och begeistring.

Cyklar i sikte …

Skön start på gårdagen med sen frukost och sedan lite tid för att chilla som junioren i sällskapet uttrycker det. Solen sken och graderna var behagliga 20-22. En knapp timmas färd söderut blev det till skogen som väntade med en medeldistans. Det var mycket pinnigt och "grönt" med ett komplext nätverk av stigar, brandgator och mer eller mindre framkomliga stråk. Gabbe vann överlägset pojkklassen och mamma Emelie segrade även hon.

Gårdagens utmaning var att hitta en badplats vilket löstes enkelt. Knappa halvtimmen från tävlingsarenan fanns västerhavet och en bit ut ön Römö. Har varit där några gånger tidigare och med bilfärd på den gigantiska sandstranden nådde vi så det för dagen ljuvliga saltvattnet. Vi var inte ensamma på västra delen av Römö denna dag!

Imorgon väntar den tredje och sista etappen av Vikingedysten. Då ska vi dra några mil österut från boendet till ett skogsområde strax norr om Jels by där ytterligare en medeldistans ska avverkas.

Efter loppet planeras en tur ännu längre österut för att förhoppningsvis spana in när cykeltävlingen "Tour de France" passerar. Danskarna är cykeltokiga och detta evenemang är otroligt uppmärksammat. Ska bli spännande att få en glimt av denna superklassiska tävling! 

Den har körts sedan 1903 med undantag för de två världskrigen. Tidigare följde cykeltävlingen oftast Frankrikes yttergränser men numera genomförs tävlingen delvis också i grannländer. Tour de France pågår under tre veckor i juli och är uppdelad på 21 etapper som är runt 200 km långa. De tre första etapperna körs detta år i Danmark med start i Köpenhamn.

Nya lopp …

Efter den intensiva VM-veckan varvar vi nu ner genom att delta i "Vikingedysten", en tävling med tre etapper i de sydligaste delarna av Danmark.

För sju år sedan var vi också på plats när Haderslev TF arrangerade men nu har bland andra Gabbe växt till sig.

Gårdagskvällen handlade om en sprint på ny karta i Lögumkloster. Det lilla samhället är flackt och löpvänligt. Banläggaren hade fått till bra banor bland gräsytor och bebyggelse så gott som det nu går när det inte finns komplexa kvarter och detaljrika innergårdar.

Löpare från sju länder fanns på plats. Tävlingen var snabbt överstökad men innan alla bröt upp var det en pampig prisutdelning. Gabbe och Emelie fanns med bland vinnarna.

Idag handlar det om den andra etappen och då drar vi till skogs strax söder om orten Arnum. Dagens stora utmaning handlar om att hitta en badplats. Igår fixade vi detta innan vi åkte från Fredericia men idag blir det riktigt svårt!