Uppsala har invaderats av tusentals orienterare för att avverka årets O-Ringen. En tävling som egentligen skulle arrangerats 2020 men pandemin slog till och det mesta blev skrinlagt. Vi finns på plats med båda barnfamiljerna.
Under söndagskvällen var det stor invigning på Studenternas IP med föredömligt korta tal innan ungdomsstafetten Bagherrakavlen startade. En fartfylld sprinttävling med fyra sträckor. Barnbarn #1 och #2 sprang bra och plockade flera placeringar för VSK-laget som kom 31:a bland över 100 lag på startlinjen.
Tävlandet började idag och det är kortklass som gäller för både mig och Gunilla. Detta för möjligheten att ha så kallad fri start. Nästan ett måste när hänsyn ska tas till sällskapets olika åldrar, olika klubbtillhörighet och egen bekvämlighet förstås. Bara så skönt att kunna välja och bestämma starttid, speciellt om man tillhör kategorin not-to-fast-in-the-morning.
I år bor vi återigen med barn och barnbarn samt några bekanta i ett stort hus i utkanten av Uppsala. Allt "runtomkring" skapar ett mervärde till det som allt kretsar kring; fem orienteringstävlingar. Har egentligen aldrig tyckt O-Ringen varit en höjdare på grund av mycket gå, mycket stå och mycket vänta. Dessutom trångt, långa köer och långt-till-det-mesta. Terräng och banor brukar dessutom präglas av kompromisser och eftergifter. Detta vet man om och de egna förväntningarna är anpassade till detta.
Det sammantaget positiva överväger trots allt det negativa och därför är vi plats även detta år. Debuterade i O-Ringen 1968 och sedan dess har det blivit ett 40-tal repriser.
