Kvällslöp …

Under gårdagskvällen ställdes färden djupt in i Hjärtumsskogarna till OK Gipens klubbstuga Delsbo. Där väntade en bana för anställda på GKN i Trollhättan men även "utbölingar" är välkomna. Det är en sedan många år traditionell måndagsaktivitet med en vår- och en höstsäsong. Banlängden är alltid omkring fyra kilometer och man cirkulerar mellan olika kartor i Trollhättan- och Vänersborgsområdet. Ett 30-tal brukar delta i snitt.

Igår var det rejäl och bitvis kuperad vildmarksterräng och banläggaren hade lagt stråk där det mycket handlade om "rakt på" och att vara noga med kompassriktningen. Det blev ett skönt pass i soligt höstväder.

Idag bar det återigen till skogs. På programmet, inplockning av kontrollenheter och skärmar som "tjänstgjort" under vecka 34. Det känns alltid skönt när detta är gjort! Passade också på att göra lite kartjustering inför tävlingsarrangemanget om knappt 14 dagar. Det handlade om nya cykelspår som Mtb-fantasterna fixat till. Passerade en tall som råkade ut för åskvädret förra veckan. Blixtnedslaget splittrade stammen men de intilliggande träden klarade sig undan. 

Det gick heller inte att låta bli en stunds njutning i form av en näve blåbär. Oj, så stora de har blivit men nu är smaken vattnig!

DM i Stigen …

Inom skogssporten råder nu DM-tider. I många idrotter har distriktsmästerskap nedgraderats och har inte alls samma status som tidigare, alltså för flera decennier sedan. Men inom skogssporten samlas fortfarande relativt många i startlistorna och detta även i mycket små distrikt.

Nåväl, den egna inställningen till DM-tävlingar är neutralt. Det leder inte till någon extra förväntan. Det kvittar om ett arrangemang har DM-etikett eller inte, det är tävlingstillfället som är det intressanta och lockande. 

Sedan några år tillbaka är DM-arrangemang "öppna" även för löpare som inte tillhör distriktet i fråga. Det är bra. Då kan man välja vilket distrikt man deltar i. Dock tävlar man då inte om DM-tecken.

Igår valde vi att delta i Bohuslän-Dals långdistans-DM. Tävlingen avgjordes i utkanten av Stigens samhälle i Dalsland. För flera decennier sedan växte Stigen till sig tack vare textilindustrin från sekelskiftet 1900 till mitten av 1980-talet. 

Vi mötte typisk dalslandsterräng med en blandning av branta berg och böljande vildmarksskog, bitvis mycket fint, bitvis tätt och bushigt. Det var många, många år sedan jag tävlade i området men minnesbilderna är inte starka eller utstickande på något sätt. Arrangörerna OK Skärmen bjöd dock på ett fint arrangemang för de knappa 200 deltagare som mötte upp.

Nästa helg blir det ytterligare en DM-tävling i ett annat distrikt då en medeldistans väntar i Göteborg. Så egentligen är DM bra då utbudet blir stort, bara att välja och vraka i vilket distrikt man vill tävla!

DM på gång …

Det blev en tuff medeldistans när DM för Västergötland avgjordes vid Askeröd hembygdsgård en knapp mil sydväst om Trollhättan. Terrängen är brutalt kuperad men det finns också flacka och lättlöpta partier mellan bergsknallarna. Grannklubben TSOK arrangerade och de levererade som vanligt en toppentävling.

Dock suckades det en del från några äldre damer som tyckte att deras mästerskapsbana var lite för enkel och föga utmanande. Orienteringsförbundet har en uttalad ambition att det inte ska vara någon skillnad herrar och damer vad gäller svårighetsgrad för de olika klasserna. Men steget från sagt till gjort är ofta stort. Kolla in nedanstående två kartklipp från samma åkdersklass, den övre är damernas bana och den undre herrarnas. Den initierade upptäcker direkt den stora skillnaden. 

Det ryktades om att damerna skulle uttrycka sitt missnöje till arrangörerna men så hördes någon elak tunga säga: ni ska kanske vara glada att ni slapp klättra i sten och moras! Dock morrades det en del och visst kunde man höra något i stil med:

Tanterna demonstrerar, tanterna har fått nog

Tanterna vill ha det knepigt när man är i någons skog ...

Få lingon men många flugor …

Under två dagar har lingontillgången besiktigats. Det blev några liter plockade också men utbudet är inte så stort i år. Dock finns det fortfarande massor av de blåa bären.

Nu har också älgflugorna börjat komma. Dessa varelser som älskar att krypa in i håret och dessutom levererar de ett och annat kliande bett. Det äckliga lilla djuret kallas också älglus. Sakvetenskapen hävdar följande:

Älgflugan kan lätt ta miste på sina värddjur och även människor blir utsatta. Oftast upptäcker den sitt misstag och kryper mest omkring innan den flyger vidare. Ibland upptäcker inte flugan misstaget och släpper sina vingar även på människor och försöker livnära sig på vårt blod. Betten kan vara riktigt obehagliga och ge upphov till klåda och svullnad. Flugorna tros inte bära med sig några farliga virussjukdomar men kan vara bärare av en bakterie som kan ge upphov till hudinfektioner. Flugorna kan dock inte använda människoblod för sin utveckling utan dör efter ett tag om de brutit av vingarna.

Så är det med det och fortsättningsvis under hösten lär det bli en tätslutande buff på huvudskulten.

Parallellt med lingonkollen gjordes en kartrevidering inför tävlingsarrangemanget om två veckor. Det handlade om att lägga till "stående grönt", ett raster som markerar att underlaget är risigt , pinnigt och svårframkomligt. Det blir allt oftare som det "stågröna" måste användas. Detta som en följd av nya rön som skogsavverkarna anammat.

Två skogsdagar följs under helgen av ytterligare två men nu handlar det om orientering. Två DM-tävlingar står till buds men frågan är hur det blir med framfarten. "Gubbvaden" har inte gett med sig så förhoppningen om ett bra lopp får utgå från tesen rätt-riktning-är-viktigare-än-hög-fart!

Blågult …

Gårdagen uppfyllde med råge allt som krävs för att leva upp till epitetet en-underbar-sensommardag. Himlen var kanonblå, solen var gulare än vanligt och Vänern låg spegelblank. Vid Grönviks gästhamn nordväst om Vänersborg mötte ett 80-tal veteraner upp för sedvanlig onsdagsorientering. Jag och Gunilla "roddade" arrangemanget och allt fungerade efter ritningarna. Vi testade med att ha resultatlistor "live" så att deltagarna kunde kolla dagens utfall på de fem banorna. Vanligtvis brukar resultaten visas på en bildskärm men nu är denna förhoppningsvis bortrationaliserad. Tack, tack till all teknik som underlättar och förenklar!

När siste löparen kom i mål bar det direkt till skogs igen. SI-enheterna plockades in och kvar i skogen fanns till slut bara de orange-vita skärmarna. Enheterna hämtades upp av grannklubben Trollhättans SOK som arrangerar en dubbeltävling kommande helg. De har ett tufft beting med DM i medeldistans på lördag och stafett på söndag. Speciellt den senare tävlingen kräver mycket förberedelser och ställtid.

Vi hann med att klämma in och bocka av dagens obligatoriska bad och nu har äntligen vattentemperaturen i Vänern blivit behaglig. 

Framåt kvällen väntade ett planeringsmöte inför tävlingsarrangemanget om två veckor. Det handlade om avstämning med banläggarna om både små och stora saker. Sammanträden genererar oftast saker som ska/måste göras och verkställas. Så också gårdagens möte vilket formar dagen idag, det blir några timmars skogsvistelse med revidering/uppdatering av tävlingskartan. Bra tillfälle att då också kolla in  statusen på lingonen. Vi har hunnit med att fixa till några syltburkar men en årsförbrukning kräver betydligt mer.

Den vackert blågula dagen var också en påminnare om Ukraina och deras självständighetsdag. Det var också precis sex månader sedan landet ockuperades. Många tankar gick till befolkningen som plågas, avrättas, förnedras och utsätts för massmord och blodbad. Måtte vansinnet få ett slut!

Lokalt O-löp …

Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att vara arrangör. Förutsättningarna var fina med kanonväder och nära till badvattnet efter loppet. Terrängen vid Vänerns sydvästra kant är småskuren och detaljrik. Blåbärsriset växer högt detta år vilket försvårar och bromsar framfarten.

Imorgon väntar ytterligare ett arrangemang på samma banor fast då blir deltagarnas medelålder betydligt högre. Under förmiddagen ska 3-stads veteraner mötas på de fem olika banorna av varierande längd och svårighetsgrad som står till buds.

Slitsamt …

Avslutningsetappen av Göteborg O-meeting blev minst sagt tuff. Terrängen vid Rannebergen är rejält kuperad, rik på sankmarker och med massor av hög och svårforcerad undervegetation. Arrangörerna hade dessutom spätt på det hela med överlångt avstånd till starten och en rejäl sträcka från det utbrutna målet till arenan. Det var inte någon propagagandatävling precis. Stort medlidande hade man med de stackars föräldrar som först gick till start och sprang sin egen bana för att efter målgång återigen traska den långa vägen till start med en eller flera telingar. 

Det hördes djupa suckar och aldrig-mer från långväga gäster som inte är riktigt vana med den vresiga göteborgsterrängen. Själv har jag blivit luttrad och härdad genom åren.

Den sargade soleusmuskeln i vänsterbenet gillade inte terrängen och det blev mest lugn styrfart över stock och sten.

Barnbarn #2 utvecklar sin orienteringsförmåga mer och mer. GPS-spåren på applikationen Livelox ger tydliga besked om hans framfart. Han är emellanåt (rejält) besviken över att löpfarten inte är tillräckligt hög men jag kommenterar det med ordstävet rätt-riktning-är-viktigare-än-hög-fart. Så är det och erfarenheten säger att löpförmågan utvecklas av sig själv så småningom.

Vaden obstruerar …

Muskeln Soleus spökar och jävlas sedan några dagar tillbaka. Det är en del av den djupa vadmuskeln. Den har sitt ursprung vid vadbenets och skenbenets övre del samt fäster vid hälsenan i hälbenet. Dess funktion är att sträcka i vristled. När den överansträngs av någon anledning får man "gubbvad". Det funkar att gå som vanligt men aj, aj när man tar löpsteg. Sådan är tillvaron nu vilket innebär begränsad hastighet på orienteringslöpen. Igår och idag har en medeldistans och en sprint avverkats med arenan belägen i Angered norr om Göteborg.

Härligt väder, finfina banor och bra arrangemang. Jag brukar predika för barnbarn och deras jämnåriga klubbkompisar att i orienteringssammanhang är rätt-riktning-viktigare-än-hög-fart. Fick själv bekräftelse och förstärkning av denna tes på dagens sprint. Missade inte en endaste av banans 19 kontroller och trots en linkande framfart var marginalen liten till vinnaren.

Imorgon väntar en långdistans och det ska bli intressant att se om Soleus hunnit återhämta sig något över natten och är mera samarbetsvillig än igår och idag.

Lära om, lära av och lära nytt …

Många, många blev timmarna i skogen under gårdagen. Först utsättning av kontrollmarkeringar inför nästa onsdags veteranarrangemang. Det ska också samordnas med en kvällsaktivitet på tisdagskvällen för alla som inte har pensionärsstämpel så det blir en tvådagarsaktivitet.

Efter att kontrollerna förhoppningsvis placerats på rätt plats attackerades blåbärsriset. Man kan bara inte låta bli att ännu en gång gå loss med plockaren bland mängderna av de eftertraktade bären. Husbevot är redan tillfredsställt så därför ska gårdagens skörd efter önskemål levereras till yngsta sonen med familj.

I den egna klubben finns det få "veteraner" och därför faller det på min och Gunillas lott att fixa till 3-stads-veteranernas onsdagsaktivitet. Det handlar om ett vår- och ett höstarrangemang. Det är en hel del saker som ska planeras och fixas till. Oväntade saker inträffar emellanåt som kräver några extra timmars arbete. Igår visade det sig att skogsbruket förändrat kartbilden. Alltså, gällde det att revidera/uppdatera kartan samt justera bansträckningar och välja andra kontrollpunkter än vad som ursprungligen var tänkt.

Det var i första hand nya röjningar och traktorstigar som var nödvändiga att komplettera kartan med.

Under kvällen blev det några timmar framför datorn med att dels uppdatera kartan och sedan skapa underlagen till de fem banorna. Dessa ska publiceras på "webben" under söndagskvällen så att presumtiva deltagare kan ladda ner och printa ut kartor.

Konstaterar att den tekniska utvecklingen och framför allt datastödet möjliggör och underlättar mycket men ... handhavandet kräver kunskaper och insikter. Det går inte att förlita sig på tidigare kunnande. Alltså är det bara att ta på sig tischan med uppmaningen:

Bärtider …

3-stads-veteranernas onsdagsorientering genomfördes på Gustafsberg vid den södra infarten till Uddevalla. Det är ett klassiskt ställe. För 200 år sedan började komma överklassen till Gustafsberg för att bada tångbad, dricka brunn och roa sig i Societetssalongen. Idag är det gamla varmbadhuset vandrarhem. Dåtidens kändisar stod i kö för att besöka stället – badorten som alla ville resa till. Flera av husen byggdes som gästhus för de celebra sommargästerna och flertalet står fortfarande kvar.

Bland dessa byggnader, gräsytor och parkområden bjöds veteranerna på en förlängd sprinttävling. Det var av tyckanden som snappades upp så där lagom roligt. Det handlade till allra största delen om terränglöpning utan snitselband. Det var synnerligen lättorienterat. De flesta vill ha lite mer och något fler orienteringsmoment. 

Bönerna kommer att bli hörda då nästa veckas arrangemang bjuder på utmanande banor i den detaljrika skogen vid Vänerns sydvästra kant. Jag och Gunilla svarar då för arrangemanget i nära anslutning till Ursands Resort & Camping.

Efter snabblöpet igår väntade dock ett underbart bad i salta böljor. Man förstår varför många genom åren sökt sig till det anrika badstället.

Längtan till att vara i skogen uppfylldes framåt kvällen. Blåbären tycks vara ännu fler och mycket större än för ett par veckor sedan. Alltså blev det en plockartur och skörden blev god, i dubbel bemärkelse. Vi konstaterade också att lingonen börjar mogna så nu vet vi vad som väntar.

Om pinnar och bush …

Måndagens blogginlägg handlade om bushig och pinnig orientering. Har fångat upp en del andra tyckanden som spinner på samma tråd:

Grönområdesorientering har alltmera tagit över på våra vanliga tävlingar. Denna typ av orientering med stora slumpmoment kanske behövs på våra mästerskap, se Estland. Jag tror det inte. Det gynnar bara de sist startande som får springa i upptrampade spår.

Banläggarnas favorit verkar vara en långsträcka över ett luddigt grönområde fullt av raster, grönt och gult i en salig röra. Alternativet att slippa ge sig in i skiten är en låång väg runt det hela. Det är också banläggaridéer från sprintorienteringen som spökar här.

Årets mest populära tävlingar brukar vara Pans vårtävlingar. Garanterat fria från grönområdesorientering. Att inte fler arrangörer förstår vad som drar folk.

Det är alldeles uppenbart att trenden med "bushorientering" nu får en motreaktion. Är övertygad om att den stora massan orienterare inte gillar, roas och upplever något positivt när man tvingas  "trampa" genom snår och täta buskage.

Det moderna skogsbruket ställer naturligtvis till det då man nu tycks följa tesen/antagandet/dogmen att pinnar, grenar, kvistar och ris ska ligga kvar på marken när man röjer eller avverkar. Det lär vara bra för fortsatt och långsiktig tillväxt. Om det nu är detta som gäller så väntar tuffa(re) tider för orienterarsläktet. 

Motkraften och utmaningen för arrangörer och banläggare är att bli än mer observanta och uppmärksamma på i vilka skogsområden tävlingar förläggs och vilka bansträckningar och stråk man då väljer. Dessutom bör arrangörer bli ärliga och uppriktiga när man i sina tävlingsinbjudningar beskriver terrängen. Många gånger skönmålas beskrivningen av terrängen i syfte att locka deltagare. Kanske läge för "döskallemärkning" av vissa skogsområden?!?

Man förstår …

En av de svenska landslagslöparna, Karolin Ohlsson, uttrycker sin relation till bushig och pinnig terräng på följande sätt på Instagram:

Detta efter upplevelserna hon fick under EM i Estland för några veckor sedan. Alla som kollade in TV-sändningarna kunde konstatera hur svårframkomlig, svåröverblickbar och svårforcerad terrängen var. 

Nu är det inte bara världseliten som möter liknande terräng. De flesta har minnen, trista sådana, från när man trampat och klampat omkring i täta buskage, risiga partier och snåriga snår. 

Dagens kartor redovisar trots allt var framkomligheten varierar. Annat var det när jag började med skogssporten för flera decennier sedan, så visst har det blivit bättre över tid och ett slumpmoment har minskat.

Men trots bra kartor stöter man som tävlingsorienterare med jämna mellanrum på vidrig terräng. Nu är ju skogen som den är men ibland undrar man inte bara en gång utan många gånger varför arrangörer/banläggare väljer områden och stråk där det uppenbarligen är vämjeligt och vedervärdigt. Det kan knappast vara av sportsliga skäl, möjligen någon tanke om att det snäppar upp graden av utmaning och kamp-mot-markens-hinder som det uttrycks i någon gammal devis. 

Själv har jag ett antal områden i närområdet som jag känner för precis på samma sätt som Karolin gör. Man vill helt enkelt inte vistas där än mindre bedriva någon form av orientering!

Löp i hettan …

En helg med två tuffa orienteringar i högsommarvärme. Graderna låg nära 30-strecket och solen hettade på. Åtskilliga liter vätska konsumerades under dagarna två.

Lördagens medeldistans avgjordes mitt i Svartedalen melkan Kungälv och Lilla Edet där terrängen är brutalt tuff och kuperad. Har fortfarande minnen från premiärtävlingen i området daterat augusti 1968. Det var då också som igår alltså hett, hett! 

Under tidig söndagsförmiddag bar det av till södra delen av Hökensås och en långdistanstävling. Gunillas rehabilitering av knäskadan fortsätter och idag gick hon tillsammans med syster Lena D65-banan. Det var varmt i skogen och kul bana på en mycket bra karta. Arrangörerna från Falköping och Mullsjö levererade ett toppenarrangemang.

På hemvägen passerade vi Falbygdens Osteria och åt en buffélunch med som sig bör många osträtter - det var underbart gott! Naturligtvis inhandlades ett antal ostprodukter så nu blir det ostkaka, färskostar och annat smått och gott på matbordet den närmaste veckan. Ytterligare en härlig helg kan föras till kontot goa-dagar!

Två viktiga frågor …

Av en ren tillfällighet bläddrade jag i ett häfte om förenings- och organisationsutveckling. Spanade in ett citat från en uppenbarligen besviken och ledsen ledare eller rättare sagt före detta ledare:

Det var med lust och entusiasm jag åtog mig ledaruppdraget men nu drar jag. Jag kände så mycket för verksamheten men med tiden blev det allt mera jobbigt. Upptäckte att det jag trodde var gott, klokt och viktigt ifrågasattes och detta med besked. Till slut orkade jag inte längre. Klubben dräpte min entusiasm!

I skenet av detta kan man fundera över hur det står till inom idrottsrörelsen idag. Flera är förbunden med sina föreningar som vittnar om medlemsbortfall, problem med nyrekrytering och svårigheter att få ledare. En förklaring är självfallet pandemiåren som förstörde den idrottsliga vardagen men ... det kan knappast vara den enda förklaringen.

Behöver inte ens ana att en annan orsak har kopplingar till ovanstående citat. Alltså en anda/kultur som präglas av att väggarna dryper av traditioner, seghet och en tillvaro där man inte är on-line med dagens verklighet. Det kan vara styrelser som misstror kommittéer och arbetsgrupper. Man överprövar beslut. Man detaljreglerar. Man kör över. Man silar mygg och sväljer kameler. Man är inkonsekvent.

Inte så överraskande, det går illa och det blir så när man inte vet var man är och inte vet vart man ska!

När det börjar gnissla och kärva i en klubb bör de två första frågorna styrelsen ställer sig vara: Dräper vi entusiasm? och Skapar vi vill-ej-kraft?

Skön dag …

Gårdagsmorgonen varslade om en dag med mycket sol och värme. Därför ... ingen som helst tvekan om att åka till skaraborgarnas veteranorientering i terrängen nordost om Skara. Omkring 175 "vets" mötte upp vid den gamla banvaktarstugan "Nolåsen". Gunilla rehabiliterar sitt knä så hon agerade åskådare. Terrängen varierade från fina lättlöpta partier till pinniga och bushiga områden. Ett parti var alldeles speciellt bushigt. Kolla in nedanstående karta och då det ljusgröna området mellan kontrollerna åtta och nio. Där var det djungelkaraktär och mycket svårframkomligt, många var svordomarna och suckarna som hördes vid passagen.

Det blev långa eftersnack med bekanta från Skaraborgsklubbarna innan vi sökte oss till Flämsjön och ett efterlängtat bad. Detta följdes upp av lunch tillsammans med tidigare klubbkompis från åren i Tibro OK. Det blev en delikat och lång måltid på uteplatsen vid Billingens golfklubb med nostalgiskt snack och uppdatering om både det ena och andra.

Det blev en riktigt härlig och innehållsrik dag bland sjöar, skog, ängar och mjuka kullar.

OL och kortspel …

Igår var det höstpremiär för Trestads veteranorientering. Ett 75-tal "vets" och en del yngre som "pryade" mötte upp vid Slätthultsgården i Trollhättan. Otaliga är de gånger den stigrika terrängen utnyttjats. Banorna var mycket löpbetonade men det gällde att ha koll på alla stigar och dessutom alla omarkerade stigar. Ett bra försöka-löpa-fort-pass men inte speciellt orienteringstekniskt utmanande ... men vad gör det.

Gunilla skadade sitt knä vid en tävling den gångna helgen och måste nu ägna sig åt rehabilitering. Denna dag valde hon bridgespel. Hoppas det gjorde nytta! Dock trist att hon inte var med. Istället hängde skolledige barnbarn #2 på och detta som förberedelse inför Götalandsmästerskapen i Östergötland kommande helg.

Vid eftersnacket ventilerades sommarens skadepaneramor och olika "semestertävlingar" man deltagit i. Alltså ... de vanliga samtalsämnena efter ett sommaruppehåll. Nästa vecka väntar en ny "drabbning" som går av stapeln vid Gustafsberg strax utanför Uddevalla. Höstsäsongen är inledd!

Flytetyg …

Inte heller under gårdagen gick det att avstå en plockartur i blåbärsskogen. Bären är många och stora så plockaren behöver bara svepas några gånger innan den blir välfylld. Hela gårdagens skörd transformerades till pajer och förpassades efter tillagning till frysen. 

Spanade även efter lingon men dessa behöver mogna ytterligare några veckor.

Vid dagens obligatoriska bad var vi inte ensamma. En armada av kajaker passerade förbi. Dessutom kunde vi spana in lyxyachten Stardust som passerade i bakgrunden. Det 62 meter långa fartyget var på väg till Lidköping. Båten väcker uppståndelse under sin färd uppför Göta Älv. Det är ett mäktigt fartyg registrerat på Caymanöarna men vem som äger det är inte känt. Lotspersonalen berättar via lokaltidningen att det är mycket sällan som den här typen av flytetyg passerar området.

Skogsarbete …

Nu så här några dagar in i augusti återgår det mesta sakta men säkert till någon form av normaltillstånd. Semestrarna är slut, det märks genom ökad trafik på gatan i tidig morgontimma. Som pensionär är det dock ungefär som vanligt, ena dagen är det si och den andra likadant! Efter sommaruppehållet rullar dock kommande vecka veteranorienteringarna igång. Så det är bara att blocka onsdagar och/eller torsdagar i kalendern.

Men ... kommande tävlingsarrangemang i den egna klubben kräver arbetstimmar. Under gårdagen handlade det om uppdatering av sprintkartan som ska användas. Det händer ständigt saker i bostadskvarter och villaområden. Någon husägare river ner ett staket och någon annan bygger ett nytt uthus. Buskage rensas bort och nya rabatter etableras. Förmodligen får man räkna med att göra ytterligare några kartjusteringar innan tävlingen går av stapeln.

Det blir ytterligare några tillfällen med kartrevidering. Terrängen runt Skidstugan i Vänersborg är ständigt föremål för justeringar typ nya hyggen och röjning av bushiga partier. Förändringar som är nödvändiga att redovisa på tävlingskartan för att skapa sportsliga förutsättningar.

Ännu har inte mygg, knott och älgflugor ockuperat skogarna och det underlättar vistelsen bland granar, tallar och sankmarker.

Två lopp …

Två dagar med tävlingscentrum vid Lassalyckan i Ulricehamn, platsen där det körts World Cup på skidor. Efter att ungdomens 10-Mila avverkats under fredagsnatten stod en medel- och en långdistans på programmet. Stora tävlingar med omkring 1000 startande på respektive tävling.

Överraskande fina terrängområden med banor som verkligen levde upp till respektive distans karaktär. Medel med många kontroller och riktningsförändringar och långdistansen med färre kontroller och många vägvalsalternativ.

Vid bodde på Hotell Bogesund med fin utsikt över Åsunden. Detta tillsammans med äldsta barnfamiljen. Juniorerna har fullt upp dessa tider. Äldsta barnbarnet åkte direkt på träningsläger i Tiveden som förberedelse till ungdoms-SM. Nästa helg väntar Götalandsmästerskapen i Söderköping och direkt efter detta blir det flytt till Eksjö. Där väntar idrottsgymnasiet kommande fyra år.

Barnbarn #2 laddar upp inför Götalandsmästerskapen och detta på hemmaplan. Sedan börjar skolan.

Oj vilka mängder …

Igår och idag har blåbär varit i fokus och många timmar har spenderats för plockning, rensning och tillredning. Utbudet är stort, oj så mycket bär naturen levererar detta år. Man kan bara inte låta bli att fylla bunke efter bunke. Större delen av skörden hamnar i frysen men under gårdagen omvandlades huvuddelen till sylt.

Det sägs att blåbär är små hälsobomber fullproppade med antioxidanter, som håller hjärtat friskt, hjärnan skärpt, immunförsvaret i topp och synen skarp. Alltså, ett bär som bör vara särskilt lämpligt för orienterare. Bara att hoppas att det är så!

Gårdagens rensning och tillredning genomfördes parallellt med TV-koll. Det var en dramatisk långdistanstävling i Estland som följdes under hela eftermiddagen. Oj vilka omkastningar det blev och spänningen var hög nästan varenda minut. Till slut blev det herrvinst till Sverige men "bara" silver till Tove. Enligt egen utsaga hade hon inte varit tillräckligt fokuserad och det straffade sig direkt - det känner man igen!

Helgen ska nu tillbringas i Ulricehamn och två tävlingar står på programmet, en medel- och en långdistans. Höstsäsongen har kick-off!

Genomblöt …

Tokregn hela lång dagen igår med uppehåll då och då. Under ett av dessa uppehåll tog jag cykeln och drog till skogs. Reviderade/uppdaterade ett skogsområde på en karta där ett tävlingsarrangemang ska genomföras i närtid. En del förändringar noterades och det kändes skönt att ha grejat detta. 

Mindre skönt var det på hemfärden. Himlens portar öppnade sig på vid gavel, det var ett tag sedan jag blev utsatt för så mycket skyfall. Trots att jag hade med mig en vind- och vattentålig jacka (nåja) blev jag fullständigt genomblöt, inte någon del av kroppen var torr.

Revideringarna på kartunderlaget försvann trots skyddande plastfodral. Därför blev det direkt efter hemkomst och tork en stund framför datorn. Justeringar och revideringar fördes in från minnet, hoppas att jag fick med allt. Man brukar komma ihåg det mesta ifall man genast/så-snart-som-möjligt gör "datajobbet".

Dagen idag började med en väderkontrast; blå himmel, sol och 20 grader så där. Det får bli några timmar i blåbärsskogen innan tre timmar framför TV:n. EM i skogsorientering avverkar då långdistansen.

Skitväder …

Igår blev det ytterligare en dag med blåbärsplock och skörden större än dagen innan. Rensningen underlättas mycket då den röda rensaren är med i skogen och då försvinner det mesta av blad och småpinnar. Vi styckfryser och sedan hälls allt i fryspåsar för konsumtion kommande halvår.

Efter några timmar i skog och mark känns det skönt med bad. Vi har nu passerat hälften av barnbarn #2:s utmaning på 200 dagar på raken och vi fortsätter enträget och tålmodigt. Dock var gårdagens dopp under sen eftermiddag så där lagom skönt. Förmiddagens vackra sommarväder byttes ut mot kyliga vindar och strilande regn. Att vara i vattnet gick väl an men på land var det bara besvärligt med stark blåst och nederbörd på tvären.

Den närmaste månaden blir det en hel del arrangörs- och funktionärsjobb. På programmet står bland annat veteran- och motionsorientering samt en dubbeltävling andra helgen i september. Alltså, ingen brist på sysselsättning!

Reflektion bland blåbär …

Årets första blåbärsskörd på fem liter plockades igår. Det finns en hel del i närområdet. Skönt att gå omkring och svepa med plockaren, avslappnat och avkopplande. Det blir alltid en stund att reflektera och begrunda när man är i blåbärsskogen

En tillbakablick på O-ringen passade bra med några dagars perspektiv. Med reservation för att minnet kanske sviker så måste ändå årets upplaga betraktas som en av de sammantaget bästa och då är urvalet ett 40-tal arrangemang från premiärdeltagandet år 1968. Omdömet baseras på tre saker:

- En mycket välarrangerad och kompakt tävling, inga långa transporter utan cykeln kunde användas till arenorna flera dagar. Den flacka men orienteringskrävande terrängen var en kul utmaning. Ett plus för "vilodagen" då det passade alldeles förträffligt bra att kolla in Uppsala.

- Boendet i hyrd villa tre generationer tillsammans med äldsta barnfamiljen och familjen Sahlén från Skövde var en höjdare. Stora utrymmen, utomhuspool och härligt "umgåsande" runt frukost- och middagsbordet.

- En hel vecka med underbart sommarväder. Det regnade visserligen rejält några timmar den andra tävlingsdagen men då hade vi sen start och nederbörden störde inte alls. Det kan inte bli så mycket bättre.

Många tankar och tack riktas till alla funktionärer som slet hårt och mycket. Då vi bodde alldeles i närheten av den tredje etappen kunde vi följa förberedelser och efterarbetet. Som flitiga bin såg vi de gultröjade från arla morgonstund till sent på kvällen. De kan nu slå sig för bröstet och pusta ut - de levererade ett toppenarrangemang!

Tio år har gått …

I dag är det tio år sedan jag slutade med lönearbete och började leva på pensionspengar. Det var inget svårt val trots att jag hade ett toppenjobb inom idrottsrörelsen. Dock var resdagarna många och arbetsdagarna långa. Det handlade ofta om kvälls- och helgjobb. Men det var kul, riktigt kul. Det var omväxlande med många möten; idrottsstjärnor, duktiga ledare och framgångsrika idrottsförbund. Alltså, enbart positiva minnen. Men ... ingen som helst längtan tillbaka, inte en endaste sekund. Var sak har sin tid!

Agendan fylldes snabbt med andra göromål och beting. Det mesta har varit idrottsrelaterat och egentligen vara en utökning eller breddning av det som gjordes parallellt med lönearbetet. Alltså, more-of-the-same!

Kontakterna med den forna arbetsplatsen i Stockholm är få. Är dock medlem i "Riksidrottens vänner" - en kamratförening för de som varit anställda och förtroendevalda inom idrottsrörelsen. 

Enstaka jobbförfrågningar kommer fortfarande men det blir inga inhopp. Det lockar inte särskilt mycket även om det kan inbringa en del kronor. Känner/anar/gissar också att mycket händer och utvecklas. Det som man själv kan bidra med är föråldrat eller måste kläs i ny tappning. Det är en ganska jobbig process med en lång startsträcka. 

Konstaterar sammanfattningsvis: det var inte så dumt att för tio år sedan stiga av yrkeslivet och då enbart med glada och positiva minnen!