Så skönt att fotbollslandslaget kom igen och kunde notera en storvinst mot Azerbajdzjan. Det var och kändes bekymmersamt den första kvarten men sedan kom spelet igång.
Eftermälet och efterorden var inte lika glada. Förbundskaptenen fick spader när han grillades efter matchen. De så kallade experterna och förstå-sig-påarna grävde djupt bland gnällargumenten och var inte sena med att torgföra sina uppfattningar.
Förstår att det inte är helt lätt för Janne Andersson att stå emot och värja sig när han utsätts för en kavalkad av frågor, konstateranden, åsikter och kritiska röster. Dessutom är det inte bara en som avlossar sitt artilleri utan tre-fyra som på något sätt tycks hetsa varandra till att bli så fräcka, framfusiga och kaxiga som möjligt. Ett stort ansvar ligger naturligtvis på "programledaren" för att styra upp det hela. Vederbörande gjorde inte sin bästa insats under gårdagskvällen.
Tolka nu inte detta som att analys, utvärdering och kritiskt granskande inte ska finnas. Det är jätteviktigt ... det utvecklar, det förbättrar och det vidgar perspektiven. Men ... nu tillåter jag mig att vara elak ... jag upplever att horden av experter, bisittare och allt vad det heter många gånger är alltför ytliga och inte kommer med särskilt välgrundade åsikter. Man skjuter impulsivt från höften. Detta oavsett om det är skidskytte, längdskidåkning, ishockey eller fotboll som skärskådas.
Kanske har man fått det uppdraget av TV-kanalen som har sändningsrätten i syfte att skapa rubriker, väcka uppseende och skapa dramatik men det känns inte särskilt seriöst och sakligt.
Då och då skulle det inom idrottsvärlden behövas uppföljande intervjuer som exempelvis SVT:s "30 minuter" där en utfrågare söker svar och går på djupet med en aktuell beslutsfattare.
