Det var sant ... den tidiga väderleksrapporten hävdade att på morgonen var det risk för snöfall. En koll på termometern visade bara några grader över noll och datumet var 17:e maj! Det hindrade inte en resa till Uddevalla för deltagande i veteranorientering. Ryggan packades med "vinterstället" och så bar det iväg. Halvvägs till kuststaden kunde man bara konstatera att det vidriga vita täckte vägbanan!
En tröst i bedrövelsen var dock det blåa som syntes borta i horisonten. Väl komna till Emaus lantgård lättade molntäcket och solen trängde fram. Graderna steg snabbt och tävlingsstassen ändrades till "pure nylon" - skönt!
Uddevalla IS bjöd på tufft kuperade banor. Då dessutom blåbärsriset redan börjat växa till sig blev det bitvis tunglöpta stråk. Kartan hade några år på nacken men var ändå av god och hyfsad standard.
Väl i mål hade graderna stigit till 13-14 och det kändes som en ordinär majdag. Maskrosorna bredde ut sig, gräset var grönt och lantgårdens djur betade för fullt.
Eftersnacket handlade om vad kommande långhelg skulle innehålla då inga orienteringstävlingar, av någon underlig anledning, finns att tillgå. Barnbarn #1 ringde och utmanade om deltagande i en PREO-tävling, en aktivitet som handlar om precisionskartläsning. Så blev det och på fredag bär det av till Lysekil för "PreO i Väst"!
