Igår bar det av längst åt sydväst på Lofoten. Målet var byn Å där tiden verkar ha stått stilla och den gamla fiskekulturen lever trots att orten numera är mer känt som ett turistmål, än som en fiskeby. Karaktäristiskt är de röda "rorbuer" (övernattningsstugor) med vita fönsterkarmar, blå stugknutar och som är bebodda av tärnor på nästan varenda takränna.
Å har blivit välkänt i fiskekretsar och under perioden april till oktober fylls "rorbuer" av sportfiskare som vallfärdar hit för att fånga stora hälleflundror och gigantiska storsejar.
Innan Å-besöket sprang vi en spektakulär orientering på kalfjället Laukhammaren. Det var kuperat och detaljrikt och det gällde bland annat att hålla reda på alla gölar och småsjöar. Upplevelsen var klart positiv med utmanande och annorlunda orientering.
På den långa färden under tidig kväll till hotellboendet kunde vi konstatera att det verkligen är semestertider nu. Husbilar syns överallt och det är även många som tältar. Lofoten lockar!
Idag springer vi den sjunde och sista tävlingen på den här trippen. Sedan väntar lång färd till Kiruna. Vad gäller de fortsatta dagarna här norr om polcirkeln måste vi göra ett omtag. Det blir ingen toppbestigning på Kebnekaise då boendet på fjällstationen har utsatts för vädergudarnas ondska: Dagen före midsommar flyttades hela vårt pumphus flera meter på grund av kraftig nederbörd och höga vattenflöden i jokkarna. Avloppssystemet gick sönder och sedan dess är toaletter och duschar avstängda ... det går att borsta tänderna, diska och laga mat i självhushållet men vi ber er vara sparsamma med vattnet. Och ni som kan får gärna ta med reselakan och handdukar då vi inte vill köra tvättmaskinen eller flyga upp engångslakan ... vi har tyvärr svårt att informera om hur vattennivåerna ser ut längs med lederna, men konstaterar att snösmältningen är sen i år.
Då dessutom en i ressällskapet är skadad och då är en toppvandring inte möjlig för honom. Vidare siar meteorologerna om att det sanslöst fina vädret ska förändras till det sämre kommande dagar.
Dystra besked som sammantaget ledde fram till gårdagens beslut att avstå klättringen upp på toppen (i år). Vi får trösta oss med att vi båda för snart 50 år sedan besteg "Keb", jag under vintertid och Gunilla på sommaren.
Istället får av det bli alternativa aktiviter runt om och i Kiruna innan hemresan på söndag.
